Bakgrund: Mellan 60-80% av de vårdtagare som bor på någon form av vårdinrättning lever med smärta. Hos vårdtagare med demens och med förlorad förmåga att kommunicera verbalt kommer förmågan att förmedla smärta på så sätt försvåras. Detta är ett problem som kommer att öka allt eftersom befolkningen blir äldre och äldre och också antalet vårdtagare med demens och med förlorad förmåga att kommunicera verbalt ökar. Syftet: Syftet var att belysa hur vårdgivare upplever att de kan identifiera smärta hos vårdtagare med demens som förlorat sin verbala förmåga att kommunicera. Metod: Studien var en litteraturstudie baserad på kvalitativa artiklar baserade på vårdgivarens upplevelser. Innehållsanalys gjordes enligt Graneheim och Lundman (2004) och artiklarna kvalitetsbedömdes enligt Carlsson och Eiman (2000). Artiklar söktes i databaserna PubMed, PsycInfo, Cinahl och Medline samt manuellt. Resultat: Det framkom att det finns ett stort behov och önskan ifrån vårdgivarna att få adekvat utbildning i metoder för att bemöta vårdtagare med demens och smärta. För att kunna utföra en tillförlitlig identifiering av smärta krävs att patientkännedomen är hög. Smärta kan tolkas genom ansiktsuttryck, kroppsspråk eller ett ändrat beteende. Slutsats: Identifiering av smärta hos vårdtagare med demens och som förlorat sin verbala förmåga att kommunicera är inte en omöjlig uppgift. Vårdgivarna i studien upplever att en förutsättning för att lyckas är dock att vårdgivaren har en god kännedom om vårdtagaren för att kunna upptäcka förändringar i beteendet.