This essay seeks to examine the role of territorial boundaries and why they can be interpretable. In the essay, the divided residential city block, and its intention to eliminate barriers to create courtyards that are both semi-private and semi-public, is problematized. The division of the block does not mean that barriers cease to exist, but that they enter a more complex state where people themselves must interpret the territorial extents. This has led to conflicts between residents and outsiders, which raises the idea that they have interpreted the territorial boundaries differently.
To analyze how boundaries can be interpreted, the essay includes field studies at two residential city blocks of divided character and where territorial conflicts have occurred. The study is carried out with a semiotic framework: by likening boundaries to semiotic sign system, social and cultural qualities can be read. With the help of geosemiotics and landscape semiotics we can conclude that boundaries can be more than just physical barriers, but also social codes that are active in the entire mental world.
Som en motreaktion till 1990-talets planeringsideal urban sprawl uppkom dagens ideal förtätning, vilket syftar till att sammankoppla städer och möjliggöra för en hållbar stadsutveckling. Vid exploatering som möjliggör för sammankopplingar av stadsdelar tas ofta friytor såsom äldre industriområden och grönytor i anspråk. För att utveckla, kompensera och bevara grönstrukturen inom planområden finns planeringsverktyget grönytefaktorn (GYF), vilket några kommuner i Sverige har tagit an för att öka ekosystemtjänsterna i staden.
Detta kandidatarbete syftar till att övergripande undersöka möjligheten att använda GYF vid förtätningsprojekt för att säkerställa grönytornas kvalitet utifrån hållbarhetsperspektiven ekologiskt och socialt samt hur verktyget används inom fysisk planering. GYF är ännu ingen definierad metod enligt Boverket och de kommuner som tagit an verktyget fokuserar främst på bevarande och kompensering av de ekologiska värdena. Inom Stockholm stads GYF-modell fokuserar de på både ekologiska och sociala värden. Det är utifrån Stockholm stads GYF-modell som detta kandidatarbete utgår ifrån i gestaltningsförslagen och därmed behandlas även hållbarhetsperspektiven ekologiskt och socialt som teoretiska utgångspunkter i arbetet.
För att förstå de ekologiska och sociala aspekternas värden inom fysisk planering, innebörden av ekosystemtjänster, definitionen av förtätning och dess påverkan på människor och miljön samt användningen av GYF görs en studie över dessa i kunskap- och forskningsöversikten. Även två referensprojekt studeras där GYF har varit ett viktigt verktyg. De referensprojekt som studeras utifrån frågeställningen är Norra Djurgårdsstaden och Västra Hamnen. Denna översikt utgörs sedan som kunskap i de två gestaltningsförslagen. Stockholm stads GYF-modell används som gestaltningsprinciper där ena förslaget fokuserar på hur man kan säkerställa de sociala värdena med GYF och det andra hur de ekologiska värdena kan säkerställas med GYF. Förslagen prövar möjligheten hur planerare kan använda GYF.
När staden ritas om är det viktigt att fundera över hur planeringen tar tillvara på befintliga värden. I denna studie har platser i förorten och dess värden studerats ur ett boendeperspektiv. Syftet är att synliggöra värden inifrån och påvisa de delar som uppskattas och är värdefulla för de boende som lever i där. Studien undersöker även hur befintliga värden kan ligga till grund för den framtida stadsutvecklingen. I studien definieras förorten som ett perifert område som är byggt under miljonprogrammets rekordår samt präglas av storskalig bebyggelse och funktionsseparering. I samhällsdebatten hör vi ofta om de negativa sidorna av denna typ av förort, denna studie fokuserar istället på det positiva som förortsmiljöerna har att erbjuda. Således bidrar studien med en nyanserad bild av förortsmiljöer och visar på alternativa prioriteringar och tillvägagångssätt när förorterna förtätas och utvecklas.
Utifrån en kartläggning av boendes upplevelser i Stockholmsförorterna Tensta, Hagalund och Hallonbergen har fem värdefulla platser identifierats: Grillplatser, gårdsmiljöer, parkeringsgarage, koloniområden och plaskdammar. Dessa platser diskuteras genom djupintervjuer med boende för att förstå och synliggöra dess värde. Slutligen presenteras designkoncept för hur dessa värden kan vara en utgångspunkt i den framtida utvecklingen.
De värdefulla platser som framkommit i studien är framförallt icke-kommersiella platser vars värde ligger i sociala relationer mellan grannar. Det framkommer tydligt i studien att det finns gemenskap och tillhörighet bland grannar och att dessa platser möjliggör för de boende att upprätthålla den sociala kontakten med varandra. Ett flertal fysiska faktorer beskrivs påverka dessa värden men framförallt uppskattas frihet i att kunna appropriera platsen utifrån behov. Exempelvis samlas boende gärna i stora grupper och lagar mat tillsammans, vilket försvårar viss typ av umgänge när rummet är programmerat för en viss form av umgänge där exempelvis bänkar fixeras i konstruktioner som enbart tillåter fyra personer att sitta vid samma bord. Denna form av programmering hotar därmed många värden som är önskvärda att bevara och uppmuntra. Ett problem som studien synliggör är att de värdefulla platser som beskrivs av boende ofta är säsongsbaserade och därför är enbart aktiva under sommarhalvåret. Utifrån detta har studien resulterat i tre övergripande koncept:
Dessa övergripande koncept bryts ner till platsspecifika koncept för att påvisa hur de kan appliceras och synliggöra potential i dagens befintliga miljöer. Genom studien har en annan bild av förorten och befintliga värden synliggjorts. Det är ett viktigt perspektiv vilken är viktig att lyfta vidare i den framtida utvecklingen av förorterna.
Uppsatsen tar avstamp ifrån social hållbarhet genom fokus på människans behov, i det här fallet människans hälsa och välbefinnande och hur den påverkas av grönstruktur i städer. För att fokusera på den fysiska planeringens roll för ämnet undersöker uppsatsen kommunens planering, något som blir naturligt på grund av kommunernas planmonopol och de som har störst rådighet och kunskap kring den lokala utformningen. Det objekt som undersöks är Kristianstads kommun och staden Kristianstad. Undersökningen sker genom fyra delar, först intervjuer med centrala aktörer ,innehållsanalys av policydokument samt platsanalyser för att undersöka själva objektet. För att sedan försöka få ett ännu tydligare bild på kommunens arbetssätt med grönstrukturens roll för hälsa och välbefinnande i staden görs en jämförande studie av projektförslag i ett utvecklingsområde. Denna del kan se som ett tillämpande experiment. Där det ena förslaget arbetar utifrån den kunskap som samlats in om studieobjektet Kristianstads kommun medan det andra förslaget baseras på forskningen och platsanalyser utifrån en metod inriktad på grönytors värde för hälsa och välbefinnande.
I staden finns ingen socialdioxid. Detta sammanfattar den underliggande problemställningen som har legat till grund för hela arbetet. Hur ska vi mäta social hållbarhet och jämställa dess faktorer mot ekologi och ekonomi? Vi står inför en rad stora sociala utmaningar i och med den rådande bostadsbristen och urbaniseringen, detta kräver att vi vågar testa nya metoder i stadsbyggandet. Men hur ska vi utvärdera, mäta och breda plats för det sociala perspektivet? Eller måste vi bara tvingas inse att sociala konsekvenser är ”omätbara”?
