Bakgrund: HIV/AIDS är en världsomfattande pandemi, trots att smittan minskar, ökar antalet personer som lever med HIV/AIDS, då det finns välfungerande bromsmediciner som behandlar sjukdomen. Antalet personer som lever med HIV/AIDS i Europa har sedan sjukdomens debut aldrig varit så högt som nu. Personerna kan på grund av olika faktorer så som samhällets värderingar, återkommande sjukhusbesök och egenupplevda känslor ha olika dimensioner av upplevelser. HIV/AIDS är ett kroniskt sjukdomstillstånd, följderna av detta medför ständiga kontroller och livslång medicinering. Detta kan åstadkomma begränsningar för många personer med diagnostiserad HIV/AIDS.

Syfte: Syftet var att belysa personers upplevelser av att leva med HIV/AIDS.

Metod: Litteraturstudien är baserad på sju vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna kvalitetsgranskades för att säkerhetsställa god kvalité. Graneheim och Lundmans (2004) innehållsanalys användes vid analysen av de vetenskapliga artiklarna.

Resultat: Efter genomförd analys utformades fyra kategorier vilka benämns som Påverkan i det dagliga livet, Begränsad frihet, Livsförändrande med underkategorierna Hoppfullhet och Hopplöshet samt Vårdkontakten som en del av livet. Resultatet belyser hur personerna som lever med HIV/AIDS upplevde sin sjukdom och hur den påverkade och begränsade personerna i deras livssituation. Mötet med hälso- och sjukvården var på många sätt bidragande för hur personer upplevde sin sjukdom- och livssituation.

Slutsats: Att drabbas av HIV/AIDS innebär en livslång medicinsk behandling och kontakt med hälso- och sjukvården. För att personerna ska känna välbefinnande och delaktighet i sin situation har hälso- och sjukvården en möjlighet att påverka detta. Här har den personcentrerade omvårdnaden stor betydelse. Litteraturstudien kan vara användbar för att göra samhället och sjukvårdspersonal medvetna om och skapa ökad förståelse för hur personer med HIV/AIDS upplever sin situation och sin omgivning.