Det finns en mängd miljöproblem på global, regional och lokal nivå, kunskap om de lokala miljöproblemen kan bli avgörande för förståelsen av vilka åtgärder som är lämpliga i vilka miljöer. Lokala miljöproblem är också mindre komplicerade och lättare att åtgärda relaterat till de regionala och globala problemen. Sedan urbaniseringens början har landskapen förändrats och ytor av öppen landsbygd har bildat stadsmiljöer för att ge utrymme till bland annat boende och arbetsplatser för människorna i staden. Urbaniseringen har lett till att urbana värmeöar har uppstått på grund av föroreningar från industrier, trafik, bostäder, värmesystem, luftpartiklars återstrålningseffekt, bebyggelsens utformning samt materialval, minskad avdunstningsavkylning, effektiv dränering och mycket mer.

Flerfallstudien av några av Sveriges kommuners översiktsplaner och andra ledande dokument leder till en inblick i vad som anses vara hållbar stadsutveckling. Förtätning är en återkommande strategi för hållbar stadsutveckling inom ett flertal av Sveriges kommuner, ofta utifrån positiva sociala effekter, såsom ökad säkerhet, närhet mellan målpunkter, ökat underlag för kollektivtrafik etcetera. Det finns en mängd olika åtgärder för att minska stadens klimatpåverkan ur värmesynpunkt, en del är mer kostsamma än andra, samtidigt är en del mer experimentella än andra. En stad som förtätas innebär att outnyttjade eller redan bebyggda områden i staden exploateras, detta innebär att staden växer inåt. Då staden blir tätare och växer uppstår flera lokala miljöproblem, bland annat så ökar den urbana värmeöeffekten. Det talas sällan om de negativa miljöeffekter som uppstår vid olika planeringsprojekt, men att använda konkreta och enkla lösningar för att få fram genomförbara alternativ, kan leda till att värmeöeffekten samt miljöpåverkan minskar i städerna.

Nowadays, the impact of technological growth‏ ‏on people’s life and our society is remarkable, ‎inevitable and also worrying. The excessive influence of technology in ‎individuals’ lives has caused our community to change towards more privatisation and ‎secluded life. At this point, the role of urban public spaces in social life has become more ‎prominent and significant. Issues of social life in public spaces and the relations with creating a ‎vibrant and dynamic city has not been given too much attention in urban planning and design. ‎This thesis raises the question of considering public spaces and how urban public spaces ‎‎(especially squares) can encourage/persuade citizens ‎to increase social interaction‎. Initially, it describes a clear definition of public spaces and urban squares. Thereafter, the study addresses ‎effectual factors from the human perspective which can help to achieve the successful design of an ‎urban public square. The aim of the work is to comprehend how it might be possible to improve ‎social life and behaviour in public spaces (squares) and consequently to attain a framework in ‎order to design. Ultimately, a design is proposed for Fisktorget (Fish Square), which is one of most important public places in the Karlskrona city in Sweden. The proposed design is based on studies and analyses that have been done throughout this thesis. 

Studien undersöker de praktiska aspekterna av klimatanpassning i svenska kommuner, med fokus på implementering, hinder och möjligheter i fysisk planering. Syftet är att förstå hur klimatanpassningsåtgärder skapas och implementeras. Undersökningen utgår från två forskningsfrågor: Finns det en skillnad mellan kommunala klimatanpassningsstrategier och deras implementering, och om det finns motsättningar mellan nuvarande planeringsmodeller och klimatanpassning i praktiken.

Studien undersöker Vellinge kommun och Helsingborgs kommuns arbete med klimatanpassning och hur detta tar sig uttryck i två pågående stadsutvecklingsprojekt i respektive kommun.  Som metod för att samla in data används  dokumentstudier och semistrukturerade intervjuer.  Den insamlade datan har sedan analyserats med hjälp av en tematisk analys.

Sett till undersökningens första frågeställning, om det finns en skillnad mellan vad som planeras och vad som faktiskt genomförs,  är svaret att många av de åtgärder som planeras i slutändan genomförs. I Helsingborgsfallet har alla klimatanpassningsstrategier av fysisk natur tagits med i projektet. De översiktliga klimatanpassningsstrategier som saknades i projektet var på grund av att dessa strategier var av en institutionell karaktär och inte relevanta för stadsutvecklingsprojektet. I Vellinge kommun har Mark- och miljööverdomstolen fastställt att den från början planerade sträckningen av inre  skyddsvallar kan genomföras med vissa mindre undantag. När det kommer till de yttre vallarna som omnämns på en strategisk nivå har inga steg tagits mot en implementering.  Utfallet av vilka klimatanpassningsåtgärderna som genomförs förklaras av att det finns flera möjliga tolkningar av vad klimatanpassningsåtgärder ska vara samt vad de ska skydda emot, att de förekommer olika riskbedömningar samt att andra samhälleliga intressen utöver klimatanpassning väger tungt.

Sett till den andra forskningsfrågan, om det finns motsättningar mellan den nuvarande planerings- och styrningsmodellen och klimatanpassning i praktiken, konstateras att den nuvarande modellen ger kommunerna ett stort ansvar för att implementera klimatanpassningen, medan det delade ansvaret för kunskapsunderlag, finansiering, vägledning och tillstånd skapar osäkerheter, intressekonflikter och missförstånd, vilket kan försvåra och fördröja genomförandet klimatanpassningsåtgärder

En hållbar stadsutveckling av våra samhällen anses vara en nödvändighet om vi ska kunnamöta de utmaningar som orsakas av de pågående klimatförändringarna i vår värld. För att viska klara denna omställning krävs det att vårt transportsystem utvecklas på ett hållbart sätt.Våra transporter och resor behöver ske på ett transportsystem som är mer yteffektivt ochutföras på ett sätt som är energisnålt och förbrukar mindre fossila bränslen. Detta behov, ochde mål, strategier och åtgärder för att möta det, ingår i begreppet hållbart resande.

Att öka andelen resor som utförs med gång, cykel och kollektivtrafik är en viktig beståndsdeli att arbetet med att omforma vårt transportsystem utifrån konceptet hållbart resande. Sedan50-talet har vårt transportsystem har anpassats och växt utifrån bilens behov. I dag behöverSveriges kommuner tänka om och prioritera andra, mer klimatvänliga färdmedel i gaturummet.

I den här studien undersöks hur idén om hållbart resande införlivas i två kommuner. Förstgenom att studera hur man arbetar med hållbart resande på en strategisk nivå i deras styr-ochpolicydokument. Detta görs i syfte att studera hur kommunerna har anammat de åtgärder somtidigare forskning har rekommenderat för att framgångsrikt implementera hållbart resande itrafiksystemet. Vidare genomförs en nulägesanalys av kommunernas bebyggelse, därförutsättningarna för att resa med gång, cykel och kollektivtrafik till en av de störresamlingsplatserna i en kommun, evenemangsarenan, undersöks.

Offentliga rum som torg har en potential att att åter bli stadens huvudsakliga mötesplatser. De sociala utbyten som sker på torg, att se och bli sedd, är viktigt för människors välmående. Syftet med detta arbete är att undersöka vilka faktorer som möjliggör att torg fortsätter upfylla sin viktiga funktion som mötesplatser i städer. 

Metoderna som användes var litteraturstudie, fallstudie, och referensstudie. 

Litteraturstudien resulterade i en kunskapsöversikt som vi tog med oss genom arbetets gång. I referensstudien undersöktes hur tre olika städer analyserar sina torg och vilka analysmetoder som användes. Städerna som valts för referensstudien är, Borås, Skellefteå och Lund. Valet av dessa gjordes för att de tre städerna har stor geografisk sridning och dess analyse kan generera riktlinjer som kan användas oavsett klimatzon eller geografiska läge i Sverige. Utifrån resultatet av referensstudien valde vi analysmetoder för våra valda torg och dess platsanalyser.  

Platsanalys utfördes på Stortorget i Karlskrona och Stortorget i Örebro. Gemensamt för dessa torg är deras storlek samt att en stor yta i dagsläget upptas av parkeringsplatser, samt att motortrafik skapar barriärer för fotgängare och cyklister.

Följande är riktlinjer som vi kommit fram till i vårt arbete vilka vi anser är grundläggande för torg som mötesplatser:

Identitet - Arbeta med platsens identitet för att öka attraktiviteten.

Omgivning - Använda ett holistiskt förhållningssätt och planera torget i samklang med staden.

Utformning - Utgå från människans dimension och behov.

Möblering - Flexibel möblering för social interaktion och välmående.

Användning- Ett torg för alla tillfällen.

Tillgänglighet - med grundoffentlighet.

Detta arbete undersöker utifrån ett teoretiskt perspektiv offentliga rum och vilka funktioner dessa platser anses fylla. Det övergripande syftet har varit att studera hur aspekterna mötesplats och avskildhet behandlas i samband med begreppet offentliga rum. Detta genom att först identifiera flertalet relevanta nyckelord utifrån uppsatsens teoretiska utgångspunkter. Nyckelorden har sedan applicerats på ett empiriskt material, i detta fall Västerås Översiktsplan, för att undersöka vad som framställs som betydelsefullt i och med användningen av offentliga rum. Det som framkommit genom innehållsanalysen är att offentliga rum anses fylla framförallt en viktig funktion i staden. Funktionen som mötesplats. Där människor med olika bakgrund både spontant och planerat ska kunna mötas och umgås. Möten som inte visar sig problematiseras utan enbart ses som något positivt. Undersökningen visar vidare att begreppet avskildhet inte alls lyfts. Liknande begrepp så som rekreation, avkoppling, vila, lugn och ro framhålls dock som viktiga aktiviteter som offentliga rum ska skapa förutsättningar för. Emellertid påvisas att dessa aktiviteter kan komma att hamna i konflikt med andra funktioner, så som mötesplatser, skjutbanor och motorsportanläggningar. Det framkommer slutligen att funktionen av offentliga rum anses bygga på föreställningen om att dessa rum ska utgå från en social grund och att de ska utsätta individer för varandra. Avskildhet och att få vara ifred visar sig istället vara en aktivitet som får utövas i det egna hemmet.