Hållbarhet som begrepp har många gånger avfärdats för att vara allt för öppet och vitt. Därför krävs det metoder för att definiera hållbarhet och gör begreppet konkret och arbetbart i planeringsskedet. Detta har i Sverige bland annat gjorts för den ekologiska hållbarheten genom miljöbalken och kravet på miljöbedömningar, som sedan kan utmynna i en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). För den sociala hållbarheten har det inte på sammasätt utvecklats några verktyg. På senare tid har dock den sociala hållbarheten blivit en allt större fråga. Till exempel har Göteborg genom projektet ”Social hållbar utveckling år 2020” tagit fram en kunskapsmatris för bedömning av social hållbarhet i planeringen. Ett antal mindre kommuner, däribland Gällivare, har tagit fram så kallade sociala konsekvensbeskrivningar (SKB) som är ett verktyg för att konceptualisera den sociala hållbarheten i planeringen. Men hur fungerar egentligen sociala konsekvensbeskrivningar i praktiken och hur kan de integreras i planerings-och gestaltningsprocessen?
I arbetet diskuteras begreppet sociala konsekvensbeskrivningar och dess förhållande till det sociala hållbarhetsbegreppet samt vad sociala konsekvenser egentligen innebär. Vidare diskuteras även för-och nackdelar av konceptualisering genom framförallt checklistor och designprinciper. Arbetet omfattas av en generell forsknings-och kunskapsöversikt, samt en fallstudie över Gällivares arbete med social hållbarhet genom strategiska dokument och SKB. Slutligen översätts teorin och analyserna till ett planförslag med fokus på att stärka den sociala hållbarheten i Gällivare.
I arbetet konstateras bland annat att sociala konsekvensbeskrivningar ännu är ett svagt begrepp ur en svensk kontext. Begreppet har inte slagit rot på samma sätt som sitt syskon, MKB, och detta skapar en begreppsförvirring som påverkar SKB-begreppet negativt. För att gå vidare krävs det att vi kan enas om ett begrepp för att förflytta diskussionen från: ”Vad betyder SKB?” till att istället fråga oss ”Hur ska SKB användas för komplettera den övriga planprocessen och konceptualisera sociala konsekvenser på bästa sätt?” För att den sociala hållbarheten ska bli en självklar del av processen krävs det att vi kan enas om ramverk och riktlinjer för att möjliggöra för bredare samverkan och diskussion.
Trots att Sveriges befolkning ökar i stadig takt minskar invånarantalet i väldigt många kommuner, något som pågått under en längre tid. Norrlands inland är ett typexempel på en region som fått erfara stora befolkningsminskningar. Ett sjunkande befolkningsunderlag leder bland annat till försämrat skatteunderlag som sätter den kommunala välfärden i en utsatt situation, vilket i sin tur bidrar till en fortsatt befolkningsminskning.
Uppsatsen består av en fallstudie som tar stöd i Syssners begrepp tillväxt- och anpassningsstrategier för att på så sätt kunna kategorisera olika åtgärder som forskningen och de undersökta fallen tar upp. Tillväxt har länge varit normen i den kommunala planeringen medan anpassning är ett relativt nytt fenomen, då efterfrågan om en planering mer lämplig för kommuner präglade av befolkningsminskning ökat på senare tid. Med hjälp av en kvalitativ textanalys redovisar uppsatsen de visioner och strategier som de fyra svenska kommunerna Arvidsjaur, Gällivare, Pajala och Storuman tar upp i sina översiktsplaner för att hantera befolkningsminskning. Arbetet studerar även forskning inom området för att därefter redovisa likheter och skillnader mellan kommunernas arbete och forskningen.
Det har gått att utläsa hur problematiken kring befolkningsminskning är komplex, där alla undersökningsobjekten upplever en missgynnande åldersstruktur samt låg utbildnings- och kompetensnivå som några av de främsta hindren. Det konstateras hur tre av kommunerna, i sina visioner och mål, strävar efter tillväxt men att det inte speglar de underliggande strategierna som utgår från både tillväxt och anpassning. En diskussion förs därefter kring hur det kan bero på planeringens politiska förankring; att de politiska partierna måste sträva efter tillväxt för att attrahera väljare, vilket speglar översiktsplanernas visioner och mål. Den fjärde kommunen är mer återhållsam och har visioner nära kopplade till anpassning, vilket till stor del speglar deras strategier. Det framkommer att tre strategier går att finna i alla översiktsplanerna och även i forskningen, detta i form av marknadsföring (främst genom turism), attraktiva livsmiljöer samt regional och kommunal samverkan. Även om forskningen tar upp rivning och samverkan med civilsamhället är det inget som någon av kommunerna tar upp. Samtidigt arbetar kommunerna med identitetsskapande åtgärder vilket forskningen inte tar upp. Med andra ord finns det flera likheter och skillnader mellan de undersökta fallen och forskningen.
Societal challenges affect the ways in which planning is carried out and contribute to new expectations and demands for the skills and abilities of the planner. From having almost solely focused on the regulations of land use through the development of land use plans, have, for example, the facilitator, coordinator, process manager, catalyst, urban designer and spatial agent become new possible roles for the planner to adopt. This article discusses future planning roles and what conceptions spatial planning students have of their future profession. What fundamental knowledge do students need to achieve for their future professional practice? How do they perceive the role of the planner? And, what kind of planner do we, de facto, educate?
Arbetet redovisar förhållandet mellan belysnings- och fysisk planering och hur dessa två kunskapsfält kan ge upphov till en förbättrad utformning av våra städers offentliga miljöer. Förutom att belysning har såväl rationella och estetiska värden som funktions- och effektbelysning har ny teknik inom belysningsbranschen möjliggjort till en form av ljussättning av platser som tidigare ansågs vara antingen överflödiga, onödiga eller omöjliga. Hållbar utveckling, det offentliga rummet och belysningsplanering utgör således arbetets teoretiska ram där olika begrepp ställs emot varandra och konkretiseras i olika gestaltningsförslag i ett resultatkapitel. I detta kapitel formuleras visioner för olika problemområden i ett geografiskt avgränsat område i Karlskrona, där intentionerna med en ny ljussättning argumenteras och redovisas i ett gestaltande segment.
Förutom att arbetet ger ett exempel på tillvägagångssätt för analys av belysning baserat på diverse litterära verk och relevanta handböcker, förankras arbetet med praktiker inom fältet. De ger oss en insikt i vad belysningsplanering anses ha för värde bland kommunerna, ger exempel på ljusdesignerns roll i planeringsprocessen och vad det finns för för- och nackdelar med ett belysningsprogram.
Handelsområden är inget nytt påfund. Redan antikens civilisationer hade offentliga marknader där varor såldes och bytte ägare. Marknader och handelsområden har sedan dess varit en central del av städer. I samband med industrialiseringen och något senare, bilismens intåg, har dock flera stora förändringar skett i hur vi handlar. När en större andel av befolkningen fick tillgång till bil kunde handelskedjor flytta långt utanför städerna där marken var mycket billigare och lättillgänglig.
Handel i halvexternt läge är många gånger i konflikt med kommunens mål och strategier som ofta förespråkar social hållbarhet och tillgänglighet. Handelsområden kan bidra till att skapa barriärer i tätorterna eftersom de i regel ligger samlat i ett kluster relativt centralt. Sådana handelsområden besöks i regel enbart under dagarna medan platserna nattetid kan upplevas ödsliga och otrygga. Brist på gång- och cykelvägar, smidig kollektivtrafik samt funktionsblandning bidrar till att ytterligare förstärka barriäreffekten. Utöver det låser handelsområden som är byggda efter bilens behov fast oss i ett fortsatt bilberoende.
Denna studie syftar sig till att undersöka hur halvexterna handelsområden i medelstora svenska städer kan utvecklas utifrån ett tillgänglighetsperspektiv. Detta genomförs genom en fallstudie på handelsområdet Giraffen i Kalmar samt en omvärldsanalys över hur andra aktörer hanterat tillgänglighet i projekt på olika skalor och med varierande syften. Undersökningen innefattar ett gestaltningsförslag på två skalor där de lärdomar som dragits av analysen appliceras. Avslutningsvis diskuteras hur undersökningen besvarat syftet och frågeställningen.
