The aim of this article is to discuss second homes according to legislation, planning practice and effects on environmental sustainability in a Swedish context. The legislation contains special provisions concerning land and water management in certain areas of national interest in their entirety in view of the natural and cultural assets that exist there. Subject to resource conservation regulations, new vacation housing will be limited to infill, with no new land development. There is no such restriction for permanent housing. Spatial theory according to Lefebvre is used to discuss ideas in legislation and spatial planning versus actual development of vacation housing in coastal areas over time. Documents have been analysed from a discourse analytic perspective inspired by Laclau and Mouffe. The legal ambition to separate dwelling forms seems to be unstable and ambiguous. An alternative pragmatic attitude within planning practice has developed and seems to increase according to the study.

Artikeln behandlar fritidshus i förhållande till lagstiftning, planeringspraktik och effekter för hållbar utveckling i en svensk kontext. Lagstiftningen innehåller speciella hushållningsbestämmelser för områden i landet, som på grund av sina natur- och kulturvärden anses så värdefulla att de i sin helhet är av riksintresse. Hushållningsbestämmelserna begränsar ny fritidshusbebyggelse men inte ny permanentbebyggelse. Lefebvre's rumsteori används för att diskutera lagstiftning och fysisk planering versus faktisk utveckling av fritidsbebyggelse i kustområden över tiden. Ett diskursanalytiskt perspektiv inspirerat av Laclau & Mouffe har använts för dokumentanalys. Den legala ambitionen att separera bostadsformer tycks vara instabil och oklar. Ett alternativt, pragmatiskt förhållningssätt har utvecklats och tycks öka enligt studien.