Denna avhandling syftar till att belysa hur friluftsliv och naturturism hanteras i den kommunala fysiska planeringen. Detta diskuteras i relation till myndigheters uttalade policys där vikten av friluftsliv framhålls och allmänhetens attityder till friluftsliv. Syftet är också att föra en diskussion om hur kommunal fysisk planering kan fungera som verktyg för att främja friluftslivets intresse i markanvändningsfrågor. Undersökningen har skett genom enkäter, intervjuer, studier av lagstiftning och myndighetsdokument samt studier av planeringsdokument, främst översiktliga planer, i 11 kommuner som ingår i de tre fallstudieområdena Järvafältet utanför Stockholm, Blekinge skärgård och kustzon och Söderåsen i Skåne. Vid första anblicken kan det framstå som om friluftsliv har ett starkt skydd i den kommunala fysiska planeringen. Det omnämns i Plan- och bygglagen (PBL) som allmänt intresse och i Miljöbalken (MB) som riksintressen och som ett av strandskyddets två syften. Planeringslagstiftningens process- och ramlagskaraktär ger dock flertalet tolkningsbara formuleringar i lagtexten samtidigt som begreppet allmänt intresse är mångtydigt. Både PBL och strandskyddet har också nyligen ändrats så att det i flera frågor ännu inte hunnit etableras någon rättspraxis för tolkning och tillämpning. En av den kommunala fysiska planeringens viktigaste uppgifter är att i markanvändningsfrågor avväga mellan olika allmänna och enskilda intressen. Resultat visar att friluftslivets och naturturismens ställning i kommunal planering varierar mellan kommuner men också mellan planeringsnivåer. En betydande majoritet av kommunerna använder friluftsliv och naturturism i sin marknadsföring. Avvägningsbeslut i markanvändningsfrågor som utfaller till friluftslivets nackdel kan dock ofta motiveras av att ”det finns så mycket grönt” och att friluftsliv därmed bedöms kunna ske någon annanstans än där man vill exploatera. Här kan allemansrätten vara en viktig faktor för denna tolkning. I planeringsdokument förekommer också ofta den rådande planeringsdoktrinen om den täta staden i kombination med hållbarhetsargument. Detta kan ytterligare verka för exploatering av urbana grönytor. Det finns ett behov av fysisk planering som säkerställer mark för friluftsliv. Resultat från den nationella enkätundersökningen Friluftsliv 07 visar att människor värderar rekreationsnatur högt, många till och med så högt att det påverkar deras val av bostadsort. Cirka en sjättedel uppger dock att de saknar lämpliga områden för friluftsliv. Respondenterna anser även att kommunerna behöver bli bättre på att skydda tysta områden. Planeringen behöver också visa en bättre beredskap inför klimatförändringarnas konsekvenser för friluftsliv eftersom många respondenter uttrycker en oro över negativa konsekvenser av ett förändrat klimat men endast cirka var fjärde kommun uppmärksammar detta i den översiktliga planeringen. Huvudhandledare har varit professor Lars Emmelin, Fysisk planering, Blekinge Tekniska Högskola och biträdande handledare professor Klas Sandell, Geografi och turism, Karlstad Universitet. Doktorsavhandlingen togs fram inom ramen för forskningsprojektet Planering för friluftsliv vid Fysisk Planering, Blekinge Tekniska Högskola, Karlskrona. Projektet utgjorde ett av sju delprojekt i det nationella och mångdisciplinära forskningsprogrammet Friluftsliv i Förändring som letts av professor Peter Fredman, Mittuniversitetet och som finansierats av Naturvårdsverket.