Människor har ett behov av att uppleva behagliga sinnesintryck. Genom att stimulera samtliga sinnen i omgivningen kan människor känna välmående och knyta an till sin livsmiljö. Människan hämtar information om omgivningen genom sina sinnen och därigenom påverkas sinnena av den fysiska miljön. I dagens stadsplanering utformas livsmiljöer främst för att tillgodose synsinnet. Detta innebär att andra sinnesintryck inte tas hänsyn till i samma utsträckning, trots att sinnena hörsel, lukt och känsel är väsentliga för att kunna erbjuda invånarna berikande platsupplevelser som främjar välmående.
Detta kandidatarbete syftar till att undersöka sinnenas betydelse för platsupplevelsen och hur sinnesintryck kan användas inom stadsplanering för att skapa mer trivsamma livsmiljöer. Metoden kvalitativ textanalys används för att undersöka sinnenas påverkan i stadsmiljön och hur dessa faktorer kan användas för att planera för människors välmående. Resultatet presenteras i ett antal universella designprinciper som används för att ta fram ett gestaltningsförslag i Tullparken, Karlskrona. Genom metoden sensory notation framgår Tullparkens nuvarande sinnesupplevelser och vilka sinnesintryck som är önskvärda respektive icke önskvärda i förslaget. Tillsammans med designprinciperna utformas ett förslag som syftar till att förbättra sinnesupplevelsen i Tullparken och därigenom bidra till besökarnas känsla av välbefinnande och trivsel.
Den här uppsatsen behandlar den fysiska dimensionen i svensk regional planering och hur den påverkar sambandet mellan det regionala tillväxtarbetet och den kommunala översiktsplaneringen. Problembeskrivningen är baserad på Boverkets rapporter Rumslig utvecklingsplanering – länken mellan regionalt tillväxtarbete och kommunal översiktsplanering (Rapport 2011:3) och Sambandet mellan det regionala tillväxtarbetet och kommunernas översiktsplanering (Rapport 2014:15). I dessa rapporter konstateras att en av anledningarna till att sambandet mellan de båda sektorerna idag är så svagt är att det regionala tillväxtarbetet och främst de regionala utvecklingsprogrammen saknar en fysisk dimension vilket gör det svårare för de kommunala planerarna att omsätta utvecklingsprogrammen och dess innehåll i fysisk planering (Boverket 2011, Boverket 2014a).
Med utgångspunkt i det konstaterandet är uppsatsens syfte att undersöka möjligheten att använda sig av regionplanering enligt PBL för att stärka sambandet mellan det regionala tillväxtarbetet och den kommunala översiktsplaneringen.
I avsnittet Teoretiskt perspektiv presenteras och diskuteras en möjlighet att tolka den diskrepans som finns mellan det regionala tillväxtarbetet och den kommunala översiktsplaneringen som utgår från en tolkning Jan-Evert Nilsson har presenterat av regionalpolitiken inom EU. Nilsson menar att det finns ett ekonomiskt/socialt perspektiv och ett territoriellt perspektiv och att dessa representerar två olika sätt att se på och hantera regional utveckling. I en svensk kontext skulle det regionala tillväxtarbetet representera det ekonomiska/sociala perspektivet medan den kommunala översiktsplaneringen skulle representera det territoriella perspektivet.
Undersökningen är en kvalitativ innehållsanalys av de två dokument som idag upprättats enligt bestämmelserna om regional planering i PBL. Dessa är Strukturbild för Göteborgsregionen (2008) och Regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen (2010). Innehållsanalysen syftar till att komma fram till om det finns en tydlig fysisk dimension i dessa plandokument och hur den i så fall hanteras. För att genomföra undersökningen har tre kategorier utarbetats som representerar de tre huvudsakliga egenskaper Boverket tillskriver den fysiska dimensionen som efterfrågas i det regionala tillväxtarbetet. Kategorierna är platsbundenhet, visualisering och konkretion. I innehållsanalysen görs en kartläggning av om och hur dessa kategorier finns representerade i respektive plandokument. I Strukturbild för Göteborgsregionen är den fysiska dimensionen närvarande i ansatsen och inramningen av dokumentet då utvecklingsförslagen alla är kopplade till en specifik plats i regionen, vid en närmare läsning framgår dock att den fysiska dimensionen är väldigt vag och att mycket lämnas öppet för de kommunala planerarna att tolka. I Regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen är närvaron och hanteringen av den fysiska dimensionen mycket varierande, vissa delar av planen har en väldigt tydlig fysisk dimension medan vissa delar är väldigt generella och abstrakta.
Utifrån områdesöversikten, de teoretiska perspektiven och resultatet av innehållsanalysen dras slutsatsen att regionplaner enligt PBL troligtvis inte är ett effektivt verktyg om målet är att stärka kopplingen mellan det regionala tillväxtarbetet och den kommunala översiktsplaneringen. Om målet istället hade varit att förbättra kopplingen mellan den regionala och den kommunala nivån och eller att stärka den regionala nivån i planeringssystemet konstateras dock att regionplaner enligt PBL troligtvis är ett mer effektivt verktyg än de regionala utvecklingsprogrammen.
Utvecklingen av dagens städer sker idag främst genom förtätning vilket skapar konkurrens mellan marken och olika intressen. I stora och växande städer finns få ytor kvar att exploatera och utveckla vilket gör att planeringen av dessa platser behöver vara väl genomtänkta för att kunna användas på ett så effektivt sätt som möjligt. Ofta finns det många intressen att utveckla dessa platser i olika riktningar vilket gör att vissa intressen få stå tillbaka för större intressen. Då platserna för fysisk aktivitet är viktiga för befolkningens hälsa är det viktigt att de får plats i staden och inte hamnar i bakgrunden utan planeras för med samma villkor som annan byggd miljö.
Uppsatsen belyser hur två av Sveriges tre största städer hanterar dessa skilda intressen samt hur de arbetar för att skapa miljöer som främjar fysisk aktivitet hos befolkningen. Även vem som har ansvar för att det planeras för att främja fysisk aktivitet tas upp och studeras i uppsatsen.
Kvartersstaden har på senare år seglat upp som ett allt mer omhuldat stadsbyggnadsideal vid förtätning av svenska städer. Samtidigt kritiseras förtätningen för att leda till problem med buller, dagsljus och bristande utemiljöer. Detta arbete undersöker i vilken mån kvartersstaden kan anses leva upp till väsentliga krav för en hållbar stadsutveckling genom att studera påverkan på nio centrala hållbarhetsfaktorer. Arbetet har gjorts med en i huvudsak kvalitativ metod och utgår från evidensbaserad stadsutveckling. Slutsatserna av arbetet är att kvartersstaden är en stadsform som rymmer stora kvaliteter av värde för en hållbar stadsutveckling. Kvartersstaden är bra på att hantera buller, skapa ett behagligt mikroklimat och ge bostadsgården kvaliteter som främjar dess användning. Kvartersstaden kan också bidra till en hög täthet, ökad hållbar mobilitet och tryggare gator. Hög täthet är dock ingen universallösning, minst lika viktigt är en blandning av funktioner som skapar närhet samt att det finns plats för rymliga sociala rum i stadsdelen: gröna bostadsgårdar, stadsgator, parker, torg och natur – som balanserar den täta bebyggelsen. Kvartersstaden innebär samtidigt utmaningar i dess negativa påverkan på luftkvalitet och ljusinsläpp. Förbättrad luftkvalitet står dock i vissa avseenden i motsättning till målet om ett komfortabelt mikroklimat. Att bygga kvartersstad kan i praktiken försvåras av normer kring dagsljuskrav och idén om den öppna staden. Utifrån den undersökta litteraturens råd och rekommendationer formades en designguide med 32 kvalitativa principer och 19 kvantitativa planindikatorer för en hållbar kvartersstruktur. Designguiden omsattes sedan till visuella gestaltningsexempel av ett typkvarter och en tänkt plan över en stadsdel som uppfyller dessa rekommendationer. I denna process uppstod målkonflikter mellan bebyggelsetäthet, rymliga bostadsgårdar och mänsklig skala. Sammanfattningsvis kan dock värdet av konkreta indikatorer vara stort i planeringen, både för målformulering och uppföljning.
