Från det att jag började första klass har jag förutom de första två veckorna fått gå eller cykla själv till skolan. Innan man började fjärde klass fick man inte cykla, så efter att jag började just fjärde klass cyklade jag dagligen. Min dagliga resa till skolan gick genom två olika radhus- och villaområden med lite trafik. Tills jag behövde komma över en riksväg med tung och vältrafikerad trafik. Här fanns reglerade övergångställen och vid det övergångställe som ledde till min lågstadieskola stod det alltid skolpoliser. Denna korsning var alltid lite skrämmande, men jag och mina kompisar fick ändå lov att gå själva. Hur såg din skolväg ut när du var liten, som min kanske? För dagens barn och ungdomar finns inte alltid den möjligheten, många tillåts inte heller gå eller cykla själva till skolan. Detta arbete är indelat i tre delar. I den första delen ska jag försöka ge en samlad bild över hur arbetet med att införliva barnkonventionen i kommunalt och myndigheters arbete. Då detta sker på olika sätt i olika kommuner och myndigheter har jag mest studerat de skånska kommunernas arbete. Och den myndighet vars arbete jag använt mig av är Vägverket. Den andra delen behandlar ett av de sätt Barnombudsmannen utarbetade på uppdrag från regeringen för att förbättra arbetet med barnkonventionen. Metoden heter barnkonsekvensanalys (BKA) och har omarbetats av Vägverket för att passa deras arbetsprocesser. Jag redogör i detta avsnitt för hur en BKA är menad att fungera och redogör för hur Vägverket använder sin version. Kortfattat beskriver jag andra metoder kommuner använder i sitt arbete med barnkonventionen. Den tredje och sista delen behandlar de problem och svårigheter barn kan uppleva i trafiken. Uppgifter som att barn i dagens samhälle inte får gå eller cykla själv skolan behandlas och hur en trafikmiljö kan utformas för att vara tilltalande och säker för barn. Att barn utvecklas och tränar sina kroppar genom att vistas ute och får leka fritt på stora ytor, detta har blivit ett problem i dagens samhälle där barn trängs undan. Där parker och grönytor får ge plats åt vägar eller miljöer för vuxna.