Bakgrund: Närstående kan uppleva återupplivning av en anhörig som traumatiskt och det har länge varit praxis att utesluta närstående ur rummet när återupplivning sker trots att det funnits en vilja hos närstående att närvara. Återupplivning kan framkalla stress hos närstående men att närvara har påvisats kunna ge fördelaktiga upplevelser. Sjuksköterskan har en viktig roll i att informera och hjälpa närstående i situationen men detta kompliceras av tidsbrist och kunskapsbrist samt en negativ inställning till att närstående närvarar. Syfte: Syftet var att belysa närståendes upplevelser i samband med återupplivning av en anhörig i sjukhusmiljö. Metod: En kvalitativ ansats användes i föreliggande litteraturstudie. Datainsamlingen resulterade i sex vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats och analyserades med Graneheim och Lundman (2004) tolkning av innehållsanalys. Resultat: Sex kategorier framkom och användes i resultatet. Dessa sex kategorier var: upplevde sig viktiga, kände sig väl omhändertagna, upplevde rädsla, upplevde maktlöshet, att inte störa samt ta svåra beslut. Slutsats: Det finns individuella skillnader i upplevelser där rädsla och en känsla av att vara omhändertagen är två av de mest förekommande beskrivna upplevelserna. Sjuksköterskan verkar ha en viktig roll i hur närståendes upplevelser gestaltar sig. Dock är mer empirisk forskning önskvärd då tillgången på denna är väldigt begränsad. Det kan vara önskvärt att implementera lokala sjukhusrutiner för omhändertagandet av närstående för att säkra en holistisk omvårdnad kring den anhörige.