Idag har det skapats en demografisk obalans mellan städer och landsbygd i Sverige. Den demografiska utvecklingen visar att det i dagsläget främst är mindre orter som minskar befolkningsmässigt. För kommuner innebär avflyttningsorter en rad konsekvenser. Den här studien syftar till att studera hur fenomenet kring stagnerande orter bemöts i praktiken av kommunen som aktör. Fokus i studien är att undersöka kommuners omvärldsanalyser, strategier och målbilder gällande utveckling och planering. Studiens teoretiska ramverk grundar sig i teorier kring hegemoniska tankesätt och planeringsdoktriner i relation till lokal och regional planering och utvecklingspolitik, utifrån begrepp som tillexempel normer och diskurser. Det empiriska materialet tar utgånspunkt i följande tre fallstudiorter och dess kommuner: Åryd (Växjö kommun), Moheda (Alvesta kommun) och Ryd (Tingsryd kommun), i Kronobergs län. En dokumentstudie i form av en kvalitativ innehållsanalys av fördjupade översiktsplaner för respektive fallstudieort har utförts och semistrukturerade personliga intervjuer med tjänstemän i kommunerna. Studiens resultat visar att kommunernas förutsättningar är av betydelse för deras förhållning till stagnation. De studerade materialet visar även tendenser att kommunernas omvärldsbild skiljer sig i de framtagna planerna, gentemot tjänstemannaperspektivet. I studiens resultat går även att uttyda vissa generella mönster i kommunernas omvärldsanalys, strategier och målbilder för utveckling, som skulle kunna härledas till att planeringen är präglad av dominerande normer och ideal.