I dag finns det en uttalad önskan på många håll att minska biltrafiken i de svenska städerna till förmån för gång-, cykel- och kollektivtrafiken. Trots detta sker väldigt lite i praktiken och utvecklingen går snarare mot en ökad bilanvändning. Ur denna paradox har idén om bilfria stadsmiljöer vuxit sig allt starkare under de senaste åren i ett flertal europeiska länder, däribland Tyskland, Österrike och Storbritannien. I Sverige verkar dock bilfria utvecklingsprocesser fortfarande vara en marginell företeelse, varför det finns ett behov av att undersöka hur en attraktiv bilfri stadsutveckling skulle kunna se ut i ett svenskt sammanhang. Det här arbetet syftar därför till att undersöka och utreda begreppet “en attraktiv bilfri stadsutveckling” och som ett led i detta testa konceptet på en medelstor svensk stad, i det här fallet Kristianstad. Uppsatsen söker svar på följande frågeställningar: Vad innebär en bilfri stadsutveckling? Vilka problem/fördelar skulle en sådan utveckling medföra? Vad finns det för olika bilfria åtgärder och vilka av dessa är lämpliga att använda i en svensk stadsutvecklingskontext? Vilka förutsättningar krävs för att skapa en attraktiv bilfri stadsutveckling? Hur skulle en definition av en sådan utveckling kunna se ut, och vad för slags åtgärder skulle den föra med sig för Kristianstad? Vilken utvecklingspotential har gång-, cykel-, kollektiv- och biltrafiken och vilken roll skulle dessa spela i en attraktiv bilfri stadsutveckling? Vilken roll kan den fysiska planeringen spela i sammanhanget? Arbetet visar att det finns en rad olika bilfria åtgärder – från sådana som försvårar för biltrafiken men som inte innebär ett absolut förbud, till permanenta lokala och storskaliga åtgärder – varav många skulle kunna användas i svenska städer för att skapa attraktiva miljöer. Arbetet visar också att bilfria områden har såväl fördelar som problem i jämförelse med “traditionella” stadsmiljöer, men att de flesta av problemen skulle kunna överkommas genom smarta lösningar. I arbetet konstateras det att det finns en stor utvecklingspotential för såväl gång-, cykel- som kollektivtrafiken. Trots detta bedöms de inte helt kunna ersätta biltrafiken, varför den senare också bör få plats i en attraktiv bilfri stadsutveckling, om än underprioriterad övriga transportslag. En viktig del i arbetet med att skapa attraktiva bilfria stadsmiljöer är att olika samverkande strategier används, vilket också är utgångspunkten i den definition som föreslås. Definitionen lyfter också fram vikten av tydliga visioner och mätbara mål, att förutsättningar skapas för en tät och blandad stad, att stadens roll som mötes- och handelsplats stärks. Med mera. När kopplingen görs till Kristianstad föreslås såväl olika samverkande strategier som olika fysiska bilfria åtgärder. Arbetet ger bland annat förslag på vad en trafikplan i Kristianstad bör innehålla, hur det befintliga gågatunätet kan utvecklas samt var de första bilfria bostadsområdena skulle kunna lokaliseras. Examensarbetets tidsram tillåter dock enbart förslag på en övergripande nivå eftersom detta är ett utredande arbete. I arbetet dras slutsatsen att det största hindret mot en attraktiv bilfri stadsutveckling troligtvis är avsaknaden av en politisk vilja och ett politiskt mod. Bilen har traditionellt sett varit starkt förknippad med en ekonomisk utveckling, varför förslag på begränsningar mot bilen ofta väcker ekonomiskt baserade argument. Studier visar dock att införandet av bilfria miljöer nästan alltid tycks leda till att den lokala ekonomin stärks. Det är också något oklart vilken vilja det finns bland de svenska städernas invånare att införa bilfria miljöer i en större omfattning. Den fysiska planeringen bör dock utforma (samverkande) strategier och planer som skapar förutsättningar för en bilfri stadsutveckling eftersom en sådan med stor sannolikhet skulle vara attraktiv i många avseenden och för många människor.