En stadskärnas närhet till naturliga vattenmassor tillför staden särskilt utmärkande egenskaper. Vattenkontakten utgör en direkt övergång från byggd miljö till naturlandskap mitt i staden. Däremot har hamnområden, vägar och parkeringar fått övertag på vattenfronten i många svenska kuststäder - vilket innebär att städerna går miste om offentliga stadsmiljöer med höga skönhetsvärden. Dessa områden är därmed särskilt intressanta för stadsutveckling som främjar människors användning.
I det här arbetet undersöks hur den fysiska miljön intill en vattenfront kan utformas för att främja människors användning av det offentliga rummet. Genom en fallstudie av Trossö vattenfront i Karlskrona samt användning av metoderna platsanalys och kvalitativ textanalys, tas strategier fram för arbetets gestaltningsförslag. I arbetet presenteras sex olika gestaltningsförslag för ökad användning av offentliga rum intill Trossö vattenfront. Av studiens resultat framgår att det i huvudsak finns fyra huvudmål som behöver uppfyllas för att främja användningen av offentliga rum intill en vattenfront: det behövs en blandning av funktioner och aktiviteter, mötesplatser som passar alla, tillvaratagande av vattenkontakten samt god fotgängarvänlighet.
SAMMANFATTNING
Detta kandidatarbete behandlar grönska i staden och dess komplexitet. Arbetet ser till vad svensk forskning säger om grönska i staden samt hur Boverket, Plan- och bygglagen och Miljöbalken förhåller sig till detta. Vidare redogör arbetet för hur Malmö inom planering behandlar grönska i staden och hur detta förhåller sig till forskning i ämnet.
Studien utgår från ett analytiskt ramverk som bygger på forskning kring grönskans betydelse för en stad utifrån en svensk kontext. Därför har enbart svensk forskning använts i arbetet. Vid genomgång av forskningen var begreppen tillgång, tillgänglighet, kvalitet samt hälsa, förtätning, klimat och barn återkommande och utgör en viktig del av grönskan i en stad. Forskningen resulterade på så sätt i begrepp som sedan låg till grund för en innehållsanalys på plandokument från Malmö.
Både Malmö, forskning samt svensk lagstiftning och rekommendationer lyfter hur stadens gröna områden besitter många olika funktioner för livet i en stad. Grönområden i en stad beskrivs bland annat besitta en social funktion som mötesplats och används för rekreation, lek och upplevelser samt är av betydelse för människors hälsa och välmående. Vidare är stadens grönområden av betydelse för ekologiska funktioner, för ett rikt djur- och växtliv samt av betydelse för närklimatet och för en god luftkvalitet. Exploatering och förtätning utgör ett hot mot grönskan i en stad då grönområden kan komma att ses som markreserv. Genom riktlinjer och detaljplaneläggning kan den fysiska planeringen bidra till att bevara och utveckla stadens grönska, vilket sker med lagstöd i Plan- och bygglagen. Det är vid fysisk planering viktigt att se till ett grönområdens kortsiktiga och långsiktiga värde för en stad, då ett grönområdes värde kan öka över tid om det förvaltats väl.
Nyckelord: Grönstruktur & Fysisk planering.
This study concerns Gårdsten, a neighbourhood in Gothenburg, Sweden, that was reclassified from an especially vulnerable area to a vulnerable area by the police in 2019. Since then, the area has become a symbol for the possibility of improvement. In 2020, actors in Gothenburg municipality announced an investment of 11 billion SEK for strategies and acts enabling the same type of development in the remaining six areas in Gothenburg that shared the classification. This has led to a debate concerning the basis of the classifications and what type of strategies that could prevent this sort of segregation in the first place. This study aims to contribute to the understanding of such strategies in urban renewal and to study the collaboration process between actors in Gårdsten. The study was conducted through interviews and written material concerning the area and was analysed through the framework of governance network theory. Results suggest a complex network of actors involved in the renewal process in the area, and whilst the strategies mainly are developed through a collaboration process there are critical elements and views of planning missing. Results also suggest that the physical strategies has been prioritized in the renewal process, but that these changes are in regard to housing options in the area. Which in turn suggests that physical renewal is a question prioritized over identifying underlying structures of segregation in the area. However, it remains unclear whether these physical changes in the area, that has been accentuated by the respondents, has resulted in any social change for the inhabitants in Gårdsten. The last main finding in this study is that what type of resources an actor can contribute with also determines their involvement in the network, which might be a leading cause to what perspectives are shown in strategies regarding segregation. In Gårdsten, a public housing company has been dominating the planning process, but it is still the police who has the power to define neighbourhoods as problematic which suggest that the change is determined by aspects of power. Conclusions are that the social perspectives in planning have been neglected and that the focus in developing Gårdsten are trying to find solutions to social problems by focusing on spatial planning.
I staden finns olika slags rum varav vissa benämns som mellanrum. En av orsakerna till mellanrummens uppkomst är planering som skriver in oanvändbarhet i dessa platser. Somliga mellanrum lämnas åt naturen och förfallet och kan te sig osynliga för många. Medan andra mellanrum tas i besittning av människor i marginalen som värdesätter rummets karaktär. Fokus för denna uppsats är hur olika grupper hävdar mellanrum genom appropriation och domination. För att undersöka detta har fallet Container By i Köpenhamn studerats genom intervju, innehållsanalys och observation.
Container By är ett mellanrum beläget invid högbanan i Nørrebro som har approprierats med tillåtelse av Köpenhamns kommun. Appropriationen i Container By är både social och fysisk, samtidigt som Köpenhamns kommun delvis dominerar rummet. Det finns dock önskningar från både Köpenhamns kommun och brukarna om att Container By skall frigöras från kommunens ramar.
Brukarnas val av det studerade mellanrummet är påverkat av Lefebvres levda rum genom det uttänkta rummet. Det uttänkta rummet fungerar som en produkt av planeringen, där rummets existens utgörs av att det är en buffertzon till högbanan. Samtidigt är det just rummets karaktär som gör att brukarna känner ett stort mått av frihet där. Det finns dock tecken på att brukarna inte valt rummet själva utan snarare förpassats dit. Det finns skilda framtidsföreställningar hos brukarna och tjänstemännen, men alla informanter har en samstämmig bild av att projektet på något sätt kan fortlöpa. Den godkända visionen från arkitektfirman Cobe beskriver dock en annan bild av platsens framtid. Om Cobes vision förverkligas fungerar istället Container By endast som platsmarknadsföring med följd att appropriationen och dess brukare förr eller senare tvingas bort, samtidigt som dominationen av rummet förstärks. Om dock brukarna lyckas inkludera de boende i området skulle projektet i sin form kunna fortsätta.
