Sveriges demografiska utveckling visar att fler och fler bor i tätorter samtidigt som resandet ökar. Det skapar efterfrågan på bostäder i tätorter med god tillgång till kommunikationer. Boende nära kollektivtrafiknoder ger god tillgång till transporter samt möjlighet för god service, men en av dess baksidor är buller. Bostäder i tätorter planeras genom detaljplaner. Kommunen är ansvarig för planeringen samt att ta andra aktörers åsikter i beaktning. Uppsatsen studerar synpunkter från detaljplaneprocessen gällande buller från länsstyrelsen, Trafikverket och kommunala nämnder. Länsstyrelsen har ansvar att granska kommunernas planer utifrån bland annat planens hälsopåverkan. Trafikverket är ansvarig för de statliga vägarna och järnvägen, och därigenom för det buller dessa alstrar. Uppsatsens teoretiska utgångspunkt tas i de två tankemönster Emmelin och Lerman anser är aktuella för planering av mark och miljö, miljöparadigmet och planparadigmet. Tre detaljplaneprocesser studeras i uppsatsens fallstudiedel och analyseras utifrån den teoretiska utgångspunkten. En detaljplan med bostäder vid järnvägsstation studeras i tre utvalda städer, Lund, Malmö och Växjö. Alla kommuner har en vision att bygga bostäder med god tillgänglighet i centrala delar. Planeringen grundas på avvägning mellan olika intressen. Synpunkter från de studerade aktörerna gäller främst bullerutredningar och riktvärden. Inga riktvärden är lagstadgade men de används i planeringspraxis. Boverkets Allmänna råd 2008:1 är central i de studerade städernas planering av bostäder i bullrig miljö. Skilda åsikter finns mellan statliga myndigheter gällande riktvärden och bullerberäkningar. Exempel på detta är skillnaden mellan Naturvårdsverket och Boverket gällande bullerberäkning vid uteplats. Studie av detaljplaneprocessen utifrån den teoretiska utgångspunkten visar på en spänning mellan planparadigmet och miljöparadigmet gällande buller. Skilda åsikter finns kring hur ett legitimt beslut tas samt hur ”bokstavligt” riktvärdena ska tolkas. Förslag på ändringar i plan- och bygglagen samt miljöbalken avser att skapa en mer sammanhållen prövning av buller. Emmelin och Lermans prognos över miljö- och planparadigmet utveckling är att miljöparadigmet kommer blir allt starkare och sätta gränser inom vilka planering får ske. Lagförslaget kring buller kan vara en del i miljöparadigmets gränssättande för planeringen.