Förändringar sker både inom Sverige och internationellt där extraordinära händelser hotar våra samhällen, det kan omfatta allt från en pandemi till ett potentiellt krig. Det finns därför ett uppmärksammat behov av att planera med urban resiliens. Studien har initierats utifrån reflektioner om att det finns ett ökat behov av att integrera urban resiliens i den strategiska fysiska planeringen. Med detta som utgångspunkt är det således intressant att utforska hur urban resiliens blir hanterat inom kommunernas strategiska fysiska planering, samt om New public management påverkar arbetet med att implementera urban resiliens i planeringen.

I studien byggs ett analytiskt ramverk baserat på fem dimensioner: fysiska, naturliga, ekonomiska, institutionella och sociala. Ramverk används för att analysera hur varje dimension hanterar urban resiliens. Där varje dimension analyseras med hjälp av sex utvalda egenskaper vilka är redundans, robusthet, anslutningar, anpassningar, resurser och oberoende. För att undersöka hur New public management manifesteras inom kommunernas strategiska fysiska planering, genomförs intervjuerna kopplat till det teoretiska ramverket om mätbara mål samt uppföljning, resultatkontroll och konkurrens. Denna studie har genomförts som en fallstudie som utgörs av fyra kommuner, vilka är Östhammar, Sölvesborg, Malmö och Kalmar. Där empirin samlats in genom noggrann läsning av översiktsplanerna samt intervjuer med planerare från dessa kommuner, vilka besitter erfarenheter av att arbeta med strategisk fysisk planering.

Studiens slutsats framhäver att urban resiliens förverkligas i kommunens olika dimensioner. Där urban resiliens innebär att skydda kommunens värden och ha kapacitet att anpassa sig till en eventuell kris eller katastrof. När det kommer till slutsatsen om New Public Management är det ett ständigt arbete med begränsade resurser vilka påverkar arbetet med urban resiliens.