En utvärdering kan göras på många olika sätt beroende på vad som önskas med den. Det kan bland annat vara önskvärt att ta reda på hur väl mål uppnåtts i ett stadsbyggnadsprojekt, eller så är syftet att undersöka arbetsprocessen för att blottlägga varför eventuella misstag gjorts. Utvärdering kan också användas för att kartlägga lärdomar och insikter som kan vara värdefulla i kommande projekt.

I den här studien djupdyker vi i ämnet om utvärderingar kopplade till stora stadsbyggnadsprojekt i syfte att bidra med en förståelse för hur utvärdering sker i praktiken. Studien är uppdelad i två delar, en kvantitativ och en kvalitativ del. Inom den kvantitativa delen ämnar studien att bringa förståelse över hur vanligt förekommande utvärderingar är i Sveriges 50 största kommuner, vilka typer av utvärderingar som är vanligast, hur de finansieras samt vad de främsta anledningarna är till att inte utvärdera stadsbyggnadsprojekt. Denna del fungerar som ett bakgrundsunderlag för den kvalitativa delen som bidrar till att djupare undersöka specifika utvärderingar för att få svar på hur kommuner arbetar med utvärdering som verktyg för erfarenhetsåterföring till senare stadsbyggnadsprojekt samt belysa hur olika utvärderingar tillämpas inom stadsbyggnadsprojekt och hur de genererar olika resultat. Detta görs genom intervjuer och dokumentstudier kopplade till Bo01, Västra hamnen i Malmö och Kvillebäcken, Backaplan i Göteborg.

Den kvantitativa studien kommer fram till att utvärdering i någon form görs i strax över hälften av kommunerna. Särskilt vanligt är det i de kommuner med fler än 90 000 invånare. Det är främst ex post-utvärderingar som genomförs men även utvärderingar som ämnar att belysa processarbetet är vanliga. Vidare är de främsta anledningarna till att utvärdering inte genomförs brist på tid eller erfarenhet.

I den kvalitativa studien framgår det att den främsta ledstjärnan i samtliga utvärderingar är att de används som ett sätt för planeringen att skapa lärdomar snarare än att bedöma huruvida projekten anses vara lyckade eller misslyckade. Trots detta, är en genomgående tendens i alla utvärderingar att de skiljer sig på flera sätt. Vissa är specifika och utreder utvalda delar av projekt medan andra är mer generella i sin omfattning. Vem det är som har tagit initiativet skiljer sig också åt. Det går att se spår av alla fyra av Vedungs utvärderingsvågor i utvärderingarna men den fjärde vågen, den evidensbaserade, bedöms på det hela taget vara aningen mer framträdande.

This bachelor´s thesis is concearned with explaining and analysing how the concept of förtätning is represented in Swedish municipal documentation. The use of the concept has been explained as complex and varied, and as such, it is of great use to explain how municipal documentation uses the concept in their strategies for land and water use in comparison to each other as well as comparing the result to Boverket and other related research. This by retrieving information through qualitative conventional content analysis from comprehensive planning and other municipal documents. Found in this study is that the concept at face value is found to have little meaning beyond what is initially apparent but is heavily tied to the strategies and desired qualities that the new, and complementary construction, should provide, and promote according to principles related to wellbeing, sustainability, and equality. Critique towards the concept is very lightly touched upon due to the type of documentation that was the basis for this study.

Detta kandidatarbete syftar till att undersöka vad ett sammanbindandepromenadstråk från Fisktorget till Campus Gräsvik kan åstadkommaför staden Karlskrona. Möjligheten att på så vis knyta ihop olika delarav staden, gamla och nya, är en övergripande aspekt. En annanaspekt mera på detaljnivå är att stråket kan åstadkomma ett antal nyamötesplatser utmed sin sträckning. Promenadstråk bidrar generellt tillen miljövänligare och hållbarare stad när människor väljer bort bilen föratt istället promenera eller cykla. Den fysiska aktiviteten bidrar också tillhälsosammare invånare.

Sist men inte minst utgör stråk i en stad en sammanbindande kvalitetoch skapar sociala mötesplatser. Metoden som är använt är platsanalys,kvalitativ litteraturstudie och skissning (research by design).

Den teoretiska utgångspunkten är tagen från urbansociologin (Socio-spatial dialektik.) Resultatet är ett förslag om ett promenad- och cykelstråk med tre gestaltade fokuspunkter längs stråket. I samband med att Karlskrona kommun har påbörjat arbetet med utbyggnadenav Pottholmen utmynnar den här uppsatsen i ett förslag om hur enfortsättning av Borgmästarekajens promenadstråk skulle kunna se ut. Med Karlskronas växande befolkningsmängd skulle ett promenadstråkvara bidragande till stadens sammanhållning. Resultatets viktigastepunkt är att länka samman olika stadsdelar och skapa ett attraktivt stråki ett betydelsefullt stads-sammanhang.

Detta arbetet utgår från en teori som grundar sig i begreppet “hållbar utveckling” som accepterades ioch med Brundtlandrapporten under senare delen av 80-talet. Denna teori kommer fungera som eninfallsvinkel för hur vi förhåller oss till dagens kunskap och forskning i ämnet, vilket vidare påverkarvårt förhållningssätt till uppsatsens ämne.

Forskningsöversikten utgår framförallt från Lars Emmelin och Peggy Lermans forskningsrapportStyrning av mark och miljö , där målstyrning i förhållande till Sveriges miljökvalitetsmål läggergrunden för den breda förståelsen för målen som system och begrepp. Forskningsöversikten följs uppav en områdesöversikt vilken inleds med Ekosystemansatsen av Naturvårdsverket, där tolvvägledande principer i arbetet mot ett hållbart nyttjande med naturresurser presenteras. Vi följer sedanupp Naturvårdsverkets rapport med att beskriva vad myndigheterna Boverket, Jordbruksverket,Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen verkar för rent deskriptivt i ämnet.

Vi följer upp områdesöversikten med ett omfattande avsnitt om styrdokument där vi beskriver hur tillexempel avtal, planer och program har påverkat och format dagens planering från Rio de Janeiro 1992till Agenda 2030. Anledningen till detta är att beskriva hur stora delar av händelseförloppet har gåtttill från dess begynnelse till där vi är idag - vilket resulterar i de globala målen och således Sveriges16 miljökvalitetsmål.

Vår analysdel utgår från att jämföra de översiktsplaner som Gävle, Åre och Lund kommun harsammanställt via tre fallstudier där specifika fall med olika förutsättningar ligger till grund föranalysen och slutsatsen. Resultaten presenteras avslutningsvis i en slutsats där vi genom en tabell(Bild 9) visar på för- och nackdelar med kommunernas arbete i förhållande till våra forskningsfrågoroch syftet för uppsatsen.

Tillgänglighet för hållbara trafikslag är något som blivit aktuellt de senaste decennierna för att ställa om transportsektorn till att bli mer klimatsmart. En kritisk punkt att hantera i städer är järnvägen, som å ena sidan är ett hållbart transportslag för resor mellan städer, men å andra sidan agerar barriär i städerna för övriga trafikslag. Ur historisk synpunkt har den varit en drivkraft bakom industrialismen och urbaniseringen i Sverige, och sitter därmed på betydande kulturvärden mitt inne i städer.

Syftet med studien är att undersöka hur järnvägens barriäreffekt har påverkat andra trafikslag mellan år 1900 och idag. I arbetet studeras kartor under tidsperioden, samt översiktsplaner, detaljplaner och relaterade dokument undersökts för två fall: Eskilstuna och Växjö. Med hjälp av en komparativ gatunätsanalys och innehållsanalys har dokumenten studerats och jämförts utifrån forskningsfrågorna som ställts upp. Det teoretiska ramverket bygger på fyra begrepp som har stor betydelse inom arbetets område: barriäreffekt, tillgänglighet, hållbart resande och bilhegemoni.

Resultatet och slutsatsen visar på att järnvägens dragning har påverkat gatunätet och tillgängligheten för övriga trafikslag, som nyttjar gatunätet, genom att agera som barriär. Det handlar bland annat om hur kommunerna historiskt har prioriterat olika trafikslag, och att bilen inte krävt nya sträckningar, vilket drabbat övriga trafikslag som fått sämre genhet i nätet och därmed lett till större behov av rörelse för människor. Sedan 1990-talet har synen på planering av trafikslag ändrats, och både i dokument från kommunerna och i gatunätet går det att se att tillgängligheten för gång- och cykeltrafik prioriteras högre än det gjort under stora delar av 1900-talet. Studien bidrar därmed till en ökad förståelse för hur historiska beslut påverkar dagens gatunät, samt till att ge ett underlag för att djupare undersöka kulturmiljö relaterad till järnvägen i städer, vilket är relevant för dagens och framtidens planering.

Kommuner tillsammans med regioner, grannkommuner och länstrafiken planerar och ansvarar för kollektivtrafiken. Idag arbetas det i många kommuner och regioner med effektivisering av kollektivtrafiken och strategiska placeringar av hållplatser och stationer. Att arbeta utifrån dessa aspekter för att nå en hållbar och effektivkollektivtrafik är ett bra tillvägagångssätt inne i städer och täta områden. Det uppstår dock problem om samma strategiska tillvägagångssätt med fokus på befolkningstäthet och reseunderlag följs i mindre orter. Vilka effekter får det för de mindre orterna att samma strategi används i både städerna och på landsbygden? Syftet med studien är att belysa problematiken kring att befolkningsmängd och potentiella användare ligger till grund för planering av tågtrafik och tågstopp, även fö rmindre orter. Vidare är syftet att undersöka vilka möjligheter det finns för mindre orter att få tågstopp för på- och avstigning vid ortens station samt vad det innebär för samhället i den mindre landsbygdsorten. Genom att undersöka två orter i södra Sverige och det arbete som de genomfört har empiri samlats in och grunden till studien lagts.