Den smarta staden är ett koncept som har utvecklats genom olika sociala, ekonomiska och teknologiska drivkrafter. De senaste årens teknologiska framsteg som skett har möjliggjort för smarta städer att gå från en framtidsutopi till verklighet. Viktiga trender och utmaningar för samhällen kring urbanisering och klimatförändringar parallellt med den snabba tekniska och digitala utvecklingen har resulterat i en starkt växande trend kring smarta städer. En smart stad kan omfatta olika dimensioner såsom hållbarhet, smart styrning och politik, social inkludering, livskvalitet, ekonomisk utveckling, samverkan och delaktighet. Trots att det inte finns en entydig definition av vad en smart stad är, utgör digitaliseringen en gemensam nämnare. Fysisk planering och smarta städer är intimt kopplade då fysisk planering spelar en central roll i att utveckla och forma smarta stadsområden. Genom att integrera digitalisering, teknik och innovativa lösningar i den fysiska planeringen kan man skapa städer som är effektiva, hållbara och livskraftiga. Detta examensarbete är en studie av hur konceptet "smart stad" tillämpas i den fysiska planeringen och hur politiska visioner och mål omsätts till praktiskt handling inom den fysiska planeringen. Arbetet grundas på ett teoretiskt ramverk framtaget ur befintlig forskning kring ämnet smart stad. Detta är en fallstudie som grundar sig i ett specifikt fall. Kommunala dokument har undersökts och analyserats med hjälp av kvalitativ textanalys som metod. Studien resulterade i hur konceptet "smarta städer" har tillämpats inom följande aspekter: helhetsperspektiv, anpassning till platsens kontext, samverkan och delaktighet. Från detta har slutsatser kunnat dras för hur städer arbetar med konceptet smart stad inom den fysiska planeringen.
The explosion of youth revolts in the long 1970s, including the emergence of environmental activism in western Europe, coincided with the democratization of printing technologies, and led to radical transformation in the production and distribution of knowledge. Publishing became cheap and easy due to the appearance of portable versions of formerly costly and heavy printing machinery and a myriad of self-published zines with an environmentalist tone flourished, disseminating a firm rejection to the post-war consensus of consumerism and growth, denouncing the overarching planning organizations, policies, and strategies. Besides criticism, they also present ways of thinking, living, cooperating, and building that follow different rules and values than consumer capitalism. This contribution identifies a gap in European planning history related to the agency of 1970s' environmental activism and explores the potential of environmentalist zines as sources to sustain historical inquiry and help to fill that gap. It proposes conceptualizing zines as 'minor' sources, arguing that the Deleuzian-Guattarian category is a useful concept for reframing previously marginalized voices in planning history. Through the analysis of seven transnationally published zines, the paper demonstrates their validity as sources that document contributions of voices that have been neglected so far.
Mot bakgrund till den samtida ökningen av migrationen till Sverige söker denna uppsats undersöka planeringens förhållningssätt till förekomsten av osäkerhet. Uppsatsen utgår ifrån teoretiska beskrivningar av planering som en rationell verksamhet och betraktar osäkerhet som en begränsning för en planering som strävar efter ett rationellt och ändamålsenligt beslutsfattande och som bygger sin verksamhet på ett antagande om kunskap. För att belysa hur planeringen förhåller sig till osäkerhet intar uppsatsen ett socialkonstruktivistiskt förhållningssätt och försöker belysa bakomliggande resonemang och avväganden för att sedan ställa detta mot teoretiska beskrivningar av planeringen som en rationell verksamhet och förekomsten av en rationell diskurs.
Studiens undersökning utgår ifrån en fallstudiemetodik där tre fall av kommunal planering har valts ut i syfte att studera den kommunala planeringens förhållningssätt till osäkerhet. Undersökningen har utförts genom intervjuer med kommunala tjänstemän och politiker kring hur planeringen påverkas och agerar utifrån de osäkerheter som förekommer i samband med den ökande migrationen. Genom en innehållsanalys av kommunernas översiktsplaner har undersökningen även sökt belysa hur dessa utsagor förhåller sig till kommunens övergripande ställningstaganden och hur dessa ställningstaganden i sin tur behandlar förekomsten av osäkerhet.
Undersökningen visar sammanfattat att att stora delar av planeringens sätt att förhålla sig till och agera med hänsyn till situationen kan härledas till en rationell diskurs, där betonandet av överlagda avvägningar, ändamålsenlighet och en fokus på utveckling och tillväxt verkar vara centrala i planeringenshanterande och bedömning av situationen och de osäkerheter man kopplar till den.Planeringens förhållningssätt till förekomsten av osäkerhet verkar präglas av motsägelser där planeringen både erkänner förekomsten av osäkerhet men samtidigt antar säkerhet kring framtida tillväxt och utveckling, vilket inom ramen för uppsatsens teoretiska ramverk kan förstås som ett uttryck för en rationellt betingad tanke om utveckling. I den undersökta situationen verkar den praktiska planeringen i första hand inta ett avvaktande beteende med syfte att reducera osäkerhet och säkerställa ändamålsenliga beslut. Att planeringen samtidigt ger uttryck för en vilja om ett aktivt bemötande av situationen och målsättningar om utveckling kan tyda på en konflikt mellan dess funktioner som politisk visionsformulerande och rationellt genomförande verksamhet i bemötandet av osäkerhet. Undersökningen visar vidare på att visioner och målsättningar verkar spela en viktig roll i planeringens hanterande av situationen och kan förstås som både en förberedande åtgärd och ett försök att reducera osäkerhet genom att skapa intryck av säkerhet kring framtida utveckling.
Plazas are an essential pillar of public life in our cities. Historically, they have been seen as public fora, hosting public events that fostered trade, interaction, and debate. However, with the rise of modern urbanism, city planners considered them as part of a larger strategic development scheme overlooking their social importance. As a result, plazas have lost their function and value. In recent years, awareness has risen of the need to re‐activate these public spaces to strive for social inclusion and urban resilience. Geometric and urban features of plazas and their surroundings often suggest what kinds of usage the public can make of them. In this project, we explore the application of machine learning to predict the suitability of events in public spaces, aiming to enhance urban plaza design. Learning from traditional urbanism indicators, we consider factors associated with the features of the public space, such as the number of people and the high degree of comfort, which are evolved from three subcategories: external factors, geometric shape, and design factors. We acknowledge that the predictive capability of our model is constrained by a relatively small dataset, comprising 15 real plazas in Madrid augmented digitally to 2025 fictional scenarios through self‐organising maps. The article details the methods to quantify and enumerate quantitative urban features. With a categorical target variable, a classification model is trained to predict the type of event in the urban space. The model is then evaluated locally in Grasshopper by visualising a parametric verified geometry and deploying the model on other existing plazas worldwide regarding geographical proximity to Madrid, where to share or not the same cultural and environmental conditions. Despite these limitations, our findings offer valuable insights into the potential of machine learning in urban planning, suggesting pathways for future research to expand upon this foundational study. © 2025 by the author(s).
I föreliggande studie har det undersökts hur en entreprenörsurbanistisk varumärkesplanering förhåller sig till urban subkultur. Detta utifrån förhållningen av att städer, samt platser, planläggs utifrån en marknadsstyrd nyliberalistisk fysisk planering, benämnd som entreprenörsurbanism. Syftet är att förmedla en fördjupad förståelse om de normer som planerarprofessionen legitimerar varumärkesplaneringen med, samt att utreda vilka konsekvenser detta förvållar samhällets subkulturer. Arbetets forskningsdesign är en fallstudie på Malmö Stads platsvarumärke Skatestaden. Därav har skateparkerna Stapelbäddsparken samt Vans skatepark redovisats vara två viktiga incitament, vilka studerats.
Studien utgår från att konkretisera begreppen platsmarknadsföring, entreprenörsurbanism samt subkultur och redogör därigenom för dess förhållning till varandra. Det påvisas vidare att städer frekvent planläggs likt produkter på en global marknad av turistdestinationer. I samband med detta planeras det för storslagna stadsbyggnadsprojekt som integrerar aktiviteter och nöjen. Dessa är ofta kostsamma att anlägga och kräver därför privata investeringar, vilket resulterar i processer med en hög involvering av privata aktörer. Dessa projekt blir sedan en del av en större platsmarknadsföring som städer använder för att locka målgrupper till vidare konsumtion. Detta är en form av entreprenörsurbanistisk varumärkesplanering. Subkulturer får, inom dessa ramar, vanligen inget utrymme som målgrupp i dessa utarbetade varumärken – detta eftersom de inte identifieras som en kommersiell grupp. Detta hänvisar vidare till att varumärkesplaneringen är starkt kapitalistisk.
