Warszawa är en stad som ständigt förändrats av historiska händelser, den viktigaste har kanske varit andra världskriget. I slutet av kriget var cirka 90% av staden jämnad med marken. Återuppbyggnaden under efterkrigstiden var under sovjetisk influens och det ledde till en på många sätt ofördelaktig fysisk struktur och därmed transportstruktur. Sedan järnridåns fall år 1989 utvecklas Polen och Warszawa på marknadsekonomiska premisser, vilket har lett till andra typer av problem såsom en starkt rotad ”bilist-kultur”. Resultatet har blivit att staden dras med stora trafikproblem och trängsel. Warszawa har idag en relativt välutbyggd kollektivtrafik med ett nät av spårvagnslinjer och en tunnelbanelinje. I dagsläget byggs också en andra tunnelbanelinje. Trots detta finns fortfarande två viktiga målpunkter som inte är tillräckligt väl kollektivtrafikförsörjda. Det gäller centralstationen för den nationella och internationella tågtrafiken samt stadens största flygplats. Studiens mål har därför varit att utarbeta ett förslag för hur dessa målpunkter kan förbindas med tunnelbana samt även att visa hur denna utbyggnad bör kompletteras av nyexploatering för att binda ihop stadens utspridda struktur och minska bostadsbristen. I slutänden visar sig också att denna nyexploatering troligen är en förutsättning för att kunna motivera den tänkta tunnelbaneutbyggnaden både ur passagerarunderlags- och finansieringsaspekter.