Cities in developing world are inadequately equipped with public spaces. The increasing urbanizations trend is attracting more people to come to the cities without having proper sustainable plan for public spaces. However, this social public place holds the important function for urban well-being and collective recognition. This is the place where human can participate as fully fledged social subjects in complex civic life. Unfortunately, in most cases the provision of public space in these cities is always neglected or poorly integrated in planning legislations. So, in many cases community people make their own ways of social interaction that gives public space a new definition. Khulna, one of the divisional cities of Bangladesh, is going through the similar developing country situation. Lack of fund and space restricts development agencies to make new public spaces in this city. On the other hand management and coordination challenges between multilevel planning authorities also making existing public spaces malfunctioned. Sustainably planned, created and managed public spaces are hence urged for the cities of developing world to get livable and healthy urban environment.

Studien belyser mellankommunal samverkan och dess planerings- och beslutsprocesser. Avtalssamverkan är ingen ny företeelse i Sverige, men är intressant att studera då kommuners utmaningar sträcker sig över större geografiska områden och befintliga gränser överskrids i allt fler frågor. Det finns därför ett uttalat behov av mellankommunal samverkan och nya innovativa samverkansformer. De nya tillvägagångsätten för planering, som på olika sätt frångår den traditionella beslutskedjan, ställer samtidigt höga krav på kommunerna och den representativa demokratin då exempelvis möjligheten till ansvarsutkrävande försvåras. Syftet med studien är därför att kritisk granska demokratiska strukturer i mellankommunal samverkan avseende representativitet, ansvarsutkrävande och legitimitet – för att svara på övergripande frågor gällande hur och av vem mellankommunala frågor konstrueras. Intressanta frågeställningar är hur demokratin påverkas av förändringen, hur planeringsprocessen är konstruerad ur ett demokratiperspektiv samt hur avvägningen av intressen hanteras.

Uppsatsen är utformad som en fallstudie och det studerade fallet är det mellankommunala samarbetet Familjen Helsingborg med tillhörande kommuner. Metoder för datainsamling har varit dokumentstudier, semistrukturerade intervjuer med politiker, tjänstepersoner och kommundirektörer samt en kvalitativ innehållsanalys av det empiriska materialet. De teoretiska utgångspunkterna för studien har varit teorier om makt, governance och governance network.

Studiens analys visar på att det finns olika perspektiv på mellankommunal samverkan. I relation till det fall som studeras framstår en representativitet som baseras på frivillighet vara väsentligt – en frivillighet som medför att delaktiga aktörer istället styrs av engagemang, intresse och resurser när olika nätverkskonstellationer bildas. Vidare visar studien på ett formaliserat samarbete, där ett tydligt uttalat ansvarsutkrävande finns i de dokument som studerats – något som talar för Familjen Helsingborgs legitimitet. Studien visar också på Helsingborgs stad som, framförallt med bakgrund i dess organisatoriska resurser, har en större roll i samarbetet – vilket medför en ofrånkomlig asymmetri. Aktörens resurser innebär att de kan ta ansvar för fler frågor än de mindre kommunerna, något som kan skapa maktstrukturer. De mindre aktörerna uttalar också en uppskattning över att den större aktören axlar ansvaret som ledande i samarbetet. Det som talar för demokrati och jämlik påverkan är att Helsingborg, trots sin storlek, har lika många röster som de övriga. Förekomsten av denna ledande aktör har visat sig kräva en ödmjukhet, hos såväl mindre som större aktörer för att skapa sammanhållningskraft och tillit – något som är väsentligt för en demokratisk process. Vidare har analysen visat att planeringsprocessen bygger på att helheten går före enskilda kommuners intressen samt en beslutsprocess som är konstruerad av konsensusskapande där ett givande och tagande sker i förhandlingar.

För att mellankommunal samverkan ska uppnå en demokratisk process krävs ett tydligt ansvarsutkrävande, en representativitet som bygger på frivillighet och ett konsensusskapande där det agonistiska samtalet synliggörs.

Denna fallstudie ämnar bidra till den existerande kunskapen om standardisering genom att undersöka hur arbetet med nya metoder standardiseras i svenska kommuners strategiska planering. Detta undersöktes med frivillig ekologisk kompensation som exempel på en ny metod. Frivillig kompensation tillämpas på ett eget initiativ av en kommun eller exploatör utifrån ett eget intresse att bevara icke-skyddade naturvärden vid exploateringar. Metoden börjar bli populär bland svenska kommuner eftersom det har potentialen att förena en fortsatt samhällsutveckling med bevarandet av icke-skyddade naturvärden. Genom att exempelvis standardisera sitt arbete med frivillig kompensation som metod i den egna organisationen kan kommuner hantera risker som är förknippade med metoden. Standardisering behöver i sig upprätthållas av ett institutionellt ramverk (spelregler).

Studien förstår standardiseringsprocesser och institutionella förändringar som två ständigt pågående processer som effektiviserar arbetet med frivillig kompensation, samt är ’två sidor av samma mynt’ eftersom bägge påverkar och påverkas av kommunernas respektive arbete med frivillig kompensation. Således, genom att undersöka hur institutionella förändringar initierar standardiseringsprocesser för arbetet med frivillig kompensation och hur pågående standardiseringsprocesser påverkas av institutionella förändringar, har studien besvarat huvudfrågeställningen: Hur standardiseras arbetet med frivillig kompensation på svenska kommuner?

Semistrukturerade intervjuer med kommunala handläggare och kvalitativa innehållsanalyser av dokument som styr arbetet med frivillig kompensation tillämpades för att kunna besvara forskningsfrågorna. Studiens resultat har diskuterats mot ett teoretiskt ramverk och tidigare forskning. Från analysen drar studien slutsatsen att initierandet av kommunernas standardiseringsprocesser är personberoende. För att kommunerna ska kunna standardisera sitt arbete med metoden behövs politiskt antagna beslut och riktlinjer som förankrats i hela organisationen och som möts upp av kunskapskrav. I detta avseende har studien funnit att kommunerna i dagsläget inte verkar kunna komma vidare i sina respektive standardiseringsprocesser. En möjlig orsak till detta kan vara att det råder oenigheter om uppfattningen av betydelsen av metoden och bevarandet av naturvärden i ett långsiktigt perspektiv.

För att frivillig kompensation ska kunna nyttjas till sin fulla potential anser studien att det behöver ske en förändring i inställningen till gröna värden och frivillig kompensation. Det finns således potential för att arbetet med frivillig kompensation kan standardiseras ytterligare på svenska kommuner.

I föreliggande uppsats beskrivs platsmarknadsföring som fenomen och mer konkret studeras det hur platsmarknadsföringen framställts i Helsingborgs kommun. Arbetet undersöker således ett antal större projekt som kan kopplas till platsmarknadsföring. Med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys har olika plandokument studerats. Den kvalitativa innehållsanalysen har utgått ifrån tre olika motsatspar och har genom detta kunnat synliggöra att där i det empiriska materialet finns en tonvikt mot tillämpade-, platsoberoende- och förändringsorienterade värden.

Det studerade materialet uppvisar tendenser som kan kopplas till ekonomiska syften och där detta ofta ska uppnås genom förändring och med fokus på ett större perspektiv än den egna kommunen. Materialet uppvisar tendenser som går att koppla till en utåtriktad platsmarknadsföring. Vidare finns där tendenser i analysen som tyder på att där kan finnas en dold maktutövning, detta går dock inte att direkt bekräfta eller konstatera. Slutligen finns där tendenser som tyder på att globaliseringen och den uppfattade konkurrensen kan ha påverkat platsmarknadsföringen i Helsingborg. Detta gör att platsmarknadsföringen i kommunen stämmer överens med vad tidigare forskning på området kommit fram till, där globalisering och den upplevda konkurrensen ses som två faktorer som påverkar platsmarknadsföring 

Detta arbete behandlar hur en mindre tätort som Ringarum i Östergötaland, kan utvecklas. Arbetet innehåller historiska, strukturella och rumsliga analyser som landar i strategier för hur kompletterande bebyggelse kan utformas och placeras. Metoden för arbetet var en kombination av litteraturstudier, inventeringar, analyser och skisser. 

Detta kandidatarbete beskriver hur de tre svenska kommunerna Sollefteå, Kramfors och Ånge behandlar en minskande befolkning i sin översiktliga planering. I Sverige upplever ungefär hälften av landets kommuner en negativ befolkningsutveckling, en trend som förväntas fortsätta. Kommunal planering har bemött denna utmaning genom att ofta anta tillväxtstrategier som följer den nuvarande tillväxtnormen inom svensk planering. Trots detta har denna strategi visat sig ha begränsad effekt, då många kommuner fortfarande upplever en negativ befolkningsutveckling under en längre tidsperiod. Syftet med detta kandidatarbete är att undersöka tre kommuners översiktliga planering och deras strategier för att hantera en negativ befolkningsutveckling. Dessutom har arbetet som mål att undersöka och identifiera eventuella tankemönster och strategiska inriktningar från både forskare och planerare om vilka strategier som ansågs vara mest effektiva. Genom att studera kommunernas översiktsplaner gick det att få en djupare förståelse för hur de på en övergripande nivå såg på den egna befolkningsutvecklingen. Dessa översiktsplaner analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys för att identifiera teman och centrala begrepp. De dominerande riktningarna som används av kommunerna var att planera för tillväxt eller anpassning, och detta åtföljdes av olika strategier som var relevanta för respektive inriktning. I kommunernas översiktsplaner betonas ofta tillväxt, men det finns också inslag av anpassningsstrategier i vissa fall. Vissa strategier för tillväxt kan tolkas som anpassningsstrategier. Trots att det finns olika inriktningar enligt forskningen är det inte alltid tydligt hur dessa reflekteras inom den kommunala översiktsplaneringen.

