Etableringen av externhandeln i svenska kommuner har ökat under senare år och flera kommuner har projekt som ligger i startgroparna. Mellan åren 2000 och 2005 dubblerades antalet områden med handel i externa lägen (2008, Länsstyrelsen i Skåne län). Sedan 2000 har 64 nya köpcentrum öppnats runt om i landet. Totalt finns nu 298 stycken och ytterligare 22 är planerade fram till 2016 (ncscnordic.org). Externhandelns förespråkare hävdar nödvändigheten i externa köpcentrum för att kunna konkurera med andra orters utbud. De menar att handeln centraliseras och att de kommuner som inte satsar nu riskerar att missa tåget. Det får till viss del stöd av en utredning som gjordes av Handelns utredningsinstitut 2008. Den visar att 2007 stod 50 av landets 290 kommuner för 75% av den totala sällanköpsvaruhandeln, samtidigt som 100 kommuner delade på 80% av den totala dagligvaruhandeln. Enligt handelns utredningsinstitut är konsumenter också beredda att åka allt längre sträckor för att handla sällanköpsvaror som kläder och möbler. Förespråkarna menar vidare att externhandel lockar ett annat klientel och därmed inte påverkar den befintliga handeln i staden. Kritiker hävdar istället att antalet konsumenter är begränsat och pengarna i deras plånböcker likaså. De menar att handel utanför stadskärnan riskerar att slå ut handeln i centrum. De menar också att externhandel bygger in kommuner i ett ökat bilberoende och en ohållbar utveckling som strider mot miljömål. En annan aspekt är att dagligvaruhandel flyttar ut från centrum till externhandelsområden och att det i hög grad påverkar dem som inte har tillgång till bil och människor som redan är socialt utstötta (Länsstyrelsen Skåne län 2001). Handelns utredningsinstitut talar i sin rapport från 2008 om substitutionseffekt och överspillningseffekt som två möjliga effekter av externhandel. Substitutionseffekt innebär att en konsument som bor i stadens centrum alternativt i grannkommunen ersätter sina inköp i stadskärnan, eller den egna kommunen, med handel i ett externt köpcentrum utanför centralorten. Överspillningseffekten innebär att konsumenten som reser till ett externt köpcentrum för att handla sedan också handlar i stadens centrum. Substitutionseffekten leder till en utarmning av stadens centrum och kranskommuner medan överspillningseffekten leder till en positiv utveckling för både den centrala och externa handeln. Vilka avvägningar gör kommuner inför en etablering av extern detaljhandel? Hur använder kommunen sig av sitt planmonopol och i vilken utsträckning samarbetar kommuner och regioner i frågor om externhandel? Vilka förväntningar har kommuner, representanter för handel och politiker på utvecklingen i kommunen efter en nyetablering av externhandel? Hur påverkas de gamla stadskärnorna av att ny handel etableras utanför stadens centrum och erbjuder stora shoppingytor, lättåtkomligt från motorvägen, med gratis parkering och tak som skyddar mot väder och vind?