Staden är en central plats i våra vardagliga liv. Samlingen av människor, funktioner och verksamheter skapar en närhet vilket gör staden till en knutpunkt för både sociala, ekonomiska och kulturella utbyten. Ett begrepp som relaterar till stadens liv är urbanitet vilket översiktligt kan förklaras som hur- och i vilken grad människor interagerar och använder staden.

Efter många år med den modernistiska stadsplaneringen med en funktionsuppdelning av samhället har urbaniteten i våra städer försämrats på grund av exempelvis externa köpcentrum, stadsrummens omvandling till parkeringar och bilens högre hastigheter. Efter modernismen kom nya stadbyggnadsideal om att återigen skapa en levande och tät blandstad. Men flera av nutidens stadsutvecklingsprojekt har inte nått upp till målbilden utan fortsätter att skapa enformiga och monofunktionella stadsrum, utan den närhet och mångfald som är stadens attraktionskraft.

Studiens syfte utgår från att undersöka vad i stadens fysiska och ekonomiska form som främjar urbaniteten i staden. Vilka strukturer påverkar hur människor interagerar med den byggda miljön och hur dessa bör utformas för att interaktionen kan öka. För att möjliggöra detta har studien två underliggande frågeställningar: ”Vilka gestaltningsprinciper är viktiga för att främja urbanitet?” och ”Vad skapar diversitet och närhet i en stad?”.

De element som undersöks är stadens morfologiska enheter: gatu-, kvarters-, fastighet- och byggnadsstrukturen. Detta görs genom en kvalitativ textanalys och genom att analysera tre stadskvarters fysiska och ekonomiska strukturer. Utifrån det insamlade kunskapsunderlaget framställs flera gestaltningsprinciper för hur de morfologiska elementen bör utformas för att främja urbaniteten i staden. Gestaltningsprinciperna appliceras sedan genom ett planförslag för hur området kring Tysklandsterminalen i Göteborg kan utvecklas.