Bakgrund: Antalet invandrare som kommer till Sverige har ökat de senaste åren. Inom vården träffar vi på fler och fler som talar ett annat språk och som kommer från en annan kultur. Ett bra möte mellan vårdpersonal och patient där båda kan förstå varandra är viktigt för att få en god och säker vård. Vid kommunikationshinder är användning av tolk, och ibland även anhöriga som översätter, till stor hjälp för att överbrygga språkbarriären. Kulturella skillnader kan också vara en svårighet i mötet. Syfte: Syftet var att genom en litteraturstudie belysa kommunikationshinder i mötet mellan vårdpersonal och patienter med invandrarbakgrund. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats genomfördes med sju vetenskapliga artiklar. De analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier: språkbarriärens betydelse i mötet, kulturskillnaders påverkan vid kommunikation och tolkens inflytande på samtalet. Resultatet visade att språkbarriären utgjorde det största hindret för god kommunikation mellan vårdpersonal och patienter med invandrarbakgrund. Personalen kände sig osäker på om patienten hade förstått vad som förmedlats, ibland även då tolk hade översatt. Patienten kände sig hjälplös och var oengagerad i sin vårdsitation då han/hon ej förstod språket. Patienter som ej kunde språket var också sämre på att komma på uppföljande besök och följa sjukvårdens rekommendationer. Närvaro av tolk underlättade samtalen, men när en tolk fanns med gavs ofta mycket och komprimerad information vid ett och samma tillfälle. Vid spontana eller akuta situationer som uppstod fanns ofta ingen tolk och mycket information gick förlorad. Många patienter föredrog att en anhörig tolkade, fast risken var då större att informationen filtrerades genom den anhörige eller att patienten höll inne med saker som den ej ville tala om inför en anhörig. Kommunikationen försvårades också utav kulturella skillnader. Missuppfattningar kunde ske då en invandrare uttryckte sig eller uppförde sig på ett sätt som skiljde sig från vad personalen var van vid. Slutsats: Språkbarriären kunde minskas genom att använda tolk och i vissa fall även anhöriga som översatte. Tolkning var en nödvändighet för att förbättra kommunikationen mellan vårdpersonal och patienter med invandrarbakgrund. Vårdpersonal som arbetade med invandrare behövde även få en ökad kulturell kompetens för att få en bättre förståelse för patienten. En ökad förståelse för patientens situation desto bättre kunde vårdpersonalen hjälpa till och på så sätt minska missförstånd som uppstod.