Sveriges försvarsindustri har en lång historia som vuxit fram ur ett nära samspel mellan politiska ambitioner, högteknologisk kompetens och industriellt kunnande. I dag ställs beslutsfattare inom politik, akademi och näringsliv inför nya och komplexa frågor till följd av förändrade säkerhets- och geopolitiska förhållanden. En central utmaning är hur olika försvarspolitiska satsningar ska förenas med största möjliga samhällsnytta.

För svenskt vidkommande aktualiseras frågan av det kommande försvarspolitiska beslutet angående fortsatt utveckling och produktion av stridsflyg. Finns det samhällsekonomiska skäl för att fortsätta med inhemsk tillverkning och vilka är i sådana fall dessa?

I en serie rapporter kommer detta att belysas närmare. Föreliggande studie är den första och fokuserar på en genomgång av internationell och svensk forskningslitteratur om de samlade effekterna av offentliga försvarspolitiska satsningar.

De viktigaste observationerna i forskningsöversikten kan sammanfattas enligt följande:

• Betydande spridningseffekter kan konstateras av offentliga satsningar på försvarsrelaterad forskning och utveckling (FoU). Samtidigt är så kallade undanträngningseffekter, det vill säga att offentlig FoU ersätter näringslivets forskningssatsningar, små eller obefintliga. Tvärtom förefaller ”inträngningseffekterna” vara betydande, det vill säga offentliga FoU-satsningar genererar ytterligare FoU-investeringar i näringslivet.

• De finanspolitiska multiplikatorerna visar att en kronas satsning på försvaret leder till BNP-ökningar på mellan 30 öre och 2,6 kronor. Den genomsnittliga storleken ligger runt ett. Den stora variationen beror bland annat på vilka satsningar som görs och vilken tidsrymd som avses.

• Effekten är störst för satsningar på FoU och teknikutveckling. Dessa förefaller slå igenom fullt ut på medellång sikt (tio till femton år) och har störst påverkan på produktivitet och tillväxt. Multiplikatorer kopplade till offentlig konsumtion och även investeringar relaterade till försvarssatsningar verkar på kortare sikt och med mer begränsade effekt på långsiktig tillväxt.

• Den försvarspolitiska spelplanen håller på att förändras. Tidigare var det avgörande att ett antal större, teknikintensiva företag kunde ta emot försvarsrelaterad kunskap. I dag är det minst lika viktigt att även mindre och entreprenörsdrivna företag deltar i processen.

• Möjligheterna till civila tillämpningar av teknologier som utvecklats för militära ändamål – ”dual use” – har ökat. Kunskapsflödena mellan militära och civila sektorer framstår emellertid som mer ömsesidiga än tidigare – kunskap rör sig inte bara från det militära till det civila, utan även i motsatt riktning. En förutsättning för den dynamiken är dock att det finns inhemska ekosystem som kan ta emot och vidareutveckla den kunskap och de metoder som högteknologisk tillverkning skapar.