Fallstudien påvisar vidare en nyansering av forskningens tydliga ställningstagande till att entreprenörsurbanism resulterar i ett underminerande av samhällsgrupper. Analysen redovisar flertalet teser om att Skatestaden – utöver flertalet kommersiella värden – även bidragit till en ytterligare integrering av skateboardåkare i en urban kontext. Platsvarumärket har förvisso involverat kommersiella evenemang samt möjliggjort för privata investeringar inom kommunen. Det har dock samtidigt medverkat till nya skateparker, skatebara stadsrum samt en större exponering för subkulturens urbana identitet. Den entreprenörsurbanistiska varumärkesplaneringens normer, kan utifrån fallstudien, redovisas operera paradoxalt gentemot subkulturer. Normerna kan därför förstås vara kommersialiserande av subkulturen, genom evenemangsskapande, parallellt som upphov ges till nya incitament avsedda till gruppen.
Detta arbete behandlar hur fysisk planering kan utföras för att bemöta problematiken kring översvämningar i urban miljö som uppkommer i samband med nivåhöjningar av vatten i kust- och vattennära lägen. Konsekvenserna som dessa översvämningar orsakar belyses framförallt ur ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt perspektiv. På grund av dessa konsekvenser är det av stor vikt att planera i förebyggande syfte mot dessa problem vid planläggning i kust- och vattennära läge. Individer ska, oavsett vattenstånd, ha framkomlighet i sin närmiljö utan att utsättas för fara.
Det finns belägg i både Plan- och Bygglagen (2010:900) och Miljöbalken (1998:808) för att planera förebyggande åtgärder för framkomlighet vid vattennivåhöjningar i detaljplan. Därmed finns det ett lagstiftat stöd i Sverige för frågan inom fysisk planering. Både Stockholm stad och Malmö stad gör reglering för detta i flera av sina detaljplaner som är gjorda för fastigheter i kust- och vattennära läge. Framförallt står markhöjningar och byggnadsteknik i fokus i båda städer. Stadsområdet HafenCity i Hamburg, Tyskland har planerats för att fungera som en blåkopia inom fysisk planering när det kommer till planering i kust- och vattennära lägen. Stadsdelen har vidtagit flera förebyggande åtgärder som gynnar framkomlighet vid vattennivåhöjningar. Likt Stockholm och Malmö har kraftiga markhöjningar genomförts innan någon vidare exploatering fått ske. Det har även gjorts infrastrukturlösningar samt styrning kring byggnadstekniken i stadsområdet.
Människans hälsa och välbefinnande påverkas av många faktorer, en av dem är stadsmiljön. I dagens samhälle blir människor alltmer stillasittande och livsmiljön är en avgörande påverkansfaktor för folkhälsan. Med en hälsofrämjande stadsplanering kan offentliga platser utformas som skapar möjlighet för fysisk aktivitet och sociala interaktioner. Genom att implementera faktorer som grönområden, gång- och cykelvägar, sociala mötesplatser, tillgänglighet och säkerhet skapas hälsosamma stadsmiljöer för människor.
Syftet med detta kandidatarbete är att undersöka vilka faktorer som är avgörande i stadsmiljön för att öka folkhälsan. Genom de kvalitativa metoderna dokumentär forskning och platsanalys tas designprinciper fram i linje med kunskapsöversikten om sambandet mellan folkhälsa och stadsplanering. Dessa designprinciper appliceras på ett utvalt offentligt rum som presenteras i ett gestaltningsförslag.
Sveriges skärgårdsområden är unika, då det endast är ett fåtal platser på jorden som omfattas av skärgård. Kust- och skärgårdsmiljöer har länge varit viktiga platser för människor att bo och leva på. Under en längre tid har permanentboende i skärgårdssamhällena minskat men samtidigt har områdena drabbats av en hård exploatering av fritidsbebyggelse.Konsekvenserna blir att områdena har svårt att hantera kommunikation, service och näringsliv. Liksidigt med utvecklingen som sker i skärgårdsområdena eftersöks en levande kust och skärgård. Syftet med arbetet är att undersöka hur kommuner hanterar skärgårdsområden i deras arbete med översiktsplanering. Arbetet har genomförts genom att studera översiktsplaner från skärgårdskommunerna Öckerö, Karlskrona och Oskarshamn. Utefter resultatet från arbetets fallstudier har slutsatsen dragits att det finns en stor variation mellan kommuners skärgårdsplanering och att alla kommuner inte hanterar en utveckling avskärgården i sin kommunala översiktsplanering.
Det här masterarbetet är ett kombinerat vetenskapligt och konstnärligt arbete som ämnar att utforska en möjlig framtid där handeln inte längre har en dominant roll i stadskärnan. Detta framtidsscenario kallas för Postkonsumtionens stad och det är inte bara en fysisk plats, utan också ett sätt att lyfta frågan om framtidens stad till diskussion. I den samtida staden har stadsliv kommit att kopplas samman med konsumtion, vilket är problematiskt ur många aspekter. Detta arbete påvisar att den överkonsumtion som sker inom sällanköpshandeln idag varken är hållbar ur en social eller miljömässig aspekt. Sällanköpshandeln innebär varor som köps mer sällan, så som kläder, byggvaror och hemelektronik, till skillnad från dagligvaruhandel som innebär inköp av mat och hygienartiklar (Boverket, 2017). Att konsumtionen innehar en dominant roll i staden gör även att staden blir en plats för dem som har råd, vilket kan ifrågasättas ur en demokratisk aspekt. Handeln utgör också en sårbarhet för stadskärnan eftersom den påverkas av både ekonomiska och trendmässiga svängningar. Ett exempel på detta är den så kallade stadskärnedöden som kommit att belysas under de senaste åren när allt fler stadskärnor får det svårare att överleva i konkurrensen med e-handel och externhandel. Södra Förstadsgatan i Malmö är ett exempel på en stadskärna som kämpat mot allt fler nedstängda butiker, och i detta arbete fungerar Södra Förstadsgatan som ett utopiskt exemplifierande av Postkonsumtionens stad. I Postkonsumtionens stad finns viss konsumtion kvar, såsom konsumtion av mat och upplevelser och till viss del även handel såsom secondhand. Huvudpoängen handlar om att stadskärnan fått en ny roll och att likhetstecknet mellan konsumtion och stadsliv brutits. I uppsatsen ifrågasätts handelns roll i staden och genom Postkonsumtionens stad föreslås ett alternativ till en möjlig utveckling. I en historisk tillbakablick påvisas att handeln alltid genomgått stora skiften och att den då finner nya koncept för att överleva. I uppsatsen argumenteras för att handel denna gång inte ska ersättas med ny handel, och frågan blir då vad ska den ersättas med? Det argumenteras även för att stadskärnan är viktig att rädda i framtiden utifrån aspekter som demokrati, att det utgör en viktig social mötesplats, att det är en plats för stadsliv och en viktig hörnsten i stadens identitet. Uppsatsen representerar ett förslag på hur frågor om framtidens stad kan adresseras och angripas genom designbaserad forskningsmetodik. Designforskning tillämpas som den övergripande forskningsmetodiken och den tillåter arbetet att ske på ett icke-linjärt sätt vilket skiljer sig från mer traditionell forskning. Genom att tillämpa flera metoder under arbetets gång och låta designen vara ett utforskande moment som löper genom framtidsscenariot, möjliggörs en diskussion. De två teoretiska utgångspunkterna; det sociospatiala perspektivet och det utopiska perspektivet tillämpas också. Arbetet riktar sig till nuvarande och framtida planerare och poängterar att detta är en viktig fråga såväl idag som i framtiden. Arbetet har resulterat i ett antal slutsatser. Tillämpandet av ett utopiskt perspektiv och ett sociospatialt perspektiv är ett verktyg för att belysa och gestalta en möjlig framtid. Postkonsumtionens stad är uttryck för ett nytt sätt att tänka och lyfta diskussion snarare än ett exakt sätt att göra. Kritik mot den samtida stadens fokus på konsumtion och handel lyfts och arbetet påvisar en möjlig förändring genom att adressera Postkonsumtionens stad som ett alternativ till den samtida staden. Arbetet tillkännager att det finns många möjliga svar på de frågor som lyfts, men uppsatsen ämnar att föreslå en modell av utveckling som påvisar en relevans av en ny användning av det offentliga rummet, och som även är relevant sett till pågående förändringar i ekonomi och samhället i stort.
