Uppsatsens syfte är undersöka hur två gruvorter (Gällivare/Malmberget och Kiruna) arbetar med och integrerar hållbar stadsutveckling i samband med den pågående och planerade flytten av städerna. Vidare är syftet att belysa eventuella svårigheter/otydligheter i arbetet med hållbar stadsutveckling och hur det praktiska planeringsarbetet i samhällsomvandlingens namn bedrivs i Gällivare och Kiruna. Då båda städerna har med ordet ”hållbarhet” i sin vision om hur det nya samhället ska vara, blir det intressant att undersöka hur deras syn på hållbarhet ser ut och hur de integrerar hållbar stadsutveckling i samhällsomvandlingen. Hållbarhet och hållbar stadsutveckling har sedan 1960-talet utvecklats till att bli det rådande planeringsidealet. Det är dock ett luddigt begrepp som inte är mätbart eller enkelt att använda för de som arbetar med fysisk planering. Då fokus ligger på två svenska städer har Sveriges politiska syn på hållbarhet studerats. Sveriges hållbarhetspolitik utgår främst från de 16 miljömål som finns idag, där ett av målen är ”God bebyggd miljö”. Den konkreta satsningen på hållbar stadsutveckling är ett projekt som heter ”Delegationen för hållbara städer”. Uppsatsen presenterar en normativ bild av hur den hållbara staden anses se ut, samt kritik mot denna bild. En checklista för hur den normativa bilden av den hållbara staden ser ut har tagits fram, vilken används i analysen av Gällivare och Kirunas syn på hållbarhet. Två fallstudier genomfördes i Gällivare och Kiruna, där fokus vid intervjuer och dokumentstudier har legat på vilken bild av den hållbara staden som finns, samt hur hållbar utveckling integreras i planeringsprocessen. De båda städernas bild av hur den hållbara staden ser ut stämmer relativt väl överens med den normativa bilden av den hållbara staden. Det finns dock skillnader, vilket kan tänkas bero på lokala tankar och önskemål om vilken stad de vill skapa. Vid planeringsprocessen integreras hållbarhet genom medborgardialog och forskningssamarbeten i olika former.