”I could either watch it happen or be a part of it.” - Elon Musk

De autonoma fordonens intåg på svenska vägar är ett stundande faktum med utblick mot 2030. Med dessa förs även förhoppningar om säkrare trafikmiljöer, större utrymme och prioritering av fotgängare och cyklister, mindre trängsel, reducerad miljöpåverkan och förenklade livsmönster. För att dessa positiva konsekvenser ska infalla krävs dock en förebyggande och långsiktig planering. Majoriteten av svenska kommuner har i dagsläget en reaktiv inställning till planering för autonoma fordon, det vill säga att först se utvecklingen äga rum och därefter tillämpa åtgärder. För att utvecklingen ska få ett önskvärt utfall måste kommunerna börja föra en proaktiv planering för autonoma fordons introduktion på marknaden.

Det som hittills hämmat planeringen är framförallt bristen på konkreta förslag och principer för hur trafik och gatumiljöerna bör anpassas efter de nya förutsättningar som autonoma fordon medför. Samhället står just nu på kanten inför en storskalig omställning av fordonsflottan, där eldrivna autonoma fordon i slutändan förmodligen utgör en majoritet. Syftet med detta projekt är inte att förespråka en omedelbar implementering av åtgärder för fordon som ännu inte existerar, men fenomenet måste börja betänkas, diskuteras och konkretiseras på det långsiktiga planeringsstadiet. År 2050 ses som en relativt säker tidpunkt där autonoma fordon utgör en absolut majoritet av fordonsflottan, under en lång period kommer dock vanliga fordon och autonoma fordon behöva samsas om trafikutrymmet. Inom detta tidsspann råder många oklarheter över hur den fysiska planeringen ska positionera sig.

De planeringsåtgärder som produceras i detta projekt är menade att utgöra ett första underlagsmaterial som kan börja lappa igen den kunskapslucka som existerar idag. Om kommunerna fortsätter med en reaktiv inställning ökar risken för att de negativa konsekvenser som autonoma fordon kan medföra infaller, såsom kapacitetsbrist i trafikinfrastrukturen på grund av ökade trafikmängder samt ett ökat parkeringsbehov. Sveriges kommuner bör vara med och styra utvecklingen för att privata aktörer och marknadskrafter inte anskaffar enväldig kontroll, och för att målsättningarna ska forma den teknologiska utvecklingen och inte vice versa. Vilket utfall som är mest sannolikt att inträffa beror till stor del på två faktorer; graden av proaktiv planering som bedrivs av de samhällsbyggande institutionerna samt i vilken grad delade lösningar av autonoma fordon anammas av allmänheten. Det är således omotiverat att inte bedriva en proaktiv planering på grund av de osäkerheter kring vilken typ av genomslag de autonoma fordonen får, för att institutionernas arbete kan påverka utvecklingen i den riktning som anses önskvärd.

Detta projekt bidrar med något nytt till forskningen kring autonoma fordons påverkan på stadsplaneringen inom urbana miljöer, genom att konkretisera nödvändiga åtgärder som behöver tas med hänsyn till denna utveckling. Projektet resulterar i gestaltningsprinciper och förslag på lämplig utformning med hänsyn till autonoma fordon. Förhoppningen är att detta arbete är ett första steg i att möjliggöra en mer proaktiv planering, vilket är ett kriterium för att skapa en framtid med gång- och cykelprioriterade miljöer där delade autonoma fordon har ett reducerat anspråk i det offentliga rummet.

Som en motreaktion till 1990-talets planeringsideal urban sprawl uppkom dagens ideal förtätning, vilket syftar till att sammankoppla städer och möjliggöra för en hållbar stadsutveckling. Vid exploatering som möjliggör för sammankopplingar av stadsdelar tas ofta friytor såsom äldre industriområden och grönytor i anspråk. För att utveckla, kompensera och bevara grönstrukturen inom planområden finns planeringsverktyget grönytefaktorn (GYF), vilket några kommuner i Sverige har tagit an för att öka ekosystemtjänsterna i staden.

Detta kandidatarbete syftar till att övergripande undersöka möjligheten att använda GYF vid förtätningsprojekt för att säkerställa grönytornas kvalitet utifrån hållbarhetsperspektiven ekologiskt och socialt samt hur verktyget används inom fysisk planering. GYF är ännu ingen definierad metod enligt Boverket och de kommuner som tagit an verktyget fokuserar främst på bevarande och kompensering av de ekologiska värdena. Inom Stockholm stads GYF-modell fokuserar de på både ekologiska och sociala värden. Det är utifrån Stockholm stads GYF-modell som detta kandidatarbete utgår ifrån i gestaltningsförslagen och därmed behandlas även hållbarhetsperspektiven ekologiskt och socialt som teoretiska utgångspunkter i arbetet.

För att förstå de ekologiska och sociala aspekternas värden inom fysisk planering, innebörden av ekosystemtjänster, definitionen av förtätning och dess påverkan på människor och miljön samt användningen av GYF görs en studie över dessa i kunskap- och forskningsöversikten. Även två referensprojekt studeras där GYF har varit ett viktigt verktyg. De referensprojekt som studeras utifrån frågeställningen är Norra Djurgårdsstaden och Västra Hamnen. Denna översikt utgörs sedan som kunskap i de två gestaltningsförslagen. Stockholm stads GYF-modell används som gestaltningsprinciper där ena förslaget fokuserar på hur man kan säkerställa de sociala värdena med GYF och det andra hur de ekologiska värdena kan säkerställas med GYF. Förslagen prövar möjligheten hur planerare kan använda GYF.

I Stockholms ytterstad präglas många stadsdelar av områdessegregation, där de socioekonomiska förutsättningarna till stor omfattning skiljer sig från område till område. I den fysiska planeringen har få storskaliga insatser genomförts för att förändra denna struktur, då arkitektur och sociala frågor har kopplats samman först på senare tid. Fältet är fortfarande relativt outforskat.

Denna studie undersöker hur riktlinjer för stadsläkning kan utformas och tillämpas för minskad områdessegregation. Utifrån kvalitativa textanalyser och kategorisering har studien identifierat 6 riktlinjer som bedöms viktiga för att kunna öka områdesintegration på en nivå mellan översiktsplanering och detaljplanering.Riktlinjernas som studien utgår från är:

• Prioritera det performativa
• Förändra stadsleder till stadsgator
• Omlokalisering av skolor
• Satsa på grön- och rekreationsområden för möten
• Skapa genomströmning
• Skapa siktlinjer

Dessa riktlinjer för stadsläkning har testats genom att de appliceras på två stadsdelar, Tensta och Solhem/Spånga, som har stora socioekonomiska skillnader men enbart ligger ett par hundra meter ifrån varandra. Konceptet ”Vi möts på mitten” gestaltas för att synliggöra och förtydliga hur riktlinjerna kan förändra i städerna. Genom Space Syntax och funktionsanalyser har resultatet från åtgärderna analyserats och visat på hur stadsform och det grundläggande nätverkets förändringar skapar möjligheter för en mer integrerad stadsform.

Studiens slutsats är att planeraren bör arbeta mer med det performativa i stadsform för att skapa långsiktigt integrerade strukturer. Strategier och riktlinjer för stadsläkning bör vara översiktliga för hela städer och inte områdesbaserade. Riktlinjer mot segregation måste ges mer handlingsutrymme att genomföra storskaliga åtgärder för att kunna göra skillnad och åtgärderna måste genomföras på flera områden samtidigt för att kunna bidra med en mindre segregerad stad.

När staden ritas om är det viktigt att fundera över hur planeringen tar tillvara på befintliga värden. I denna studie har platser i förorten och dess värden studerats ur ett boendeperspektiv. Syftet är att synliggöra värden inifrån och påvisa de delar som uppskattas och är värdefulla för de boende som lever i där. Studien undersöker även hur befintliga värden kan ligga till grund för den framtida stadsutvecklingen. I studien definieras förorten som ett perifert område som är byggt under miljonprogrammets rekordår samt präglas av storskalig bebyggelse och funktionsseparering. I samhällsdebatten hör vi ofta om de negativa sidorna av denna typ av förort, denna studie fokuserar istället på det positiva som förortsmiljöerna har att erbjuda. Således bidrar studien med en nyanserad bild av förortsmiljöer och visar på alternativa prioriteringar och tillvägagångssätt när förorterna förtätas och utvecklas.

Utifrån en kartläggning av boendes upplevelser i Stockholmsförorterna Tensta, Hagalund och Hallonbergen har fem värdefulla platser identifierats: Grillplatser, gårdsmiljöer, parkeringsgarage, koloniområden och plaskdammar. Dessa platser diskuteras genom djupintervjuer med boende för att förstå och synliggöra dess värde. Slutligen presenteras designkoncept för hur dessa värden kan vara en utgångspunkt i den framtida utvecklingen.

De värdefulla platser som framkommit i studien är framförallt icke-kommersiella platser vars värde ligger i sociala relationer mellan grannar. Det framkommer tydligt i studien att det finns gemenskap och tillhörighet bland grannar och att dessa platser möjliggör för de boende att upprätthålla den sociala kontakten med varandra. Ett flertal fysiska faktorer beskrivs påverka dessa värden men framförallt uppskattas frihet i att kunna appropriera platsen utifrån behov. Exempelvis samlas boende gärna i stora grupper och lagar mat tillsammans, vilket försvårar viss typ av umgänge när rummet är programmerat för en viss form av umgänge där exempelvis bänkar fixeras i konstruktioner som enbart tillåter fyra personer att sitta vid samma bord. Denna form av programmering hotar därmed många värden som är önskvärda att bevara och uppmuntra. Ett problem som studien synliggör är att de värdefulla platser som beskrivs av boende ofta är säsongsbaserade och därför är enbart aktiva under sommarhalvåret. Utifrån detta har studien resulterat i tre övergripande koncept:

• Icke-kommersiella platser
• Säsongsöverskridande platser
• Frihet i utformning

Dessa övergripande koncept bryts ner till platsspecifika koncept för att påvisa hur de kan appliceras och synliggöra potential i dagens befintliga miljöer. Genom studien har en annan bild av förorten och befintliga värden synliggjorts. Det är ett viktigt perspektiv vilken är viktig att lyfta vidare i den framtida utvecklingen av förorterna.

