Bakgrund: Hälsa är individuellt och sjuksköterskan behöver förstå vad hälsa är för varje individ för att kunna utforma en god hälsofrämjande omvårdnad. Hälsa innebär inte enbart frånvaro utav sjukdom, begreppet består av fler dimensioner som både fysisk och psykisk hälsa liksom andlig/spirituell hälsa. Dessa dimensioner behöver förstås när omvårdnaden utformas. Begreppet hälsofrämjande omvårdnad kan innebära både promotion och prevention. Promotion syftar till att stärka individers förmåga att själva göra hälsosamma val. Preventionsarbetet riktar sig till att, med hjälp av riktlinjer, hjälpa redan sjuka eller förhindra utveckling av sjukdomen. Inom preventionsarbetet använder sig sjuksköterskor, i Sverige, av Socialstyrelsens riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder. De riktar in sig på fyra riskfaktorer för ohälsa, tobaksbruk, alkoholkonsumtion, fysisk inaktivitet och ohälsosamma matvanor. Som sjuksköterska ingår det i professionen att arbeta hälsofrämjande det vill säga med både promotion och prevention.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors uppfattningar om att arbeta med hälsofrämjande omvårdnad.

Metod: Empirisk kvalitativ intervjustudie. Sex sjuksköterskor från en mottagning på ett sjukhus i sydöstra Sverige intervjuades. Analys inspirerad av Graneheim och Lundman.

Resultat: Fyra kategorier framkom, att arbeta personcentrerat, att arbeta med uppföljning, att arbeta informativt samt att arbeta preventivt.

Slutsats: Begreppet hälsofrämjande omvårdnad är komplext. På frågan om hälsofrämjande arbete svarade sjuksköterskorna att de arbetade med prevention. Det kan bero på kontexten men också att begreppet behövs tydliggöras för att sjuksköterskorna ska kunna förstå hälsofrämjande omvårdnad och utforma omvårdnadsarbetet därefter.