Architecture in Effect is a substantial collection of essays emerging from the Swedish research environment of the same name. While it takes its point of departure from within the specific context that is Sweden, it includes contributions from authors based in the Nordic context, in the United Kingdom, Europe and the United States. A central premise of the collected research is that the built environment and societal norms are co-constitutive and that architecture as a discipline and as a professional practice plays a fundamental role in this relationship.
Contemporary political and environmental conditions place specific demands on society and on the everyday life of individuals. There persists, as such, an obligation for actors within the discipline of architecture to contribute to a rethinking of the situated knowledges within architecture by engaging in trans-, cross-, and inter-disciplinary studies. Architectural researchers have the capacity to guide and criticise thinking on architecture and its vital material relations amidst existing and emerging societies.
Jane Jacobs blev känd över världen för sin bok The Death and Life of Great American Cities. Genom boken och sin aktivism på gatunivå i 1960-talets New York blev hon en centralfigur inom stadsplaneringsfrågor och hennes insatser har efter genombrottet ständigt tolkats och debatterats.
Den tidiga berömmelsen verkar emellertid ha överskuggat hennes författarskap trots att det sträcker sig fram till 2004. Jacobs breddade sitt tänkande till att omfatta samhällsbyggandet i dess vidaste mening från ekonomi och ekologi till politik och samhällsfilosofi. Hennes böcker tvingar läsaren att reflektera och vidga sitt synfält. Jacobs är mer aktuell än någonsin i den ovissa värld vi möter idag.
I Samhällsbyggandet som mysterium tar tretton initierade skribenter upp unika aspekter av de brännande frågor hon väcker vad är det som i grunden gör ett samhälle hållbart? Tillsammans tecknar de medverkande för första gången på svenska en nära nog heltäckande bild av Jacobs verksamhet från 1930-tal till 2000-tal, och sätter in hennes arbeten i nutida kontexter. Boken utgör samtidigt en introduktion och guide till Jacobs författarskap som kan inspirera till vidare läsning och upptäckter.
This chapter relocates to the mid-1970s in Sweden, to a newly opened outpatient clinic for mental healthcare. The clinic, Saltsjöbaden Mental Health Centre (SMHC), was one clinic out of three created in the pilot scheme The Nacka Project 1974-1979, an influential ‘actor’ in the decentralisation and de-institutionalisation of Swedish mental healthcare. The spatial organisation and design of SMHC was encompassing the dual aims of preventing people from becoming long-term psychiatric patients and fostering a culture of co-operation among staff. However, experiences of the architecture differed; it was embraced by many for its innovative and supportive design, whereas the design was criticised by others. Some years later, when SMHC was used as a precedent in guidelines for “the new psychiatry” by The Swedish Health and Social Care Institute for Planning and Rationalisation (SPRI 1985), most of its place-specific aspects relating to care ideology, work organisation and staff experiences were not brought to the fore. Why was this so? Why, in many ways, did these newer recommendations propose quite a different mental health centre to that programmed by the management of SMHC and experienced by staff and patients?
This essay examines two materials found on the walls of a British psychiatric hospital: shatter-proof glass and steel-reinforced concrete. Interested in their constitution through and of the institutional space, it explores these common building materials’ capacities to tolerate as well as to hold and contain. In doing so, the essay contemplates visually and textually where institutional space and practices begin and are bounded. The authors’ own voices enter in an epilogue, reflecting on their role in facilitating and testing the tolerance of institutional spaces. In doing so, they point towards architectural features in which these walls and their particular forms of boundaries between the inside and the outside of the psychiatric institution are constitutive of spaces of tolerance: they contain and regulate the users of the spaces (staff, patients, visitors as well as researchers). The tolerance articulates as selective yielding and holding. © 2019, © 2019 The Author(s). Published by Informa UK Limited, trading as Taylor & Francis Group.
Conducting a thorough organisational analysis is crucial for coming up with sustainable design interventions and architec- tural alteration. Architecture has the power to influence or constrain spatial practices. Therefore in order to be successful every proposal has to be based on knowledge about the organisation, their everyday activities and goals
Med de allt kraftigare och mer frekventa effekterna av klimatförändringarna ökar också risken för översvämningar från hav och regn, vilket hotar många kustnära och låglänta städer. Detta i sig sätter stor press på planeringen och kräver att nya sätt att skydda samhällen utvecklas.
Arbetet adresserar problematiken kring klimatförändringarnas effekter på samhällen och byggd miljö genom översvämningsrisker från hav och dagvatten- och skyfall. Det resulterar i sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser och utmanar städernas möjlighet att stå emot översvämningar och deras förmåga att återhämta sig. Den traditionella infrastrukturen visar sina begränsningar i hanteringen av dessa problem vilket utsätter många städer för en stor samhällsrisk. Mot bakgrund av dessa utmaningar lyfts naturbaserade lösningar som ett alternativ till traditionell infrastruktur för att skapa mer resilienta urbana miljöer. Litteraturen framför naturbaserade lösningar som ett kostnadseffektiv alternativ som, till skillnad från traditionell infrastruktur, kan utformas till multifunktionella ytor som gynnar människor och miljön. Däremot tillämpas inte naturbaserade lösningar i en större utsträckning på grund av flera kunskapsluckor bland annat kring deras gestaltning och samarbete i olika skalor. Syftet med detta arbete är då att adressera dessa kunskapsluckor genom att undersöka hur NBS kan användas i fysisk planering för hantering av översvämningsrisker från hav och nederbörd och sedan testa den kunskapen i ett fall.
Detta arbete beskriver hur naturbaserade lösningar (NBS) kan användas som ett effektivt verktyg att hantera risker kopplade till översvämningar från havet och kraftig nederbörd. Arbetet utgår från teorin kring urban resiliens gentemot översvämningar genom att använda sig av adaptation (anpassning) och mitigation (mildring) som analysverktyg för att förstå och öka resiliensförmågan i städer. För att skapa en grundläggande förståelse för vad NBS handlar om och vilka tillvägagångsätt det finns för hantering av framtida översvämningsrisker genom gestaltning används flera forskningsmetoder. Kunskapsöversikten används för att sammanställa befintlig forskning och information som tar upp viktiga aspekter av NBS åtgärder för kustskydd och dagvatten- och skyfall. För att få fram en förståelse för NBS tillvägagångsätt med fysisk gestaltning undersöks olika projekt inom Köpenhamn och Rotterdam genom best practice metoden. Därefter studeras Malmö stad som ett fall inom ämnesområdet genom kvalitativ innehållsanalys där syn och strategier på kustskydd och dagvatten- och skyfallshantering undersöks. Utifrån analys av best practice exempel och Malmö stad har planeringsförutsättningar och grundprinciper tagits fram som blev ett underlag för gestaltningsförslagets strategier och utformning.