Denna uppsats handlar om bostadsmässan som begrepp utifrån perspektivet den rättvisa staden. Uppsatsen bygger på fallstudier av tre bostadsmässor utifrån fall- studier. De tre studerade bostadsmässorna är Bo92, Bo01 och TenstaBo06. Syftet är att studera bostadsmässorna utifrån social och ekologisk hållbarhet och även ut- ifrån de krav som finns på hur det byggs studera påverkan på utformandet av bo- stadsmässorna ur ett socialt hållbarhetsperspektiv med fokus på rättvisa och mång- fald från teorin om den rättvisa staden. För att kunna besvara syftet och forsknings- frågorna har intervjuer och dokumentinläsning genomförts. Sju personer som på olika sätt har arbetat med eller har någon koppling till de tre bostadsmässorna har intervjuats. Dokumentstudier av olika material om bostadsmässorna har gjorts och analyserats tillsammans med de transkriberade intervjuerna.

Analysen utgår från temana mångfald, rättvisa, ekologiska aspekter samt bland- stad. Temana mångfald och rättvisa kommer från teoridelen och utgör två teman som kan representera den rättvisa staden. Utöver de två nämnda temana har eko- logiska aspekter och blandstad ingått i analysen. Ekologiska aspekter och blandstad kan ses som två exempel på hur bostadsmässorna utformas och vad det har för påverkan på mångfald och rättvisa inom bostadsmässorna.

Resultatet visar att bostadsmässor ofta har visat upp bostäder för en köpstark kundkrets och även fått kritik för det. Förklaringen kan vara att bostadsmässor har som syfte att vara en arena för innovationer och att visa på något nytt. Teman kring ekologiska lösningar syns mest i Bo92 och Bo01 som hade tydliga teman kring eko- logiska aspekter med innovativa lösningar. Temana mångfald och blandstad upp- fattas ofta som synonyma med varandra. Mångfald som begrepp nämns i större utsträckning än blandstad. Även om blandstad inte nämns specifikt så är det bland- stadens ideal som efterfrågas i planeringen av bostadsmässorna. Inom alla tre bo- stadsmässorna finns en uttalad önskan om mångfald och den uttrycks i en variation av byggnadstyper, kvarterstadideal och upplåtelseformer. Mångfalden kopplas mer till sammansättningen av människor som befolkar området. Alla tre bostadsmäs- sorna nämner en mångfald av olika grupper av människor som önskvärt och att det ska uppnås genom att erbjuda bostäder som skiljer sig åt när det kommer till ex- empelvis upplåtelseformer, boendestorlekar och boendekostnader.

Bostadsmässorna som har studerats har byggt på liknande teman och bidragit till att det mestadels byggs bostäder som inte alla har råd med. Hållbarhet uttryckt i ekologisk och social hållbarhet har varit omnämnt i alla tre bostadsmässorna. Skill- naden är att Bo06 som inte har uttryckt något specifikt syfte att vara hållbar är den bostadsmässa som uppfattas som den mest hållbara.

Ekosystemtjänster är de nyttor naturen generera och som vi är helt beroende av för vår överlevnad och för vårt välbefinnande.

Världens befolkning ökar i rask takt och merparten av oss människor kommer att välja urbana miljöer att bosätta sig i. Det innebär att mer mark kommer att tas i anspråk för att våra behov i form av bostäder och infrastruktur ska kunna tillgodoses. Markens förändrade användning är en stor anledning till att ekosystem och deras tjänster degraderas. Urbana grönstrukturer tas i anspråk och omvandlas till hårdgjorda ytor vilket även leder till att flertal arter inom djur- och växtriket utrotats. Naturen har en förmåga att kunna återhämta och anpassa sig till nya förutsättningar och livsmiljöer men då krävs det att tillgodose ytor där ekosystem kan trivas, säkras och utvecklas. Samhällsplaneringen har en betydande roll i arbetet med att integrera ekosystemtjänster i urbana miljöer för att skapa långsiktigt hållbara städer för flera generationer framåt i tiden.

Studien handlar om ekosystemtjänsters betydelse och värde för oss människor kopplat till hur hållbara städer planeras för att nå nationella och internationella klimat- och miljömål.Platsanalyser har genomförts för att förstå hur och vilka ekosystemtjänster som är närvarande i olika, generella stadstypologier vilka har identifierats som utmanande att planera. Parallellt har undersökningen ställt frågor till professionen inom samhällsbyggnadssektorn om ekosystemtjänsters roll och plats i planeringsprocesser. För tjugo år sedan fanns inte begreppet i en enda regional eller kommunal strategi och bara ett fåtal ekologer använde ekosystemtjänster som begrepp i sin vardag. Idag känner alla som deltagit i underökningen till ekosystemtjänster och de flesta kan argumentera för betydelsen och värdet. Det är en positiv utveckling men förståelsen räcker inte till. Det finns hinder och utmaningar i samhällsbyggnadsprocessen som bromsar arbetet med integrering av ekosystemtjänster. Syftet är att identifiera dessa samt medels ett åtgärdsförslag i ett gestaltande projekt bidra med en liten pusselbit i detta komplexa ämne.

Nyckelord: naturbaserade lösningar, urbana landskap, grön infrastruktur, klimat- och miljömål

Planera för fysisk aktivitet, en del i att planera för en hållbar utveckling. Syftet med kandidatarbetet har varit att undersöka vilka de viktigaste faktorerna är i att skapa en stadsdel med grönstruktur som främjar människors fysiska hälsa. Dessa faktorer har sedan applicerats på ett gestaltningsförslag som dessutom ska bidra till att Linköping blir en rundare och mer sammanhängande stad. Arbetet grundar sig i mitt intresse för att planera med grönstruktur och det faktum att det ökade stillasittandet hos världens befolkning är en bidragande orsak till förtida dödlighet. 

Gestalningsförslaget tar plats i Linköping, öst om Vallastaden och norr om Djurgården. En platsanalys gjordes för att kunna anpassa förslaget utefter områdets förutsättningar, det går exempelvis idag en bussväg genom området som har använts och anpassats efter i förslaget. Området fick namnet Ekstaden för dess nära kontakt med Tinnerö eklandskap och för att området består delvis av nya och gamla ekar. Utformandet av Ekstaden har skett på en relativt översiktlig nivå för att visa kopplingarna till omgivande målpunkter. En inzoomning har även gjorts för att på ett mer detaljerat vis visa hur Lambohovsleden kan hanteras som idag utgör en barriär mitt i området. Utefter detaljnivån har olika kartor och sektioner gjorts för att visa syftet med Ekstaden.

Denna uppsats avser att undersöka hur olika institutioner på olika politiska och geografiska nivåer förhåller sig till och tillämpar lagändringen gällande den regionala fysiska planeringen som kom år 2019. Uppsatsen utgår från två frågeställningar: Hur tolkas lagändringen och hur ser argumentationen ut kring en regional fysisk planering enligt plan- och bygglagen (PBL) och utanför PBL samt vilka konsekvenser en lagstadgad regional fysisk planering enligt PBL kan få för kommunerna, kommunalförbunden och regionerna. 

För att studera detta har jag valt att använda mig av en fallstudie. Fallet som studeras är Västra Götalandsregionen (VGR) som är en region bestående av 49 kommuner och 4 kommunalförbund. I regionen pågår det under tiden för uppsatsskrivandet ett remissarbete, där VGR skickat ut en remiss till kommunerna, kommunalförbunden och de andra aktuella remissinstanserna för att få svar på om regionen skall ansöka om att bli ett regionplaneorgan eller inte. Förutom den frågan vill regionen också ha svar från remissinstanserna på hur de vill att den regionala fysiska planeringen skall utvecklas framöver, främst gällande hur samverkan skall ske och vilka frågor som är aktuella. Det valda fallet ses som ett unikt fall då regionen består av en mängd olika geografier och aktörer, det ses även som ett aktuellt fall då det finns en pågående diskussion inom ämnet. 

I uppsatsen tillämpas tre olika insamlingsmetoder av data; intervjuer, en enkätstudie och en dokumentstudie. Gällande respondenterna ingår 31 tjänstepersoner och politiker som är verksamma i olika delar av regionen och som är hemmahörande i organisationer på olika nivåer. De dokument som används i uppsatsen är sådana som offentliggjorts online av organisationer så som VGR, Finansdepartementet och Sveriges Kommuner och Regioner. En kvalitativ innehållsanalys har använts för att analysera den data som insamlats. Vilket utgår från det analytiska ramverket som är uppbyggt på Nuissl & Heinrichs governance-koncept och dess fyra analyskategorier som består av aktörer, relationer, institutionella ramverk och beslutsprocessen. 

I uppsatsen framkommer det att det finns en del argument både för en regional fysisk planering enligt PBL och för en fortsatt regional planering utanför PBL. Det argument som nämns flest gånger på båda sidor är att det leder till en förbättrad samordning. Just vad denna samordning skall baseras på verkar vara den centrala frågan. Ena sidan vill att den ska bygga på frivillighet och äga rum i soft spaces och den andra sidan vill ha en tydligare struktur och att frågan om den regionala fysiska planeringen skall finnas i ett hard space. Trots att det finns en mängd olika argument som tas upp för och emot en regional fysisk planering enligt PBL, är de flesta av respondenterna överens om att de vill se en förstärkt regional fysisk planering som behandlar fler frågor än vad den gör idag. Politikerna sägs dock vara mer negativa mot en regional fysisk planering enligt PBL än vad tjänstepersonerna är, vilket kan bero på en oro att förlora makten när frågor kan bli föremål för rescaling upp till regionen. Slutligen utrycker respondenterna att det finns en otydlighet kring vilka konsekvenser en regionplan hade kunnat leda till. Ett flertal respondenter utrycker även en oro över VGR:s resurser och mognad för att ta sig an ett regionplanemandat. Otydligheten och avsaknaden av ställningstagande om de vill bli ett regionplaneorgan eller inte har inte bidragit till mindre oro, utan snarare mer. En av slutsatserna är att de olika aktiva aktörerna inom flernivåstyrningen av planeringsprocessen bör ta fram former för samverkan och samarbete så snart som möjligt, då flera frågor som till exempel bostadsförsörjningen och klimatet är i akut behov av åtgärder på en högre regional skala än de kommunala- och mellankommunala åtgärderna som finns idag. För att detta ska kunna ske behöver samordningen mellan soft och hard spaces förbättras, då det finns betydliga risker för negativa konsekvenser om den regionala planeringen fortsätter att endast äga rum i soft space vilket i stort sett är situationen idag, eller endast i hard space som kan hända om regionen får ett lagkrav på sig enligt PBL. Frågan om hur en bättre samverkan kan uppnås mellan aktörerna bör vara överordnad frågan om det ska planeras enligt PBL eller inte, då det är en mer akut fråga som mer ligger till grund för hela planeringsprocessen.

