Studien undersöker de praktiska aspekterna av klimatanpassning i svenska kommuner, med fokus på implementering, hinder och möjligheter i fysisk planering. Syftet är att förstå hur klimatanpassningsåtgärder skapas och implementeras. Undersökningen utgår från två forskningsfrågor: Finns det en skillnad mellan kommunala klimatanpassningsstrategier och deras implementering, och om det finns motsättningar mellan nuvarande planeringsmodeller och klimatanpassning i praktiken.

Studien undersöker Vellinge kommun och Helsingborgs kommuns arbete med klimatanpassning och hur detta tar sig uttryck i två pågående stadsutvecklingsprojekt i respektive kommun.  Som metod för att samla in data används  dokumentstudier och semistrukturerade intervjuer.  Den insamlade datan har sedan analyserats med hjälp av en tematisk analys.

Sett till undersökningens första frågeställning, om det finns en skillnad mellan vad som planeras och vad som faktiskt genomförs,  är svaret att många av de åtgärder som planeras i slutändan genomförs. I Helsingborgsfallet har alla klimatanpassningsstrategier av fysisk natur tagits med i projektet. De översiktliga klimatanpassningsstrategier som saknades i projektet var på grund av att dessa strategier var av en institutionell karaktär och inte relevanta för stadsutvecklingsprojektet. I Vellinge kommun har Mark- och miljööverdomstolen fastställt att den från början planerade sträckningen av inre  skyddsvallar kan genomföras med vissa mindre undantag. När det kommer till de yttre vallarna som omnämns på en strategisk nivå har inga steg tagits mot en implementering.  Utfallet av vilka klimatanpassningsåtgärderna som genomförs förklaras av att det finns flera möjliga tolkningar av vad klimatanpassningsåtgärder ska vara samt vad de ska skydda emot, att de förekommer olika riskbedömningar samt att andra samhälleliga intressen utöver klimatanpassning väger tungt.

Sett till den andra forskningsfrågan, om det finns motsättningar mellan den nuvarande planerings- och styrningsmodellen och klimatanpassning i praktiken, konstateras att den nuvarande modellen ger kommunerna ett stort ansvar för att implementera klimatanpassningen, medan det delade ansvaret för kunskapsunderlag, finansiering, vägledning och tillstånd skapar osäkerheter, intressekonflikter och missförstånd, vilket kan försvåra och fördröja genomförandet klimatanpassningsåtgärder