Under de senaste decennierna har psykisk ohälsa, stress och ensamhet ökat. Sveriges yngre befolkning mår psykiskt sämre jämfört med övriga Norden och psykisk ohälsa har ökat bland sjukskrivningsfallen. Vanligast är stressrelaterade diagnoser vilket ofta innebär längre sjukskrivningstid än för fysiska diagnoser. Mätningar pekar även på att människor i storstäder mår sämre än de på landsbygden. År 2050 beräknas 70% av världens befolkning att bo i urbaniserade områden vilket innebär att det är viktigt att stadsplaneringen bidrar med det som går för en god hälsa.  Naturvårdsverket beskriver natur och grönska som förutsättningar för människans hälsa och välbefinnande och forskning visar på grönstrukturens positiva effekt för gott välbefinnande och återhämtande effekt vid stress och utmattning. Detta masterarbete handlar om att förstå hur svenska kommuner i sin grönstrukturplanering förhåller sig till grönstrukturens potential att motverka stress samt gynna god hälsa och gott välbefinnande.  

Genom en fallstudie studeras tre kommuner, Östersund, Kalmar och Karlskrona. Det undersöks vad det f inns för teman i kommunernas grönstrukturplanering samt om det finns kopplingar mellan grönstrukturplaneringen och forskning kring grönstrukturens hälsofrämjande effekter. Detta görs genom semistrukturerade intervjuer med planarkitekter och tematisk analys av kommunala planeringsdokument. Till grund för undersökningen ligger i huvudsak två teoretiska perspektiv som beskriver naturens återhämtande effekter. Roger S. Ulrichs Stress Reduction Theory och Stephen Kaplans Attention Restoration Theory.  

Utifrån analyserna framgick sju huvudteman för grönstrukturplaneringen varav samtliga kommuner delade följande tre huvudsakliga teman; Hälsa och välbefinnande, Ekologiska och biologiska samband och Klimatanpassning. Tre teman som berör människors hälsa och välbefinnande. Samtliga kommuner förmedlade, i olika stor utsträckning, att planeringen stöds av forskning. Även i de fall kommunerna inte motiverar planeringen med forskningsstöd har kopplingar till teorierna och andra studier presenterade i kunskapsöversikten kunnat identifieras. Följande områden inom forskningen som är viktiga för att uppnå miljöer gynnsamma för återhämtning har identifierats i kommunernas grönstrukturplanering: grönskas återhämtande funktion, problematik kring brist av grönytor, närhet till grönska, kvaliteter, funktioner och upplevelser, konceptuell brytning från komplex stadsmiljö, fysisk aktivitet och grönytors storlek. Sammanfattningsvis kan grönstrukturplaneringen i svenska kommuner ses vara hälso- och återhämtningsfrämjande och att det gradvis tagits fasta på forskningsresultat. Det framgår även skillnader i hur utvecklade strategier för grönstrukturplaneringen är mellan olika kommuner. Trots planeringsinriktningarnas redan fysiskt- och mentalt hälsofrämjande effekter upplevs det utifrån denna studie att kunskapen och medvetenheten kring grönstrukturens betydelse för människors mentala mående kan öka. Detta då åtgärder som är viktiga för återhämtning och människors mående motiveras utifrån andra perspektiv än hälsoperspektiv.