Bakgrund: Enligt svensk lag ansvarar sjuksköterskor för att identifiera, informera, ge råd och stöd till barn som är anhöriga till patienter med cancersjukdom. Sjuksköterskor ansvarar för att kommunikation med barn anpassas efter deras ålder och mognad. Kommunikation ska ske på ett empatiskt, lyhört och respektfullt sätt. Barn och föräldrar uppger att sjuksköterskor besitter otillräcklig kompetens i kommunikation för att tillgodose omvårdnadsbehovet hos barn som är anhöriga. Kommunikation beskrivs vara en förutsättning för familjefokuserad omvårdnad.

Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att kommunicera med barn som är anhöriga till patienter med cancersjukdom.

Metod: En allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Studien baseras på sex vetenskapliga artiklar som analyserades enligt Fribergs analysmodell.

Resultat: Efter analys av artiklarnas resultat kunde fem huvudkategorier identifieras med Att inte se sitt ansvar, Att bli emotionell påverkad, Att kunskapsbrist är en begränsning, Att barn utesluts och Att det behövs rätt förutsättningar.

Slutsats: Sjuksköterskor upplevde att det inte var deras ansvar att kommunicera med barn som är anhöriga till patienter med cancersjukdom och att barn uteslöts ur samtalet. Kunskapsbrist begränsade kommunikationen och kompetensutveckling är en förutsättning för att kommunikation ska fungera. Sjuksköterskor upplevde även känslomässig påfrestning i interaktionen med barn.