Fokusområde för gestaltningsförslaget var Norra Västra Hamnen där utformningen vägledes genom de grundprinciper som togs fram. Resultatet av gestaltningsförslag visar på hur naturbaserade lösningar kan tillämpas för att minimera översvämningsrisker från hav och nederbörd genom en multifunktionell utformning som bidrar till adaptation- och mitigationsförmågan med dessa typer av lösningar. Resultatet bidrar till forskningen genom att fylla på kunskapsluckor gällande tillämpning av NBS utifrån platsspecifika förutsättningar och utmaningar samt hur dessa samspelar i olika skalor och med traditionell infrastruktur för kustskydd och dagvatten- och skyfall i stadsmiljön. Den avslutande slutsatsen diskuterar naturbaserade lösningars funktion och förutsättningar för hur NBS kan bidra till med mer anpassningsbara och mildrande åtgärder på klimatförändringar i förhållande till översvämningsrisker. Slutligen belyses behov av vidare forskning.
Förtätning av städer kan ses som det rådande idealet i dagens stadsutveckling. Att låta staden växa inåt anses ge sociala, ekonomiska och ekologiska fördelar gällande hållbar utveckling. Med tätare bebyggelse och ökad population inom ett område minskar avstånden till stadens aktiviteter och flera invånare för möjlighet att ta del av viktiga funktioner. I bland annat Stockholm finns en vilja att bygga tätt, både horisontellt och vertikalt. Samtidigt bidrar högre bebyggelse och kortare avstånd mellan huskroppar till att tillgången till dagsljus kan bli svårare att tillgodose för stadens invånare. Dagsljus har i forskning visat sig vara nyttigt för människors hälsa och välbefinnande och den omfattande förtätningen som sker i städer kan således ha en negativ påverkan på detta enligt Boverket. I det här kandidatarbetet har jag undersökt hur ett samtida stadsbyggnadsprojekt har hanterat direkt sol- och dagsljus i detaljplaneringen. Det visar sig att det finns en medvetenhet om dagsljuset men som inte riktigt lyser fram under hela processen och i den planerade bebyggelsen.
Kandidatarbetet är ett analysprojekt där en undersökande del kombineras med en analyserande del vilket kulminerar i ett exempelförslag på utformning av bostadskvarter och ett gestaltningsförslag med hänsyn till direkt solljus och dagsljus. Förslagen kommer baseras på insamlad kunskap och behandla del av stadsutvecklingsprojektet Norra Stationsområdet av Hagastaden i Stockholm.
Samhällsplanering är en profession som berör och inkluderar många aktörer. För att kunna planera samhällets framtida utveckling krävs god kommunikation och samarbete mellan aktörerna, således är kommunikationen grundläggande för informationsutbyte. Genom kommunikation kan känslor och tankar väckas i andra människor. Med andra ord, sättet som vi människor gör oss förstådda på. Metoder som människor kommunicerar på har bland annat utvecklats både verbalt och visuellt. Under de senaste decennierna har digitala kommunikationsmetoder och kommunikationsmedier blivit en allt vanligare del av arkitektens verktyg för att konceptualisering världen och kommunicera tankar och idéer. Oavsett om synen på kunskap härstammar från rationella eller postmodernistiska ideal är sättet som kunskapen kommuniceras på central för den gemensamma förståelsen i ett planeringssammanhang.
Syftet med studien var delvis att bidra med kunskap om hur planeringsarkitekter arbetar med visuell kommunikation men också att studera vilka digitala metoder som kunskap förmedlas genom i medborgardialoger. Studien utgick från åtta kvalitativa intervjuer med personer inom samhällsplanering och visualiseringsbranschen. Med en kvalitativ tematisk innehållsanalys identifierades fyra element; tillgänglighet, interaktivitet, förståelse och kunskap, som låg till grund för tolkning av de olika digitala kommunikationsmetoderna. Resultatet visar att användningen av digitala kommunikationsmetoder och kommunikationsmedier ökar både inom kommuner och privat sektor med det uttalade syftet att öka förståelse för hur framtiden kan komma att se ut. Att enbart öka förståelsen blir nästan ett självändamål i sig med bakomliggande rationella planeringsideal där ökad förståelse knappast ger någon ökad påverkan i planeringsprocessen. Samtidigt syntes en övergång mot mer interaktiva digitala metoder där virtual reality, agumented reality och mixed reality förespråkas som överlägsna metoder för kunskapsförmedling utan distorsion. Många aktörer ser en vändpunkt där digitala 3D-modeller kan förmedla komplexa samband på enkla och överskådliga sätt vilket antas öka förståelse och kunskapsutbytet i planeringsprocesser. Möjligheten för fler aktörer att kunna kommunicera visuellt med digitala metoder ses som ett steg närmare mot ett kommunikativt planeringsideal där kunskapsutbytet kan ske på mer jämlika villkor.
Segregerade och fragmenterade städer är en följd av tidigare planeringsideal, vars konsekvenser växer sig allt större. Problematiken ligger inte bara i geografiska uppdelningar men också i orättvisa uppväxt- och levnadsvillkor som skapar klyftor i samhället. Det har gjorts försök till att skapa integration genom områdesbaserade insatser och policys men som inte räckt hela vägen, då situationen endast förbättrats en stund eller där åtgärderna varit riktade mot individer utan att ge en större strukturell förändring. Frågan om stadsplaneringens roll i lösningen är viktig, men svår. Det behöver bli tydligare hur fysisk planering kan bidra till mer integrerade städer och överbrygga sociala klyftor i ett långsiktigt perspektiv. Därför avser denna studie att undersöka vilka verktyg som stöds av forskning och praktik som kan ge verklig förändring. En del av studiens syfte är att ta fram en utvecklingsplan som visar hur dessa verktyg (principer och komponenter) kan appliceras där utvecklingsplanen på ett vägledande sätt ska visa hur olika stadsdelar kan länkas ihop i ett holistiskt sammanhang och säkerställa att alla ges lika förutsättningar till goda livschanser var de än bor. Verktygen testas i praktiken genom att appliceras på den segregerade stadsdelen Bredsand i Sundsvalls kommun.
Studien är ett kombinerat vetenskapligt och konstnärligt arbete som består av två delar. Den första delen utgör den teoretiska grunden och kunskapsunderlaget som ligger till grund för studiens andra del – utvecklingsplanen samt avslutande diskussion och slutsatser. För att bäst kunna besvara studiens frågeställningar görs en insamling av data genom olika metoder för att få en så fullkomlig bild som möjligt. Tanken är att metoderna ska komplettera varandra och ge olika infallsvinklar samt bidra till ett bredare underlag som går att jämföras och analyseras. Resultatet från kunskap- och forskningsöversikten tillsammans med en dokumentstudie av tre olika utvecklingsplaner samt intervjuer med erfarna planerare skapar ett viktigt underlag i form av kunskap om hur fysisk planering kan bidra till mer integrerade städer och motverka segregation.
Det framkom av studien att stadens struktur, möte av olika människor och tillgång till olika funktioner är viktiga aspekter i segregationsfrågan som också bör hanteras utifrån ett rumsligt perspektiv där rörelseflöden och rumssamband är avgörande. Det gjorde sig även tydligt att det är viktigt att förbättra kommunikationer, minska fysiska barriärer, aktivera stråk samt skapa ett väl sammankopplat, finmaskigt och integrerat gatunät.Utifrån detta togs fyra huvudprinciper fram med tillhörande kriterier. Huvudprinciperna sammankopplad och välintegrerad stadsväv, människan i fokus, nära och tillgängligt samt identitetsstärkande och attraktiva miljöer har en tydlig koppling till det teoretiska perspektivet som utgörs av Hilliers (1996) och Salingaros (2005) koncept och begrepp om hur stadsform kan påverka människors beteende och rörelsemönster. Avslutningsvis förs en diskussion om principernas och kriteriernas genomförbarhet och slutsatser görs angående den fysiska planeringens möjlighet att bidra till mer integrerade städer och hur detta kan åstadkommas. Studien avrundas med några ord om uppmaning till vidare forskning som kan bidra till ökad kunskap inom ämnet.