Detta arbete syftar till att skapa en större förståelse kring hur svenska kommuner implementerar och beskriver social hållbarhet i översiktsplaner. Detta gjordes genom att undersöka hur just social hållbarhet integreras och beskrivs i sex stycken kommuners översiktsplaner. Vidare var syftet att undersöka om de problem och utmaningar kommunerna står inför påverkar hur de väljer att implementera social hållbarhet i de mål och åtgärder som beskrivs. För att kunna utläsa om kommunens utmaningar var något som påverkade integreringen och beskrivningen av social hållbarhet valdes tre kommuner med en ökad befolkningstrend och tre kommuner med en minskad befolkningstrend. Detta då Sveriges kommuner och landsting (SKL 2015) tydligt beskriver att dessa två kommungrupper står inför flertalet skilda utmaningar i dagsläget och i framtiden.

Uppsatsen problemformulering bygger på forskningsöversikt som beskriver en problematik kring att hållbarhet är ett mångtydigt begrepp och att hållbarhet trots detta är något som anses vara av betydande vikt för kommuner att implementera i översiktsplaner. Detta även fast det inte finns något tydligt sätt att tillämpa hållbarhet i praktiken. Vidare beskrivs det i forskningsöversikten hur Brundtlandsrapportens definition av hållbarhet är den som svenska kommuner använder sig mest av i översiktsplaner. Detta beskrivs som problematiskt då social hållbarhet även uttrycks som något vilket måste sättas i lokal kontext för att kunna verka i praktiken. Den teoretiska utgångspunkten är sprungen ur diskussionen som förs i forskningsöversikten.

I studien framkom att kommunerna inte definierar vad hållbarhet är mer än utifrån Brundtlandrapportens definition. Det framgår däremot att kommunerna övergripande ser social hållbarhet som en demokratisk rättighet som ska ta hänsyn till samt leda till att alla människor behandlas lika och att det finns plats i samhället för varje enskild individ oavsett ålder, bakgrund och förutsättningar. Ingen av kommunerna beskriver däremot explicit vad social hållbarhet är. Detta innebär dock inte att vad som är inom ramen för social hållbarhet inte behandlas i översiktsplanerna. Samtliga kommuner behandlar aspekter så som tillgänglighet, integration, hälsa, jämställdhet/jämlikhet. Majoriteten tar även upp aspekter kring utbildning, sysselsättning och trygghet.  Resultatet i uppsatsen pekar även på att det finns ett samband mellan de utmaningar/problem kommunerna uttrycker och hur kontextuellt social hållbarhetsbegreppet beskrivs. När kommunen explicit kopplar målet till en konkret utmaning och arbetar reaktivt skapas en helhet mellan mål, problematik och åtgärd, detsamma gäller de åtgärder som kommunen beskriver. Det är först när den sociala aspekten problematiseras som åtgärderna och målen går från främjanden, hänsynstaganden och strävan till att faktiskt behandla ett konkret sätt att arbeta för något med hjälp av en åtgärd.