Bakgrund: Cirka 35 miljoner människor i världen har någon form av demens. Demens är en sjukdom som bland annat försämrar minnet och som kan medföra personlighetsförändringar. Demens benämns ofta som den anhöriges sjukdom, eftersom det också är en påfrestande situation för de anhöriga då en person som bor hemma insjuknar i demens. Som anhörig till en person med demens, kan vardagen förändras i takt med sjukdomen. Detta kan medföra att de anhöriga känner en plikt av att ta hand om personen med demens samt att de känner sig ensamma och stressade. Syfte: Studiens syfte var att belysa anhörigas upplevelser av vårdpersonalens anhörigstöd då en person med demens vårdas i hemmet. Metod: Metoden som användes var en litteraturstudie med en kvalitativ ansats. De åtta artiklar som valdes ut till studien kvalitetsgranskades enligt Willman, Stoltz och Bahtsevanis granskningsprotokoll och analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans tolkning av en innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade både positiva och negativa upplevelser av vårdpersonalens anhörigstöd vid demens. Det framkom bland annat att de anhöriga upplevde saknad av tillräcklig information om demens för att kunna hantera vardagen samt att vårdpersonalen behövde finnas till hands och stötta de anhöriga mer än vad de gjorde. Det som upplevdes positivt var framförallt då vårdpersonalen avlastade de anhöriga så att de kunde få tid för sig själva. Slutsats: Anhöriga till personer med demens som bor hemma, hade både positiva och negativa upplevelser av vårdpersonalens anhörigstöd. Dock var en gemensam nämnare att anhöriga upplevde att stödet inte var tillräckligt och att det behövde utvecklas. Ytterligare forskning inom området behövs för att anhörigstödet ska kunna utvecklas ännu mer.