Urban segregation and spatial expressions of inequality are increasingly pressing issues for European planners and public authorities. Within Stockholm, Sweden, these concerns have become inescapable, and the city’s social divisions and ‘immigrant issues’ have triggered fierce public debate throughout the country. Stockholm has, over the past few decades,become a showcase for a process of ‘splintering urbanism’ that has placed immense pressure on the city’s housing market and prompted a variety of political responses. Many suburbs built on the city’s edge in the 1960s and 70s (including Husby, Tensta, North Botkyrka, and Södertälje) have become islands of high unemployment, low social mobility, and stigmatization as the city centre has grown increasingly expensive and gentrified. In this paper, a qualitative case study on the relatively deprived, largely non-white neighbourhood of Alby is used to illustrate the discursive processes driving Stockholm’s racial segregation. By applying a critical discourse analysis to interview material with key planners from Alby, I articulate the link between structural racism, neoliberal housing policy, and Swedish planning norms to argue that segregation must be seen as a deeply political, historically rooted process. Drawing from post-structuralism and critical race theory, I contend that a needs-based policy approach within Stockholm’s housing and labour markets is critical for combating residential segregation and creating a more just urban environment.

Världen står idag inför en demografisk och urban utveckling - vi blir äldre och bor i allt större utsträckning i städer. Detta ställer i sin tur större krav på samhället i fråga om vård och omsorg samt långsiktig planering, då det behövs fler bostäder samt offentliga miljöer som är anpassade för äldre.

Enligt Boverket saknas det idag bostäder och boendemiljöer som är väl anpassade till de äldres behov. Detta leder till brister i tillgänglighet inom det ordinarie bostadsbeståndet där ett antal kommuner saknar tillräckligt med platser i särskilt boende för att möta bostadsbehovet. Flyttfrekvensen bland de äldre är ganska låg då många av de äldre vill bo kvar i sina bostäder så länge som det är möjligt. Detta kan i sin tur leda till att en inlåsningseffekt uppstår för de äldre som vill flytta men som inte har någon möjlighet till detta.

Detta kandatarbete syftar till att skapa ett gestaltande program för ett seniorgrannskap i Karlskrona - ett grannskap som är skapad för äldre. Seniorgrannskapet ska bland annat bidra till att flyttfrekvensen bland de äldre ökar. Vidare syftar arbetet till att uppmärksamma seniorperspektivet i den fysiska planeringen och att kunna ge ett bättre planeringsunderlag för framtida planering med äldre i fokus.

Seniorgrannskapet grundar sig på de riktlinjer som framgår i WHO:s dokument Global age- friendly cities: a guide och på WHO:s definition av en äldrevänlig stad. Utöver detta bygger seniorgrannskapet även på dokument som Karlskrona kommun har tagit fram och på önskemål som brukare har framfört vid intervjuer.

Uppsatsen tar avstamp ifrån social hållbarhet genom fokus på människans behov, i det här fallet människans hälsa och välbefinnande och hur den påverkas av grönstruktur i städer. För att fokusera på den fysiska planeringens roll för ämnet undersöker uppsatsen kommunens planering, något som blir naturligt på grund av kommunernas planmonopol och de som har störst rådighet och kunskap kring den lokala utformningen. Det objekt som undersöks är Kristianstads kommun och staden Kristianstad. Undersökningen sker genom fyra delar, först intervjuer med centrala aktörer ,innehållsanalys av policydokument samt platsanalyser för att undersöka själva objektet. För att sedan försöka få ett ännu tydligare bild på kommunens arbetssätt med grönstrukturens roll för hälsa och välbefinnande i staden görs en jämförande studie av projektförslag i ett utvecklingsområde. Denna del kan se som ett tillämpande experiment. Där det ena förslaget arbetar utifrån den kunskap som samlats in om studieobjektet Kristianstads kommun medan det andra förslaget baseras på forskningen och platsanalyser utifrån en metod inriktad på grönytors värde för hälsa och välbefinnande.

I uppsatsen undersöks det komplexa området offentliga rum. Det är de fysiska ramarna i förhållande till hur de påverkar människan som studeras i arbetet. Det finns inga universallösningar för hur offentliga rum ska utformas. Denna studie eftersträvar att mer konkret urskilja vad det är som gör vissa offentliga rum mer attraktiva och välanvända än andra. Arbetet består av en fallstudie där elva offentliga rum i Malmö och Göteborg inventeras, analyseras och observeras. I arbetet genomförs även en litteraturstudie och intervjuer med praktiker som arbetar med offentliga miljöer. I resultatet har det framgått att det finns ett flertal olika aspekter som har betydelse för upplevelsen och användningen av offentliga rum. Det har även framgått att det finns andra förutsättningar än rummets utformning som påverkar hur olika platser upplevs och används. De aspekter som berör utformningen av offentliga rum har ställts mot varandra vilket har gjort att vissa av dem har framträtt som mer betydande än andra vad gäller användningen och upplevelsen av offentliga rum. Bland annat diskuteras, sittplatser, vattenelement, kanter samt rummets form och storlek. 

Boendesegregation är en utmaning som återfinns i hela landet och som orsakar påtagliga problem i form av exkludering, ojämlika levnadsvillkor och förstärkta samhällsklyftor. Inte sällan uppstår fenomenet som en konsekvens av en otillräcklig stadsutformning som grundar sig i en rad olika faktorer som bland annat rör inbördes maktstrukturer och sociala processer. 

Syftet med föreliggande masterarbete har varit att undersöka vilka strategier och planeringsåtgärder Malmö stad använder för att motverka och förhindra segregation. Gemensamt med tidigare forskning, observationer och intervjuer i ett utvalt boendesegregerat område, i detta fall Nydala i Fosie/Malmö, har specifika strategier för ökad integration lyfts fram och komponerats till en verktygslåda. Verktygslådan inrymmer fem planeringsinriktningar med tillhörande strategier och åtgärder som har applicerats i området och redogjorts för genom ett framarbetat planförslag.

• Blandad bebyggelse 
• Attraktiva rörelsestråk 
• Balanserat gränsområde
• En variation av mötesplatser i utomhusmiljöer
• Tydlig avgränsning mellan privata och offentliga rum

Sammanfattningsvis har masterarbetet bidragit till ökad förståelse och en bredare kunskapsbas rörande boendesegregation, hur det utvecklas, vilka konsekvenser det medför och hur planerare kan arbeta för att främja ökad integration. Enligt slutsatsen går det att se att stadsplanering kan skapa förutsättningar för ökad integration, men att uppnå fullständig rättvisa är däremot något som faller bortom planerarens förmågor.

Detta arbete berör kunskaper och frågor kring hur vi använder och har använt oss av landsbygden som bo- och arbetsplats, samt hur dess karaktär och gestaltning upplevs och påverkas av utveckling och ett förändrat användande. Genom ortsanalyser på två mindre landsbygdsorter i Karlskrona kommun registreras och karaktäriseras landsbygdens särdrag, upplevda kvalitéer och begränsningar. Inventering och analys sker genom ortsanalysmetoden Estetisk Byutformning, framtagen av Thomas Thiis-Evensen, samt genom samtal med boende där tankar och upplevelser sammanställs i en mental karta. Adekvat forskning, skriftliga källor, strategier och kommunala planer studeras och skapar tillsammans med analysresultaten en bas för framtida utveckling och gestaltning av landsbygdens bebyggelse. Utifrån insamlat material skapas riktlinjer för framtida komplettering av bebyggelse, dessa i form av utvecklingsprinciper med syfte att bevara och utveckla landsbygdens agrara karaktär. Med dessa utvecklingsprinciper som utgångspunkt föreslås sedan ett planförslag med gestaltningsprogram för bostadsutveckling på västra Möcklö, beläget vid Karlskrona kommuns östra kust.

Följande kandidatarbete undersöker hur grönska används och tolkas inom den fysiska planeringen från översiktsplan till detaljplan. Två urbanteorier har utgjort grunden för genomförandet av arbetet, Fuzzy Concept och Natur i staden. Syftet med arbetet har varit att undersöka hur grönska och natur används och formuleras i översiktligplanering och hur tillämpningsbar grönskan ur översiktsplan sedan är i detaljplan. Uppsatsen har vidare undersökt hur grönskan används i detaljplan och hur tolkning av översiktsplanens direktiv tillämpats i planbeskrivningen. Huvudfokus har varit tolkningen från översiktsplan till detaljplan för att identifiera om begrepp är tydligt formulerade. Detta har även resulterat i viss analys av de budskap kring grönska som plandokument medför. En fallstudie har genomförts av ett tidigare projekt som belyst hållbarhetsarbete i översiktlig planering, SAMS-projektet Mångfunktionella ytor - Klimatanpassning av befintlig bebyggd miljö i städer och tätorter genom grönstruktur (Boverket m.fl, 2010). Av detta fall har fyra analysenheter i form av kommuner identifierats som när projektet genomfördes var grunden i en flerfallstudie. Detta projekt blev intressant under områdesöversikten och redovisar kommuner som tidigare arbetat med hållbarhet på olika sätt, genom den här uppsatsens fallstudie har då det fortsatta arbetet med ekologisk hållbarhet i from av grönska varit den avgränsning inom vilket studien har genomförts.

