Efter andra världskriget blev bilen tillgänglig för den breda folkmassan och utgjorde därmed det huvudsakliga transportmedlet. För att öka bilens framkomlighet och säkerheten kring bilens framfart formulerades stadsbyggnadsprinciper till förmån för biltrafiken. Stockholms tunnelbana och dess förorter byggdes samtidigt som massbilismen tilläts dominera stadsbyggandet. Det här kandidatarbetet syftar till att undersöka Stockholms tunnelbaneförorters konfigurationer av urban form utifrån frågan om vilka trafikslag som prioriteras genom följande frågeställningar: - Vilka konfigurationer av urban form kännetecknar biltrafikorienterade- respektive kollektivtrafikorienterade stadsdelar? - Gynnar Stockholms tunnelbaneförorters konfigurationer av urban form ett visst sätt att resa? Metoden för studien är en analysmodell för urban form i förhållande till trafikprioritering som tillämpas på de fyra tunnelbaneförorterna Vällingby, Skärholmen, Akalla och Skarpnäck. Metoden är konstruerad med stöd i en forskningsöversikt och bakgrundsbeskrivning där olika rekommendationer kring stadsutformning till bilens respektive kollektivtrafikens fördel studeras. En uppbruten och funktionsseparerad bebyggelsestruktur kan leda till längre resor eftersom avståndet mellan målpunkterna blir större än om bebyggelsen är tät och blandad. Samtidigt finns det belägg för att antalet resor blir högre i en tät bebyggelsestruktur. Den här typen av fenomen har lett fram till slutsatsen att täthet inte är ett självändamål. Det som istället verkar vara avgörande för frågan om urban form och trafikprioritering är fördelar för kollektiva färdmedel samt för gång och cykel i förhållande till biltrafiken. Studien visar på problempunkter i de fyra tunnelbaneförorterna, såsom barriärer för gång- och cykeltrafikanter, säckgator och i vissa fall kollektivtrafikhållplatsens lokalisering i förhållande till bebyggelsestrukturen. Studien ställer sig kritisk till att även goda värden i massbilismens planeringsideal i hög grad förkastas. Goda och mindre goda värden i exempelvis trafikseparering och grannskapsplanering diskuteras parallellt. Konfigurationer av urban form har en avgörande betydelse för bebyggelsedensiteten och färdvägarna för olika trafikslag. För att öka det hållbara resandets marknadsandel måste inte bara reslängderna förkortas för gång-, cykel- och kollektivtrafik. Minskade barriärer, koncentration av befolkning kring kollektivtrafikhållplatserna samt blandning av olika målpunkter inom stadsdelarna är andra viktiga faktorer som i hög grad styrs av konfigurationer av urban form.