Att arbeta med socialt områdesaarbet i utsatta stadsmiljöer det är som att arbeta i ständigt pågående samhällsarbet. Det finns ingen "dunderhonung". Det finns ingen lösning med stort L, som ei ett trollslag löser stadsbyggandets problem. I denna typ av miljöer tycks ständigt nya faror "lura runt hörnet". Beredskapen måste därför vara ständigt hög och angreppssätten flexibla. De måste spänna över ett brett register av både sociala, kulturella och fysiska aspekter.