I samband med att barnkonventionen antagits som svensk lag har frågan om ett barnperspektiv på den fysiska planeringen i Sverige blivit aktuell. Svenska tätorter växer, men den förtätning som tillväxten innebär genomförs ofta på bekostnad av de utomhusmiljöer som barn använder i sitt lekande. Lek är nödvändigt för barnets utveckling, och för att säkerställa att barn har möjlighet att leka utomhus i tider av förtätning krävs en medveten fysisk planering.

Detta kandidatarbete undersöker hur förtätade urbana utomhusmiljöer kan utformas med lekvänlighet i åtanke. Undersökningen görs dels genom en kunskapsöversikt som sammanfattar de förutsättningar som krävs för en lekvänlig utomhusmiljö, dels genom en omgestaltning av utomhusmiljön i kvarteren Oxnö, Ingarö och Möja i Farsta, Stockholm, vilka alla ska förtätas.

Slutsatserna av kunskapsöversikten visar att lekvänlighet utomhus i synnerhet skapas genom miljöer som är fria från onödiga risker, lätta att nå, innefattar vegetation samt erbjuder ett brett utbud av aktiviteter. Det gestaltande projektet har genomförts mot bakgrund av dessa slutsatser.