Bakgrund: Varje år är det cirka 120 personer som drabbas av en traumatisk ryggmärgsskada. Konsekvenserna av skadan ger många komplikationer som gör det svårare för den ryggmärgsskadade personen att återhämta sig både fysiskt och psykiskt. Som sjuksköterska är det betydelsefullt att ha en förståelse för hur personen upplever sin livsvärld och därigenom kunna möta individen på ett personcentrerat sätt.

Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelse av att leva med ryggmärgsskada under det första året efter skadan.

Metod: En litteraturstudie har genomförts med en kvalitativ design. Innehållsanalysen som användes var inspirerad av Graneheim och Lundmans tolkning av en kvalitativ innehållsanalys och genomfördes på tre patografier.

Resultat: Analysen gav sju kategorier: upplevelsen av livets utsatthet; de fysiska förändringarnas konsekvenser; känslan av oro inför nuet och framtiden; att komma till insikt om livets föränderlighet; att växa in i det nya livet; känslor som berikar livet; och att leva i konflikt med vårdsystem. Många tankar kretsade kring hur livet skulle kunna levas igen och hur sorgen skulle hanteras. De ryggmärgsskadade personernas känslor av att inte räcka till för familjen och att livet går vidare efter skadetillfället. Det var en kamp att återerövra livet igen samtidigt som myndigheternas hantering av ärendena gjorde det svårare. De fysiska konsekvenserna av skadan gjorde personerna ständigt påminda om att livet inte varar för evigt och att komma till insikt om att livet har förändrats var tidskrävande. Trots detta är hoppet det som gör att dessa individer kämpar vidare. Genom rehabilitering och stöd från närstående återvände viljan att leva livet.

Slutsats: Vid traumatisk ryggmärgsskada vänds livet upp och ner både för den drabbade och för de närstående. Att leva med ryggmärgsskada är en individuell upplevelse och det är därför viktigt att sjuksköterskan har en helhetssyn i mötet med individen.