I analysen av arbetet har det framkommit vilken användning och syften med grönska som kommunerna planerar för i den översiktliga planeringen. Det visade sig att den strategiska planeringen främst arbetar med stora skyddsvärda områden och målande strukturer som ofta inte berörde detaljplanerna. Slutsatsen i arbetet blev därmed att den fysiska planeringen kan utveckla översiktsplanens användning av grönska för att bättre kunna vägleda och säkra för grönskans förekomst även i tätorter.

En samhällsutveckling som enbart fokuserar på staden går emot de nationella visionerna och således har planeringen även kommit att behandla landsbygdens utveckling med varierande motiv. Landsbygden har sedan tidigare beskrivits som en rural idyll vilket varit en bevarande värd miljö och betydande resurs för staden men är nu en plats för utveckling. Inom planeringen råder ett hållbarhetsideal som ämnas uppfyllas genom tillämpning av urbana normer som därmed styr samhällets utveckling och där det rurala tillskrivs motsatta värden i en stad-landsbygdsdikotomi. Genom att utveckla landsbygden enligt urbana normer och samtidigt bevara dess rurala idyll uppdagas ett problem i hur dessa båda miljöer och funktioner ska sammanfogas eller om landsbygden ersätts. Denna uppsats syftar därför till att undersöka hur det som definieras som landsbygd kan bestå genom en sådan utveckling. För att göra detta är utgångspunkten vad som utgör landsbygd och vidare hur etableringen av landsbygd består.

Landsbygden som fenomen undersöks utifrån en aktör-nätversteori (ANT) där perspektivet på hur världen utformas förstås genom dess beståndsdelar och det relationella sambandet mellan dessa. Detta blir studiens teoretiska och metodologiska utgångspunkt där landsbygden analyseras som ett nätverk av ageranden som definierar den. I ANT utgörs världen av ständiga processer där människor och icke-människor agerar. Hur fenomen blir bestående genom dessa processer beror således på hur stabila nätverken är genom dessa föränderliga processer. Därför presenteras resiliens som ett andra teoretiskt perspektiv som belyser hur fenomen kan hantera endogena och exogena, positiva och negativa störningar.

Denna undersökning har utförts med ett förutsättningslöst förhållningssätt som ANT förespråkar för att beskriva världen så som den är och inte förklara hur den är. Resultatet har blivit en analys inom vilket konstruktionen av landsbygdsnätverket presenteras. Data för nätverket har erhållits genom etnografiska metoder där nätverkets beståndsdelar och de ageranden som sammankopplar dem förnummits genom direktobservation, dokumentstudier och samtalsintervju.

Slutsatserna visar på att landsbygden varit bestående genom samhällets förändring tack vare dess förmåga att utvecklas och anpassas efter rådande förutsättningar. De ageranden som sker i samband med landsbygdsnätverket både upprätthåller det som ett bestående fenomen och formar det. Landsbygd utgörs således av mer än det som framkommer i stad-landsbygds dikotomin och bör därför ses definieras utifrån rådande system och förutsättningar. Trots landsbygdens resiliens kan den inte vara bestående genom störningar orsakade av politik och planering som omkullkastar hela dess funktionella och strukturella sammansättning utan att utvecklas till ett jämviktsläge där den inte längredefinieras som landsbygd. Detta innebär att dess förutsättningar för att utvecklas och hantera störningar bör tas i beaktning om den ska formas eller på andra sätt påverkas av planering.

Detta arbete undersöker vad som kan sägas utgöra kärnan i Garden cities-idealet utifrån Ebenezer Howards definition och Johan Rådbergs tolkning av Howard. Vidare undersöker arbetet hur idealet kan tolkas, förstås och appliceras i en nutida svensk kontext. De gestaltningsprinciper som kan sägas vara bärande för idealet används som utgångspunkt för utformandet av en illustrationsplan över Varvsstaden i Malmö. Därmed exemplifieras hur idealet kan förstås konkret i planeringssammanhang och vilka effekter som följer på ett genomförande av idealet i en central stadsdel i en storstad.

För den teoretiska delen av arbetet används en innehållsanalys och de gestaltningsprinciper som utläses som bärande för Garden cities-idealet skisseras sedan fram i syfte att skapa "visuella verktyg" för den illustrationsplan som arbetas fram.

Arbetet visar att det är fullt möjligt att utforma en central stadsdel i enlighet med Garden cities-idealet och uppnå ett relativt högt exploateringstal som resultat.  

I föreliggande studie undersöks vilken betydelse närmiljön har vid tillfrisknande från psykisk ohälsa, med utgångspunkt i en mindre ort i södra Sverige. Syftet är att bidra med kunskap till stadsplanering beträffande vilka funktioner som bör prioriteras och hur dessa bör distribueras för att uppnå̊ en mer rättvis och gynnsam livsmiljö̈ för människor som lider av psykisk ohälsa.

Eftersom psykisk ohälsa ökar kraftigt, och vi alla lever och verkar i någon form av byggd miljö̈, antas studiens ämnesområde kunna gynna individens välmående såväl som samhället i stort och på längre sikt medföra minskad andel sjukskrivningar och ekonomisk belastning för sjukvården.

Studien antar en kvalitativ hermeneutisk ansats och har intervjuer som metod. Det empiriska underlaget utgörs av sju djuplodande intervjuer, som har genomförts med semistrukturerat upplägg. Fokus ligger således på förståelse av den mening som deltagarna i studien tillskriver sin närmiljö, med utgångspunkt i en mindre ort.

Studien utgår från ett syntetiserande av forskningsfälten stadsplanering med fokus på distributiv rättvisa samt miljöpsykologi och utgår således från antagandet att miljöers utformning och distribuering kan ha betydelse för hälsa och välmående.

Resultatet av empirin påvisar att tillgång till och vistelse i natur tillskrivs stor betydelse vid tillfrisknande från psykisk ohälsa. Vidare tyder empiriresultatet på att urbana miljöer erfars genom å ena sidan minnen och föreställningar om ständer generellt sett, kopplade till semestrar och upplevelser av kravlöshet, och å andra sidan genom erfarenheter från den egna orten, där stadsmiljöer erfars i vardagliga sammanhang. Staden förknippas i det sistnämnda fallet främst med en upplevelse av krav och stress. Ur detta perspektiv kan närmiljön förstås som betydelsefull för tillfriskningsprocessen vid psykisk ohälsa, genom att figurera som bärare av element som tillskrivs olika känslomässiga erfarenheter och upplevelser.

Analysen indikerar att planering med hänsyn till detta bör möjliggöra för exempelvis tätortsnära naturområden samt ökat inslag grönska i urbana miljöer, liksom platser som erbjuder möjlighet för lugn och återhämtning. Bostäders organisering i förhållande till varandra framhävs i analysen vara av vikt vid tillfrisknande från psykisk ohälsa, där avskildhet såväl som möjlighet att interagera med sina grannar bör möjliggöras för. Vidare påvisar analysen att välbesökta stråk i urbana miljöer bör utföras med inslag av mindre rumsligheter, dit människor kan söka sig för lugn och återhämtning från konstanta rörelseflöden. 

The Swedish Social Services Act (SFS 2001:453) stipulates since 1982 that the municipal Social Committee should become well acquainted with the living conditions in the municipality. They should also participate in urban planning, and in cooperation with other public bodies, organizations, associations and individuals promote good living environments in the municipality. The development, planning and design of good living environments for older people is an endeavour of great complexity that demands collaboration between many actors. Housing and care for older people is an important area in which social servicesand urban planning could benefit from collaboration. Planning for older people has recently been indicated as urgent and necessary, especially in the light of changed demography in which the proportion of older people is increasing. A built environment that accommodates older people’s everyday needs embraces issues such as age-friendliness, care, socio-spatial inequality, inclusion, and innovation. This research program, CollAge, investigates cross-sectoral collaboration in Swedish municipalities between social eldercare, urban planning and Senior Citizens’ Councils as regards housing and care. With diverse qualitative methodologies the multidisciplinary team of scholars in social work, architecture and urban planning  explore how eldercare interventions and services are managed and understood in municipal urban planning and development, and how older people’s preferences can contribute to improved quality of care in social services and housing provision.  The ultimate aim of the programme is to develop a methodological tool – CollAge – to support, facilitate and structure collaboration between the three actors.

Arbetet syftar till att undersöka definitionen av begreppet upplevd trygghet och hur den upplevda tryggheten påverkar platsens användning. Vidare har arbetet identifierat trygghetsfaktorer som sedan har legat till grund för de strategier som sedan har omgestaltat planområdet. För att kunna identifiera trygghetsfaktorer och framställa strategier genomfördes tre metoder: dokumentstudie, platsanalys och enkätstudie. De trygghetsfaktorer som framkom från dokumentstudien var mänsklig närvaro, överblickbarhet, orienterbarhet, belysning, mänsklig skala, trygga gator och möjlighet att kunna stanna upp. De trygghetsfaktorer som visades vara till störst vikt för att öka den upplevda tryggheten framkom i den genomförda enkätstudien. Enkätstudien resulterade i att god belysning följt av mänsklig närvaro och god överblickbarhet gav ökad trygghet i stadsmiljön. Den sista metoden platsanalys genomfördes utifrån Gehls kvalitetskriterier och resulterade i att platsen inte uppfyllde goda trygghetskriterier. De utpekade trygghetsfaktorerna är viktiga för att skapa en tryggare stadsmiljö som på så sätt stödjer de mänskliga livsvillkoren.

Arbetet handlar om en stadsdels exploatering i förhållande till staden som den skiljs från genom ett vattenrum. Stadsdelens placering gör att det är ett avstånd till stadskärnan där alla funktioner såsom handel, service, kommunikationer, nöjen och restauranger med mera finns.

Regionförstoringen ställer krav på mindre orter och småstäder när avstånd mäts i tid istället för kilometer, samtidigt som kraven på attraktiva boende- och livsmiljöer ständigt ökar i konkurrensen om nya invånare. Förhållandet mellan stad och land är en faktor som spelar stor roll i utvecklingen av de städer och orter som inte är dominerande i regionen.

