Artikeln återger mötet och interaktionen mellan militärstatens företrädare och det borgerskap som flyttade till den nya staden Karlskrona 1682. Undersökningen omspänner drygt tio år från 1682 fram till 1693. Teoretiska utgångspunkter har hämtats från ett internationellt forskningsläge som har det gemensamt att man utifrån en Habermas-kritisk läsning funnit ett behov av ett vidgat kommunikationsbegrepp. Med ett vidgat kommunikationsbegrepp blir det möjligt att undersöka och analysera frågor om offentlighet, rationalitet och kommunikation även under tidigmodern tid. En viktig underliggande frågeställning inom denna kritiska riktning har varit att man eftersträvat en forskningsdiskussion om hur ett samband mellan det tidigmoderna och det moderna kan ha sett ut inom detta område Genom att bryta med en alltför stelbent kronologisk uppdelning öppnas för nya tolkningar av det vi kan uppfatta som nationella särdrag i den politiska kulturen. Vilket blir då utfallet om detta forskningsperspektiv appliceras på en svensk tidigmodern kontext? Om vi väljer att betrakta borgerskapet i Karlskrona under den aktuella perioden som ett svenskt borgerskap och om vi karakteriserar staden som en svensk stad, begränsad och reglerad av en nationell kontext, då framstår detta borgerskap möjligen som oansenligt och utan större politisk kraft. Men den analys som företagits ger stöd för ett antagande att borgerskapet i Karlskrona innehade en icke oansenlig maktposition, vilken kunde användas i förhandlingarna med den svenska statsmakten. Maktpositionen baserades på delaktighet i ett handelsnätverk i Östersjön med starka förgreningar till Holland. Hade detta nätverk raserats av en oförsiktig statsmakt hade det fått betydande konsekvenser för den svenska flottan. Den kommunikativa praktik som utvecklades inom borgerskapet var präglad av en ekonomisk praxis som var funktionell i detta internationella handelssammanhang. Den ekonomiska rationalitet, den form av offentlighet, den tilltro till och användning av skriftliga dokument som borgerskapet företrädde hämtade sin legitimitet från det faktum att det var en accepterad praxis i städerna runt Östersjön. Det var en praxis med en legitimitet som inte ens en absolut statsmakt kunde förbise utan konsekvenser. Ett alltför auktoritärt agerande mot detta borgerskap hade kunnat påverka handelssituationen i Östersjön och därmed försvårat försörjning och expansion av den svenska flottan. Även statsmakten förhandlade utifrån en maktposition. Hänsyn måste tas till borgerskapets position och styrka men det innebar inte att statsmakten underordnade sig borgerskapet. En dialogisk ordning etablerades utifrån denna maktkonfiguration. Som undersökningen visat kunde statsmakten långsiktigt påverka maktförhållandena till sin fördel och den kunde åstadkomma maktförskjutningar till sin fördel. Samtalet om privat och offentligt antyder en sådan maktförskjutning till statsmaktens fördel. Borgerskapets enskilda eller kollektiva agerande konfronterades med en föreställning om den offentliga maktutövningen. En konsekvens var att borgerskapets kollektiva agerande och den inbördes solidariteten trängdes tillbaka. Statsmaktens strävan till professionalisering och ökad byråkratisering visar också hur borgerskapets strävan till större självständighet trängdes tillbaka. Borgerskapets bruk av offentligheten lyckades statsmakten delvis begränsa. Offentligheten som ett medel för en artikulerad gemenskapsformering inom borgerskapet och som ett vapen mot statsmakten hade inget verkligt genomslag. I stället polariserades eller förstärktes en polarisering inom borgerskapet.