Tranås är en mindre kommun belägen i norra Småland. Invånarantalet i hela kommunen uppgår till cirka 18 000 och 14 000 av dessa bor i Tranås tätort. Kommunen har många fördelar, som till exempel dess geografiska läge vid sjön Sommen, den vackra och viktiga attraktionspunkten Storgatan och de goda kommunikationerna norrut. När kommunikationer förs på tal i kommunen är det oundvikligt att inte nämna Södra stambanan som sträcker sig genom Tranås kommun och Tranås tätort och anses vara av stor betydelse för kommunens framtida utveckling. Varje dag passeras Tranås av 121 tåg av vilka 70 utgörs av persontåg. Hastigheten som tågen håller är hög, uppemot 180 km/h, vilket gör att man som passagerare inte uppehåller sig i Tranås särskilt länge. Men det stora antalet passagerare som dagligen färdas på Södra stambanan har lett till att man i kommunen har ställt sig frågan hur Tranås stad uppfattas just från järnvägshållet, det vill säga av passagerarna på dessa tåg, men också av dem som stiger av tåget i Tranås. Därmed väcker man en annan fråga, nämligen hur man med hjälp av den fysiska planeringen kan arbeta för mer attraktiva och tilldragande järnvägsomgivningar, vars användning samtidigt ska vara ändamålsenlig för dem som vistas i dessa områden. I dagsläget förmedlar järnvägssträckan genom Tranås tätort på många ställen bilden av att vara stadens bakgård. Naturligtvis återfinns också en del spännande bebyggelse längs med järnvägen men det som det finns mest utav, och som därmed blir mest iögonfallande, är slitna och skräpiga verksamhetsområden samt lucktomter utan någon särskild användning. Inventeringen av planområdet förmedlade just den bilden men i stort samma bild förmedlades i min studie av hur andra upplevde Tranås stad. I mångas ögon tycks Tranås vara varken vacker eller ful, utan en småstad bland alla andra. Med andra ord finns det ingenting som får Tranås att sticka ut ur mängden av alla mindre städer som Södra stambanan passerar igenom. För att leda den framtida utvecklingen i områdena närmast järnvägen i rätt riktning krävs det att man tar ett samlat grepp. Genom att sätta upp riktlinjer för framtida utveckling av bebyggelsen, grönstrukturen och kommunikationerna får man ramarna för vad som är önskvärd utveckling men också för vad som inte är tillåten utveckling. Detta är just vad mitt förslag handlar om, det vill säga om att sätta upp riktlinjer för den framtida utvecklingen i järnvägsnära områden i syfte att få mer attraktiva miljöer. Utifrån de utarbetade riktlinjerna föreslår jag åtgärder avseende bebyggelsen, grönstrukturen och kommunikationerna. Var och en av de förslagna åtgärderna beskriver jag sedan mer detaljerat, i både ord och bild.