Sölvesborg är en småstad med medeltida rötter i Blekinge län som har haft en stor nedgång i sitt näringsliv när den stora arbetsplatsen på orten lade ner under 1980-talet. Sölvesborgs kommun ligger i en expansiv region med stora arbetsgivare i de kringliggande kommunerna vilket har lett till att stora delar av befolkningen pendlar ut ur kommunen för att arbeta. Staden är en trädgårdsstad, som ligger på Sölvesborgsvikens västra sida, som lockar med ett attraktivt boende med närhet till både skog och skärgård. Sölvesborg har goda kommunikationer och flera större städer i närheten.

För att kunna locka till sig flera invånare har beslut fattats att ett område på den östra sidan av Sölvesborgsviken exploateras. Det innebär att den historiskt sett obebyggda delen av viken skall bli en del av staden. Kommunen har upprättat en detaljplan för ett bostadsområde som har döpts till Ljungaviken och förbinds till staden med en gång- och cykelbro över vattenrummet.

Jag har valt att analysera kommunens planförslag med hjälp av en ortsanalys som innehöll delar som geografi, karaktär, historia, funktioner, trafikstruktur, bebyggelsestruktur med mera samt en SWOT-analys gav sedan ett antal slutsatser som har legat till grund för mitt planförslag för stadsdelen.

I planförslaget har det förts ett resonemang om förhållandet mellan stad och land, samt husr stadsdelen kan knyta an till den befintliga bebyggelsen så att det inte skapas barriärer annat än dde geografiska som redan finns. Vilken karaktär stadsdelen skall ha är en annan grundläggande fråga som behövde besvaras. Likaså hur stadsdelen skall möta sina omgivningar och de andra bebyggelseområdena i som finns i dess närhet har lett till resonemang om både strukturen på bebyggelsen och  grönområdena. De slutsatser som ortsanalysen avslöjade gav mig förutsättningar att utveckla stadsdelen i en annan riktning än vad kommunen har gjort vilket innebär att jag har skapat en stadsdel som har fler funktioner än vad som detaljplanen medger. Likaså har planförslaget en stadsmässighet och en koppling till omgivningarna som saknas i kommunens förslag.

Jag hoppas att detta arbetet skall ses som ett diskussionsunderlag för hur stadsdelar i perifera lägen skall utvecklas.

Under de senaste åren har det blivit allt vanligare för kommuner att använda sommargågator som en temporär plats med syfte att utforma något tillfälligt i gaturummet. Sommargågatan kan genom att skapa en fysisk förändring bidra till ett mer konkret förslag för medborgarna och visa hur gatan skulle kunna användas annorlunda. En viktig del av konceptet sommargågator är dialogen mellan kommun och medborgare där de tillsammans kan komma fram till gatans tillfälliga utformning.

Uppsatsen ämnar undersöka hur sommargågator kan användas som ett verktyg för medborgardialog och vilket inflytande invånare kan få i arbetet med sommargågator. I uppsatsen genomförs två fallstudier; Swedenborgsgatan i Stockholms stad och Friisgatan i Malmö stad. Den utvalda empirin består främst av publicerade och interna kommunala dokument. Detta för att inbringa kunskap om kommunernas arbete med sommargågator. Empirin analyseras genom en kvalitativ textanalys utifrån Arnsteins delaktighetsstege och Fungs demokratikub. Vidare analyseras även empirin utifrån ett demokratiteoretiskt perspektiv.

Studien visar att dialogen med verksamheterna har varit framgångsrik för att öka inflytandet hos en begränsad grupp i både Stockholm och Malmö. Studien pekar också på att kommunerna behöver ta fram metoder för genomförande, insamling och dokumentation av dialogen för att sommargågatan även ska fungera som ett verktyg för medborgardialog där den breda allmänheten kan involveras. 

Denna uppsats handlar om landskap och planering, mer bestämt om olika landskapssyner och hur de återspeglas i planeringens beslutsunderlag. Planerare och medborgare tenderar att värdera landskap och platser olika. Enligt landskapskonventionen ska landskapsanalys genomföras av både medborgare och expertgrupper för att skapa en övergripande bild över hur landskap betraktas och värderas (Europarådet, 2008:31). Från landskapskonventionen (Europarådet, 2008:43) ställs krav på att alla synsätt av vad landskap är ska inkluderas i landskapsplanering. Vilket i sin tur ställer krav på planeringen att hitta metoder som kan identifiera dessa olika synsätt. Denna uppsats syftar till att undersöka olika idéer om vad landskap är och kan vara, och hur dessa kan återspeglas i planeringens beslutsunderlag. Genom sammansättning av lämpliga metoder har vi utformat en landskapsvandring med syfte att ta reda på hur landskap konstrueras när det erfars. Vandringen har genomförts med planerare i Simrishamn kommun och intervjuer därifrån utgör en del av det empiriska materialet. Den andra delen utgörs av en dokumentstudie av styrdokument från Simrishamns kommun och Skåne länsstyrelse med syfte att undersöka hur landskap konstrueras i planeringsdokument.I tidigare forskning inom området framgår att landskapet präglas av pluralitet och att det därför inte finns en entydig bild av vad landskap är och hur det ska beaktas i landskapsplanering (Butler, 2014:13). Genom att undersöka hur planerare konstruerar landskap i tal och skrift ska vi försöka identifiera idéer om landskap som bör återspeglas i landskapsplaneringen. I uppsatsens analysdel diskuteras det empiriska materialet och kategoriseras utifrån forskningslägets identifierade spänningar angående de olika sätt som landskap konstrueras. Vidare svarar vi på uppsatsens frågeställning angående hur landskap konstrueras när det erfars och i planeringens styrdokument.

Kuststäder är platser i Sverige som är särskilt utsatta för hårda vindar större delar av året. Enligt Gehl är vind det fenomen som påverkar oss människor mest utomhus vilket gör det viktigt att implementera vindhantering vid planering och byggnation av nya stadsdelar och nybyggnationer. Därför har detta arbete fokuserat på att undersöka och förstå hur man kan utforma bebyggelse och de offentliga rummen omkring bebyggelsen så att den hanterar vinden och dessutom främjar ett bättre mikroklimat på ett bättre sätt. Hur spelar bebyggelsens placering och utformning roll för hur blåsigt eller vindstilla det är på platsen? 

För att förstå detta så har arbetets kunskapsöversikt brutit ner vind och mikroklimat för att skapa en förståelse för vad de innebär och sedan lagt till bebyggelse i sambandet för att reda ut på vilket sätt, när och varför vinden bryts eller fångas vid den bebyggda strukturen. Kunskapsöversikten mynnade ut i en jämförande lista med konkreta tillämpningar som tillsammans med platsanalyser av två områden i kuststäder där analyser av de bebyggda strukturerna, placeringar och dess utformning sammanställdes till ett gestaltningsprogram. Detta program med konkreta strategier styrde arbetets gestaltningsförslag som undersökte hur utformning och placering av bebyggelse kunde göras annorlunda för att bättre hantera vind och främja ett bättre mikroklimat. 

Studiens resultat visade att det viktigaste och mest effektiva sätt att hantera vind och främja ett bättre mikroklimat är att bryta vindens framfart. Då en plats mikroklimat är starkt kopplat till vindens hastighet så gynnas mikroklimatet drastiskt genom att man skapar platsbildningar mellan bebyggelse som inte påverkas av vind. Genom att implementera detta möjliggjorde gestaltningsförslaget dessutom för fler upplevelser, funktioner och platsbildningar med behagliga klimat att vistas vid.

Debate often describes the evolution of spatial planning as a process of neo-liberalisation. However, this evolution has not been studied from the perspective of planning in general in Sweden. Whether comprehensive planning is also undergoing neo-liberalisation is considered here based on these overarching research questions: 

-          To what extent has spatial planning undergone neo-liberalisation?

-          How can the evolution of comprehensive planning be understood as a neo-liberalisation process?

Answering these questions requires an understanding of the content characterising this planning, and of what a neo-liberalisation process entails. To achieve such an understanding, this dissertation examines how planning in general can be understood as both a political control system and a market-based land use regime.

The discourse of comprehensive planning was studied by analysing 17 comprehensive plans adopted in five municipalities over the 1989–2014 period.

Generally, these plans follow a few main evolutionary paths. Municipal comprehensive planning has transitioned from being instrumental, encountering few problems, to becoming increasingly abstract and all-encompassing. Comprehensive planning increasingly concerns how growth is to be achieved locally. This change is occurring in both form and content. Change in form refers to the fact that comprehensive planning has been encompassing more and more subject areas over time, whereas change in content refers to the increasingly market-based content of such planning.

The research question regarding the extent to which spatial planning is undergoing neo-liberalisation is answered by the obvious trend towards neo-liberalisation. This trend is not pervasive, as countervailing tendencies are also present. Spatial planning is thus becoming internally contradictory, with earlier values persisting, albeit often in interaction with new ones.

The question of how comprehensive planning can be understood as a neo-liberalisation process has a three-part answer:

-          As content in comprehensive plans, neo-liberalisation can be understood as a focus on market rationality. 

-          As form in comprehensive plans, neo-liberalisation can be understood as policy production with content that assumes an ever more neo-liberal orientation. Comprehensive planning during the studied period has come to include more and more municipal areas of activity.

-          From a neo-liberal perspective, neo-liberalisation is understood as economic utility maximisation.

Planning is becoming increasingly neo-liberalised, but not neo-liberal. That this has occurred as a result of increasingly comprehensive policy formulations is somewhat surprising. We are faced with the politicisation of planning in general, which is increasingly informed by market-based policy. This trend represents a comprehensive policy shift towards more neo-liberal planning content, accompanied by more policies. More principles are appearing, addressing how planning and development are to proceed compared with the content of pre-existing plans. The neo-liberalisation process is thus occurring via means that are contradictory from a neo-liberal perspective.