Bakgrund: Vid utskrivning av patient i slutenvård har vård- och omsorgsplanering via videokonferens implementerats i vissa delar av Sverige för att med stöd av ehälsa tillgodose nya vårdbehov. Vård- och omsorgsplanering är del i sjuksköterskans omvårdnadsarbete med målet att tillgodose patientens vård- och omsorgsbehov efter utskrivning och är styrt av lagar och föreskrifter. Ehälsa ställer sjuksköterskor inför nya krav och efter genomgång av vetenskapliga studier är det svårt att finna kunskap om sjuksköterskan möjlighet att tillämpa personcentrerad omvårdnad vid vård- och omsorgsplanering via videokonferens.

Syfte: Syftet med studien var att belysa hur sjuksköterskan kan tillämpa personcentrerad omvårdnad vid vård- och omsorgsplanering via videokonferens.

Metod: En kvalitativ forskningsansats användes vid studien, där kvalitativa enskilda intervjuer med stöd av en intervjuguide låg till grund för insamlad data. Ett urval av fyra sjuksköterskor som arbetar inom slutenvård deltog i studien. De transkriberade intervjuerna analyserades med en manifest innehållsanalys med latenta inslag.  

Resultat: Analysen ledde fram till två kategorier; sjuksköterskans förutsättningar till vård- och omsorgsplanering vid videokonferens, sjuksköterskans förmåga att göra patient och anhöriga delaktiga. Resultatet visade att sjuksköterskorna kan till viss del tillämpa personcentrerad omvårdnad men de upplevde också många hinder.

Slutsats: Ökad medvetenhet bland sjuksköterskor relaterat till hur miljö och teknik påverkar tillämpning av personcentrerad omvårdnad kan hjälpa sjuksköterskan att hitta nya sätt att jobba på så att anpassningar efter nya verktyg i vården underlättas. Teknik och miljö får inte vara ett hinder i kommunikation om vård- och omsorgsplanering via videokonferens ska kunna användas för att ge möjlighet till snabb och säker hemgång.