Bakgrund: Personer som lever med en obotlig sjukdom kan stå inför en livsomvändande förändring och tillvaron kan därför upplevas som komplex då den speglar både ångest över rådande liv och kommande avslut på livet. Personer som insjuknat i en obotlig sjukdom kan även de skapa en mening med livet genom att finna det som är viktigt i deras livsvärld.

Syfte: Syftet med studien var att belysa personers upplevelser av att leva med en obotlig sjukdom under det sista levnadsåret.

Metod: En analys av tre patografier med kvalitativ ansats utfördes med hjälp av Graneheim och Lundmans tolkning av innehållsanalys.

Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier och tre underkategorier som utgör resultatet; ”Tankar om livets slut” som beskrev personernas tankar kring den egna begravningen och den minnesbild som skulle finnas kvar efter deras bortgång. ”Döden som en del av livet” där personerna kunde uppleva en acceptans över att sjukdomen skulle komma att ta deras liv och kunde därefter finna en mening med tillvaron. ”Känslomässiga svårigheter med sjukdomen” med följande underkategorier: Sorg, Ilska och Skam var de känslomässiga svårigheter som personerna kunde uppleva som mest påtagliga under den förändring som den obotliga sjukdomen medförde under det sista levnadsåret. ”Livsglädje i livet” belyser att personerna kunde uppleva en glädje trots de begränsningar som sjukdomarna medförde.

Slutsats: Den sorg, ilska och skam som personer med en obotlig sjukdom upplever kan skapa ett lidande som påverkar den självupplevda livsvärlden. Trots det lidande som infinner sig kan personer uppleva ett välbefinnande och en lycka i livet då de väljer att finna en mening med sjukdomen. Ytterligare forskning kan behövas kring personers upplevelser av att leva med en obotlig sjukdom.