Att samråda med sakägare och medborgare är sedan flera år en obligatorisk del i kommunal fysisk planläggning, både när det gäller detaljplaner och översiktsplaner. Inte minst har medborgardialog under 2000-talet framhållits som en viktig del i strävan efter den socialt hållbara staden. Att samråda om framtida planer med allmänheten syftar bland annat till att öka insynen i planprocessen, öka legitimiteten i beslutsfattandet samt att förbättra beslutsunderlaget med ytterligare information från de boende på platsen. Enligt aktuell plan- och bygglag är plansamrådet det enda momentet i detaljplaneprocessen där kommunen måste erbjuda allmänheten att delta i diskussionen om planändringarna. På så sätt kan plansamrådet ses som ett minimikrav på den del kommunikativ planering som kommunen är skyldig att tillämpa, däremot är kommunen fri att initiera en utökad dialog med medborgarna. Lagen är alltså relativt flexibel i hur samråden ska hållas vilket innebär att formen för samråden liksom samrådets effekter varierar. Utöver det obligatoriska samrådet varierar medborgarnas deltagande i planprocessen beroende på planens innehåll och lokal planeringstradition. Samrådet har utvecklats som ett inslag av den kommunikativa planeringstraditionen som framhåller vikten av öppna planprocesser och aktiva medborgare. Med utgångspunkt i idéen om den kommunikativa planeringen är en grundläggande fråga om samrådet verkligen bidrar till en mer demokratisk process. Med en fallstudie har dagens kommunikativa planering utvärderats och analyserats. Flera av problemen med dagens system har visat sig bero på att teorier kring kommunikativ planering har utvecklats parallellt med ett demokratiskt system vilket har resulterat i en ambivalent lag gällande medborgarnas medverkan och inflytande i beslutsprocessen. Studien visar också att de olika aktörerna deltar med olika syn på syftet med dialogen, vilket är en förklaring till de medborgare som inte anser att processen lever upp till det demokratiska forum som det utger sig att vara. Fallstudiens slutsatser har förklarats med teoretiska resonemang av flera forskare inom ämnet, bland annat Birgitta Henecke och Andreaz Strömgren.