Staden, pesten, renhållning och modernitet, Karlskrona 1710-1712
Responsible organisation
2011 (Swedish)In: Karolinska förbundets årsbok, ISSN 0348-9833, p. 7-71Article in journal (Other academic) Published
Abstract [sv]
This study concerns the plague that hit Karlskrona and the navy alike in 1710, and which would come to threaten the navy’s very existence. Its theoretical basis is the Foucaultian field of research on disease and disease control as a part of a shift in the balance of power, for it demonstrates that it was doctors, not priests, who stood at the Admiralty leadership’s right hand as advisors and experts. Religious rhetoric, as an explanatory model, was indeed in evidence, but played a subordinate role. The subsequent systemization centred on a belief in human – or rather learned doctors’ – powers of observation and ability to draw conclusions. Categorization, separation, and control were the key-words in the process. Against this was the populace’s grass-roots, religiously inspired behaviour; behaviour that in their rulers’ eyes was a threat to the natural order and had to be suppressed. Doctors with their ‘science’ and the military with their brute power made for a powerful combination in the struggle against what they saw as disorder. On the heels of this battle against the plague, the navy furthermore appeared in the guise of the defender of fundamental ‘welfare’, to use a modern expression. At the peak of the crisis, the naval base was the lone institution able to offer the promise of food and medicine. The first basic hospitals also began to take shape. The issue is studied as one of many possible ‘tracks’ or steps in a Swedish modernization process.
Abstract [en]
Den undersökning som redovisas behandlar en akut krissituation vid örlogsstaden Karlskrona då pesten slog till 1710. Den kris som står i centrum för undersökningen var inte bara en kris för örlogsstaden Karlkrona utan även för den svenska militärstat som vi i efterhand vet hade cirka ett årtionde kvar innan denna statsform stod vid vägs ände. Intresset har i undersökningen på ett mer konkret plan riktats mot de små upprepande rörelserna, beteenden, förhållningssätt och agerande som synliggjordes av kris och krishantering i samband med pesten. Frågan är huruvida dessa rörelser och upprepningar på ett verksamt sätt bidrog till att forma viktiga komponenter i det som senare kom att framstå som centrala inslag i den modernitet som växer fram under 1800- och 1900-talen. Det handlar om den maktförskjutning som möjliggjordes och där hälsa, sjukdom och hygien verkar ha varit en så kraftfull hävstång. En genomgående tematik, eller diskurs, under hela den undersökta perioden rör främlingen och hur främlingen inför hotet om den stora katastrofen kom att utgöra en av polerna i ett vi och den andra. Sjukdomen spreds av främlingen, hotet kom utifrån och riktades mot den egna gemenskapen eller de gemenskaper som individen kunde uppleva sig som inkluderade i. I en hierarkisk formation formulerades gemenskaperna utifrån både en rumslig och social skala. Människor från avlägsna, främmande orter var potentiella hot och i en mer näraliggande form var det människorna från landsbygden som utgjorde ett hot. Staden, eller mer specifikt den befästa örlogsstaden, förefaller vid en första anblick ha utgjort den rumslighet som var möjlig att överblicka och kontrollera. Landsbygden framstod däremot som den oordning mot vilket staden ställde ordning och kontroll. När väl pesten måste hanteras inom stadsgränsen blev kategorisering och diagnosticering verktyg för en separation mellan grupper och individer och medel för kontroll över det offentliga rummet. Denna kategorisering av människor var vid denna tid inte självklar eller helt möjlig att genomföra utifrån den enkla kategoriseringen sjuka och friska. De kunskaper, insikter, och de tekniker och krav på åtgärder som användes mötte en social och samhällelig struktur som gjorde motstånd. Centralt i hela denna diskurs återfinns frågor om makt och inflytande. En ytterligare komplikation som förhindrade amiralitet från att vidta mer restriktiva åtgärder var det komplicerade utrikespolitiska läget med direkta hot mot riket. Trots pesten måste både material och människor transporteras genom pestområden. Vad krisen 1710-1711 medförde var att den i koncentrerad form lyfte upp alla dessa konflikter till ytan under en relativt kort tidsperiod. Krisen blev i denna mening en katalysator och förändringarna möjliggjorde det Foucault kallade en ny uppställning. Innebörden av denna förändring var inte nödvändigtvis att det nya helt slog igenom. Dethandlade snarare om förskjutningar, introducerandet av eller en etablering av något nytt. Ett exempel på hur en ”ny uppställning” börjat bryta fram var den organisering av staden som utvecklades med hänvisning till pesten. I en mycket rudimentär mening utvecklades en ”välfärdsorganisation” med bestämda organisationsområden, klart definierade ansvarsområden och utsedda tjänstemän som kontrollerade människors rörelser och möten i staden. Endast med hänvisning till de motiv som makten angav som legitima var det möjligt att röra sig i staden eller inom örlogsflottans område. Den roll som amiralitetsläkaren och tidens medicinska kunskap spelade för att legitimera den form av maktutövning som kom till stånd framgår av de återkommande konsultationerna där amiralitetet ständigt lät amiralitetsläkaren eller hans personal tillhandahålla underlag för sina analyser och förslag till åtgärder. Staden kom att utgöra ett analytiskt rum där det blev möjligt för den medicinska personalen att iaktta, kontrollera, diagnosticera, jämföra och dokumentera större grupper av människor. Analyserna presenterades för amiralitetet i form av översikter över tillståndet och de resulterade i någon form av prognos. Det vills säga pesten framstod inte enbart som ett utslag av Guds något svårförklarliga hämnd eller vrede, det var möjligt att kalkylera, kontrollera och påverka förloppet. Prästen som rådgivare fick ta ett steg tillbaka till förmån för ett synsätt där läkarens systematiska iakttagelseförmågan och erfarenhet stod i centrum. Expertens iakttagelser av och förmåga att analysera de konkreta bölderna, att utifrån jämförelser kalkylera och prognosticera vann insteg. Pest, modernitet, hälsa, tidigmodern krishantering, Foucault, örlogsstaden.
Place, publisher, year, edition, pages
Karolinska förbundet , 2011. p. 7-71
Keywords [sv]
Plague, health and planning, City planning and health, Foucault
National Category
Civil Engineering Specific Languages Public Health, Global Health, Social Medicine and Epidemiology
Identifiers
URN: urn:nbn:se:bth-7442Local ID: oai:bth.se:forskinfo11CED7F26021B30BC125793C00362CD8OAI: oai:DiVA.org:bth-7442DiVA, id: diva2:835058
2012-09-182011-11-022023-01-20Bibliographically approved