I dagens stadsplanering lyfts den täta staden upp som en idealbild. Den täta staden beskrivs som ett sätt för att möta pågående klimatförändringar och minska våra utsläpp av växthusgaser. Samtidigt är vikten av urban grönska för ekosystemtjänster och människors hälsa och välbefinnande välkänt. Det är också ett viktigt instrument i att klara av klimatomställningen. Hur ser vi till att våra alltmer täta städer också innehåller tillräckligt mycket grönska?

Detta arbete har ett tvådelat syfte. Dels är syftet att undersöka två kommuners grönplanering inom tätorter, dels att undersöka samma kommuners faktiska tillgång på grönska i den största tätorten. Detta har gjorts genom att nyttja både kvantitativa och kvalitativa metoder för att undersöka de två fallen, Eskilstuna och Kristianstad kommun. Kommunernas grönplanering har undersökts genom kvalitativa textanalyser baserade på kommunala styr- och policydokument, på samt intervjuer med anställda i respektive kommun. Detta har gjorts i utifrån Haaland`s och Konijnendijk´s (2015) strategier för att främja grönska i täta stadsmiljöer. Den faktiska tillgången på grönska i tätorterna har studerats med kvantitativa GIS-analyser baserade på NDVI-beräkningar. GIS-analyserna har också utformats utifrån Konijnendijk´s (2022) riktlinje 3-30-300. I arbetets slutdiskussion diskuteras text- och GIS-analysernas resultat tillsammans, och jämförs mellan de båda fallen.