Cykeln som färdmedel bidrar till en rad positiva fördelar som exempelvis förbättrad hälsa och miljö samt attraktivare stadsmiljöer. Idag är cykeln det färdmedel som används minst och för att andelen cyklister ska öka behöver cykeln få mer utrymme i den fysiska planeringen. Det finns idag ingen lagstiftning om att kommuner ska ta fram strategiska dokument om cykelplanering, inte heller om vad de ska innehålla.  

Under 2017 antogs Sveriges första nationella cykelstrategi med åtgärder för ökad och säker cykling och kan användas som ett dokument med riktlinjer för hur kommuner ska behandla cykelplanering. Syftet med studien har därför varit att undersöka hur den nationella cykelstrategin kan fungera som styrmedel när lagstiftning saknats. I studien kartläggs det hur den nationella cykelstrategin behandlas i de kommunala cykelstrategierna och om det finns andra perspektiv som behandlas i de kommunala cykelstrategierna men som inte tas upp i den nationella cykelstrategin. I studien kartläggs även hur samverkan och samordning sker inom cykelplanering mellan och inom olika hierarkiska nivåer. Denna kartläggning har gjorts genom teorin om flernivåstyrning. 

Studien är en flerfallsstudie där sex mellanstora och mindre kommuner med antagna cykelstrategier efter år 2017 undersökts. Kommunernas cykelstrategier har tolkats utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Genom den kvalitativ innehållsanalysen visar resultatet på att den nationella cykelstrategin behandlas i de kommunala strategierna, oavsett om den uttrycks ligga till grund eller inte. Det går även att utläsa ett mönster om att vissa insatsområden berörs mer och andra mindre i olika kommuner. Vissa kommuner har även nämnt andra perspektiv på cykelplanering som exempelvis att fokusera på grupper som cyklar för att konsumera. Slutligen har studien kartlagt att samverkan sker och att den är viktig mellan och inom olika hierarkiska nivåer men att det tillämpas på olika sätt till och mellan olika typer av aktörer.