Sedan 1980- talet har det psykiska välbefinnandet bland befolkningen försämrats. Socialstyrelsen började göra mätningar av folkhälsan i Sverige i slutet av 1980- talet och sedan dess har ängslan, oro och ångest ökat bland ungdomar i åldrarna 16-24 år. Även bland äldre har rapporter visat att psykisk ohälsa ökat. Anhöriga till psykiskt sjuka får bära en tung börda och har en viktig roll i förbättringen av den psykiskt sjuka personens liv. Syftet med studien var att belysa anhörigas känslor och upplevelser. Litteraturstudien genomfördes utifrån en kvalitativ ansats där data insamlats från självbiografisk litteratur. Analysen är gjord efter Granheim och Lundmans innehållsanalys. Resultatet visar att anhöriga känner sig ensamma och har ett behov av att bli sedda. De känner även hopplöshet över sin situation och maktlöshet över mötet med vården. Anhöriga upplever också skuld i den anhörigas sjukdom och skamlighet inför den psykiskt sjuka personen. De har svårt att förstå sin situation men kan med tiden acceptera den psykiskt sjuka familjemedlemmen för hennes eller hans tillstånd. Studien visar att ett bra samarbete mellan anhöriga och vårdpersonal hade varit att föredra då detta hade gynnat både de anhöriga och den sjuka.