Bakgrund: I dagens samhälle finns det en vilja att vårda patienten i hemmiljön. I takt med detta läggs det samtidigt en stor vikt på att som sjuksköterska bemöta närståendes upplevelser i vården. Att ta tillvara på vad som är viktigt för den enskilde individen och stärka närståendes roll som informell vårdgivare inom den palliativa vården och vård i livets slutskede.  

Syfte: Beskriva närståendes upplevelser av palliativ vård i livets slutskede i hemmet.

Metod: Studien är litteraturöversikt med induktiv ansats och en kvalitativ metod.

Resultat: Närståendes upplevelser av palliativ vård i livets slutskede var att det fanns flertalet brister framförallt när det kom till vårdpersonalens kunskapsnivå, kommunikation samt stöd och vägledning. Vårdpersonalen hade inte alltid kunskap eller den utbildning som krävdes i vissa moment. Även när det kom till kommunikationen fanns det brister i att vårdpersonalen istället för att ge information muntligt gav information via informationsblad och broschyrer, vilket inte alltid uppskattades. Det visade sig också att stödet från vårdpersonalen många gånger inte fungerade. Närstående upplevde bland annat att vårdpersonalen hade svårt att prata om svåra frågor och ge rätt stöd.

Slutsats: Utifrån studien framkommer det att det finns brister när det kommer till den palliativa vården i livets slut i hemmet utifrån närstående upplevelser. De tre viktigaste fynden studien påvisar är just bristen på kunskap hos vårdpersonalen men även brister när det kommer till kommunikation och behovet av stöd. Sjuksköterskan behöver leva upp till 6S:n, för att kunna leverera en personcentrerad och högkvalitativ vård. Detta för att förhindra att närståendes välmående påverkas negativt.