Ekodukter ses som en lösning på vägarnas barriäreffekter för faunan. Genom att minska viltolyckor och fragmenteringen av djurens habitat, blir vägarna säkrare och naturen mer sammankopplad. Dock är planeringen av ekodukterna viktig för att optimera djurens användning av dessa.

I denna fallstudie undersöks planeringen av tre ekodukter i Sverige, med fokus på vilka åtgärder som tas för att göra ekodukterna så effektiva som möjligt. Studien har ett perspektiv på ekodukternas ursprungliga planering i vägplan, samt på uppföljningen av denna översiktsplan. Ett teoretiskt ramverk har utarbetats för att tolka planåtgärderna, och bistå metoden i studien, kvalitativ innehållsanalys, med att identifiera belägg i vägplanerna. Resultatet visar på att fokus i vägplanerna till stor del ligger på dess lokalisering i landskapet och hur angränsande vegetation kan bevaras, men även på hur människor påverkas av ekodukten. Uppföljningen i översiktsplanerna finns, men kan förbättras.