Mot bakgrund till den samtida ökningen av migrationen till Sverige söker denna uppsats undersöka planeringens förhållningssätt till förekomsten av osäkerhet.  Uppsatsen utgår ifrån teoretiska beskrivningar av planering som en rationell verksamhet och betraktar osäkerhet som en begränsning för en planering som strävar efter ett rationellt och ändamålsenligt beslutsfattande och som bygger sin verksamhet på ett antagande om kunskap. För att belysa hur planeringen förhåller sig till osäkerhet intar uppsatsen ett socialkonstruktivistiskt förhållningssätt och försöker belysa bakomliggande resonemang och avväganden för att sedan ställa detta mot teoretiska beskrivningar av planeringen som en rationell verksamhet och förekomsten av en rationell diskurs.

Studiens undersökning utgår ifrån en fallstudiemetodik där tre fall av kommunal planering har valts ut i syfte att studera den kommunala planeringens förhållningssätt till osäkerhet. Undersökningen har utförts genom intervjuer med kommunala tjänstemän och politiker kring hur planeringen påverkas och agerar utifrån de osäkerheter som förekommer i samband med den ökande migrationen. Genom en innehållsanalys av kommunernas översiktsplaner har undersökningen även sökt belysa hur dessa utsagor förhåller sig till kommunens övergripande ställningstaganden och hur dessa ställningstaganden i sin tur behandlar förekomsten av osäkerhet.

Undersökningen visar sammanfattat att att stora delar av planeringens sätt att förhålla sig till och agera med hänsyn till situationen kan härledas till en rationell diskurs, där betonandet av överlagda avvägningar, ändamålsenlighet och en fokus på utveckling och tillväxt verkar vara centrala i planeringenshanterande och bedömning av situationen och de osäkerheter man kopplar till den.Planeringens förhållningssätt till förekomsten av osäkerhet verkar präglas av motsägelser där planeringen både erkänner förekomsten av osäkerhet men samtidigt antar säkerhet kring framtida tillväxt och utveckling, vilket inom ramen för uppsatsens teoretiska ramverk kan förstås som ett uttryck för en rationellt betingad tanke om utveckling. I den undersökta situationen verkar den praktiska planeringen i första hand inta ett avvaktande beteende med syfte att reducera osäkerhet och säkerställa ändamålsenliga beslut. Att planeringen samtidigt ger uttryck för en vilja om ett aktivt bemötande av situationen och målsättningar om utveckling kan tyda på en konflikt mellan dess funktioner som politisk visionsformulerande och rationellt genomförande verksamhet i bemötandet av osäkerhet. Undersökningen visar vidare på att visioner och målsättningar verkar spela en viktig roll i planeringens hanterande av situationen och kan förstås som både en förberedande åtgärd och ett försök att reducera osäkerhet genom att skapa intryck av säkerhet kring framtida utveckling.