Bakgrund: Patienter med självskadebeteende utgör en utmaning i dagens samhälle. Respektfull och holistisk omvårdnad för patienter med självskadebeteende är avgörande för en god vårdkvalitet. Att bemöta patienter med självskadebeteende kan väcka känslor av frustration och hjälplöshet hos sjuksköterskor, vilket ställer krav på en hög etisk medvetenhet samt förmåga till reflektion över egna attityder. Sjuksköterskor spelar en avgörande roll i omvårdnaden genom att stötta patienterna i att hantera och förebygga självskadebeteende.

Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med självskadebeteende i psykiatrisk heldygnsvård

Metod: En integrativ litteraturstudie inspirerad av Whittemore och Knafl (2005). Genom att använda denna metod kunde både kvalitativa och kvantitativa studier inkluderas. Studie genomfördes med sökningar i Cinahl och PubMed och slutligen inkluderades tio artiklar som används under analysprocessen.

Resultat: Sjuksköterskor som arbetar i psykiatrisk heldygnsvården upplever utmaningar när de vårdar patienter med självskadebeteende. De känner en frustration över sina oförmågor att hjälpa patienterna att motstå att självskada sig själv och kan uppleva brist på empati. Arbetet framkallar känslor av osäkerhet, rädsla och ilska. De beskriver även en maktlöshet när deras ansträngningar inte ger önskade resultat. Dessutom upplever de stress då arbetet kräver en ständig vaksamhet för att förebygga självskador.

Slutsats: Studien visar att sjuksköterskor i heldygnsvård upplever frustration, maktlöshet och rädsla när de vårdar patienter med självskadebeteende. Utbildning, erfarenhet och stöd från kollegor och ledning är avgörande för att hantera dessa utmaningar. Tidvattenmodellen och förståelse för patienternas livshistoria bidrar till bättre vård. Betydelsen av kontinuerligutbildning och stöd för sjuksköterskor betonas.