SAMMANFATTNING Under en praktik sommaren 2003 hade jag i uppgift att utifrån barn och ungdomars synvinkel ge förslag på var en gång- och cykelvägstunnel skulle placeras utefter en riksväg. Riksvägen delade ett bostadsområde, med många barnfamiljer, från centrum där all service, som exempelvis skola, dagis, affärer och sportanläggningar var belägna. Jag kom då till insikt att det inte är vanligt förekommande att ungas kunskap tas tillvara i planeringen, och det var då mina tankar kring detta examensarbete började. Syftet med examensarbetet har därför varit att ta fram ett samlat kunskapsunderlag på den offentliga miljöns betydelse för ungdomar och utifrån detta genomföra en fallstudie. Fallstudien skall visa på fjortonåringars användning och upplevelse av innerstaden i Bollnäs, samt informationen därefter kan tas tillvara i planeringen. Ungdomarna använder sig av det offentliga rummet på ett annat sätt än vi vuxna och det kan därför vara svårt att som vuxen se vad som är det bästa för ungdomarna i planeringen. Ungdomar ser staden som en tillgång och använder den för en mängd olika saker. Framförallt för sociala aktiviteter så som att umgås med vänner, visa upp sig och pröva olika stilar och roller mot. Vuxna använder istället staden för nödvändiga och målinriktade aktiviteter. Det finns många forskare som studerat ungdomars användning av och betydelse för olika platser i våra samhällen. Sammanfattningsvis av deras studier kan sägas att ungdomarna har behov av två sorters platser. Dels platser där de kan vara ”on-stage” och platser där de kan vara ”back-stage”. Platser vilka fungerar som ”on-stage” ger möjlighet till att kunna visa upp sig, vara okontrollerade samt till möten och konfrontationer. På platser ”back-stage” behöver ej ungdomarna känna ansvar, här har de kontroll och kan vara självständiga. Dessa platser är ofta skyddade, d.v.s. det fi nns ingen insyn från vuxenvärlden och de är därmed ostörda, tillskillnad från ”on-stage” platser. (Liedberg 1989) Det offentliga rummet har en stor betydelse för ungdomar, då det bland annat: - Ger en personlig ram, utifrån vilken andra platser därefter bedöms. - Ger en förståelse för historia, avstånd och sociala relationer. - Ger möjlighet att skapa kamratrelationer. Platser vilka fungerar som ”back-stage” kan dessutom ge möjlighet till: - Fysiska och intellektuella utmaningar. - Ett utvecklande av oberoende. För att ungdomarna skall kunna använda och utvecklas är stadens alla rum, som redovisats ovan av stor betydelse. Det blir då viktigt att stadens struktur ger möjlighet för ungdomarna att självständigt kunna förflytta sig. Gång- och cykelnätets utbyggnad och utformning, kollektivtrafikens turtäthet och sträckning får då stor betydelse. Viktigt är även att de utformas på ett sådant sätt så att de ej upplevs otrygga, så att det inte blir ett hinder i ungdomarnas möjlighet att använda staden. För att kunna uppnå detta måste en kunskap från ungdomarna fås. Trots att ungdomar har stor kunskap om staden tar vi vuxna sällan tillvara den. Det finns inget som egentligen talar mot ungdomars inflytande i planeringen. Tvärtom talar både internationella dokument, så som Barnkonventionen, Agenda 21 och BRA 21 för deras inflytande. Så även Svenska lagar som Plan- och bygglagen, Väglagen och Miljöbalken, vilka förespråkar att barn och ungdomar kan komma att ingå i samrådskretsen. De som dock bestämmer vilka som skall ingå i samrådskretsen är vi planerare. Detta är alltså vårt ansvar! Att få med ungdomarna i planeringen. För att kunna öka de ungas inflytande i planeringen menar Boverket att vi behöver förändra de vuxnas attityder, ta tillvara de ungas kunskap i alla steg till dess att ett område/ plats är färdig, precisera spelreglerna samt presentera material så att alla förstår. (Boverket 2000) Metoder är av stor vikt i arbetet med de unga. Detta eftersom de ej har samma möjlighet som vuxna att i ord förmedla det de känner eller upplever. Metoder, som att t. ex rita kartor, fotografera eller markera platser på en karta, kan därför vara bra att som planerare använda sig av, för att få del utav deras upplevelser och användning av staden. (Maria Nordström 2002) I min fallstudie, vilken jag genomförde i Bollnäs med åtta stycken elever ur en åttondeklass, använde vi oss av metoder så som dessa. Ur fallstudien fick jag kunskap om vilka stråk och målpunkter i innerstaden som var viktiga för ungdomarna. Jag fick även kunskap om hur de upplevde dessa platser samt hur de använde dem. Kanske kan vi förstå att vissa platser och stråk har en stor betydelse för ungdomar, men hur de upplever och använder dem kan vi inte veta förrän vi frågar dem. Många gånger planerar vi med tanke på att förbättra för de unga, exempelvis då vi planerar för gång- och cykelvägar. Det är då många planerare som inte tar tillvara den kunskap som de unga har, utan bara ser till sitt eget kunnande och tycker att det räcker. Jag anser ej att detta är tillräckligt eftersom de unga ser saker ur ett annat perspektiv än vuxna, nämligen ur ett ungdomsperspektiv. Jag anser därför att det är viktigt, att som planerare, även ge de unga möjligheter att få förmedla sina kunskaper om staden. Kunskap från ungdomar kan vara till stor hjälp vid såväl nyplanering av ett område som i förätningsprojekt, så som förnyelse av ett område eller en plats. Genom min fallstudie fick jag information som skulle kunna tas tillvara inom olika nivåer i planeringen. Mycket av informationen kan också tas tillvara inom olika förvaltningar, detta för att kunna förbättra olika områden/platser som fjortonåringarna pekat ut. Kunskapen skulle även kunna fungera som ett planeringsunderlag vid såväl översiktliga överväganden om markanvändning, som i en detaljplans programskede. Det jag anser vara bra för en planerare att tänka på i arbetet med de unga är: - Förstå att de unga har en kunskap om staden som du ej har - Skapa kontakter med lärare och elever - Bygg upp ett förtroende - Låt arbetet ta den tid som behövs - Var kreativ och använd din fantasi - Var tydlig om vad arbetet kommer att leda till - Var ej byråkratisk - Och framförallt ha roligt!