Idén om de mänskliga rättigheterna och alla människors lika värde är en idé om hur världen är eller bör vara konstruerad, och på vilket sätt vi människor bör leva i den. Men vad händer då begreppet värdighet färdas i tid och rum och vilka effekter får begreppet för materialitet och den byggda miljön? Uppsatsen undersöker de maktrelationer som iscensätter det ’värdiga boendet’ som en del av målet att upprätthålla människans värdighet i en asylprocess. Vidare analyseras vilka effekter som det ”värdiga” får med fokus på rumslig organisering, materialitet och människor samt hur det rumsliga och materiella påverkar, motverkar och iscensätter makt.

För att förstå effekterna av begrepp som värdighet måste de studeras i praktiken, d.v.s. hur de ’görs’. I vår uppsats handlar det om asylboendet – dess lokalisering, rumsliga organisering, dess materiella konfiguration och människor. Genom att följa de kopplingar och relationer som etablerats i syfte att upprätthålla människans värdighet visar denna uppsats att då begreppet värdigt färdas i tid och rum översätts det på olika sätt vilket gör att dess innebörd också förskjuts. Studien visar att utsagor om ’alla människors lika värde’ och att asylsökande ska ’behandlas så förmånligt som möjligt’ har förskjutits och omförhandlats mot att vissa människor (icke-medborgare) ses ett hot mot den rådande samhällsordningen och därmed anses kunna behandlas mindre förmånligt, rimligt, tillräckligt eller kostnadseffektivt. Genom ’görandet’ ett intrikat nätverk av upphandlingskrav, policydokument, byggnader, objekt, människor, rutiner etc.  är den byggda miljön både en del och en effekt av en kunskaps- och maktordning. Studien visar också att de boende genom sina handlingar också handlar och ger egen definition åt det värdiga och att de även påverkar den miljö de lever i. Makten kan därför inte ses som hierarkisk utan något som sker i alla kopplingar och på alla nivåer. 

Studien visar att det värdighet inte är något statiskt eller universellt - något som likvärdigt omfattar alla, alltid på alla platser - utan något som ständigt förändras, omförhandlas och omformas. Vi har visat att vad som i en tid och i ett rum är ’värdigt’ eller ett ’värdigt boendet’ diskursivt, materiellt och organisatoriskt, översätts i andra tider och andra rum varigenom begreppets innebörd och praktik förändras.