Sammanfattning Bakgrund: Det vetenskapliga underlaget för hur en kvarliggande urinkateter med flödesproblem bör hanteras är otillräckligt. Svensk lagstiftning betonar sjuksköterskans ansvar att ge patienten en individanpassad god vård. Vilket underlag för beslutsfattande sjuksköterskan använder och hur interventionen genomförs och utvärderas kan vara beroende av kontext och erfarenhet. Syfte: Syftet med intervjustudien var att undersöka hur sjuksköterskor beskriver att de resonerar och agerar vid flödeshinder i kvarliggande urinkateter. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor av tolv kliniskt verksamma intensivvårdssjuksköterskor vid en utvald intensivvårdsavdelning vid ett medelstort sjukhus i södra Sverige genomfördes i oktober 2010. Intervjuerna analyserades med textkondensering i fyra faser enligt Malterud. Resultat: Utifrån sjuksköterskornas berättelser formades följande fem kategorier som visar hur intensivvårdssjuksköterskorna beskrev sitt resonerade och agerade vid flödeshinder i kvarliggande urinkateter: kliniska observationer och mätningar, användning av dokumentation, interaktion med vårdpersonal, traditionell handläggning och medvetenhet om risker. Sjuksköterskornas resonerande och agerande kunde beskrivas som ett cirkulärt förlopp som rörde sig fram och tillbaka mellan de olika kategorierna. Slutsats: Sjuksköterskornas berättelser påvisade ett samstämmigt resonerande och agerande. Beslutsprocessen var kontinuerlig och rörde sig växelvis mellan de fem olika kategorierna. Sjuksköterskornas resonerande föregick, undersökte och utvärderade varje aktiv intervention eller val av expektans.