The film industry has seen a significant shift towards utilising virtual production in the last decade. With demand for realism, photogrammetry has emerged as a preferred tool to create lifelike virtual counterparts of the real world. Independent movie makers, with its advantages and disadvantages, gained access to these methods only in the last couple of years. This research aims to investigate the usage of photogrammetry with virtual production for independent productions, with focus on different aspects of the methods as well as taking into consideration what is available to independent producers.

As a result of the research, it is found that both virtual productions as well as photogrammetry are still not accessible for independent filmmakers. There is still a need for development and research into both methods before they can be considered to be accessible and sustainable for both the film industry and independent filmmakers. 

Filmindustrin har under det senaste decenniet sett en betydande förändring mot att använda virtuell produktion i filmskapande. Med denna förändring har fotogrammetri växt fram som ett verktyg för att skapa verklighetstrogna virtuella motsvarigheter till den verkliga världen. Dagens oberoende filmskapare har fått bättre tillgång till dessa teknikerna under de senaste åren men bara ett fåtal produktioner har använt sig av dessa tekniker. Denna forskning syftar till att undersöka användningen av fotogrammetri med virtuell produktion för oberoende produktioner, med fokus på olika aspekter av metoderna samt ta hänsyn till vad som är tillgängligt för oberoende producenter.

Resultaten av forskningen har visat sig att både virtuella produktioner och fotogrammetri fortfarande inte är tillgängliga för oberoende filmskapare. Det finns fortfarande ett behov för utveckling och forskning kring båda metoderna innan de kan anses vara tillgängliga och hållbara för både filmindustrin och oberoende filmskapare.