Urban förtätning är en prominent stadsbyggnadsstrategi som etablerats i flertalet svenska kommuner och ämnar bemöta den klimatrelaterade problematiken samt hantera den ökande urbana befolkningstillväxten. Inom strategin uppstår samtidigt intressekonflikter mellan de ekologiska, ekonomiska och sociala hållbarhetsdimensionerna och beroende på det socioekonomiska sammanhanget framträder olika behov av att stärka hållbarhetsvärden, vilket ställer krav på observanta avvägningar. Uppsatsen syftar till att undersöka hur valda kommuner tillämpar urban förtätning med avseende på motstående hållbarhetsintressen i socioekonomiskt utsatta områden. Studien har således för avsikt att öka förståelsen för hur intressekonflikter mellan ekologiska, sociala och ekonomiska värden framkommer och hur avvägningar görs i förhållande till områdets socioekonomiska kontext. 

Studien utgår från en kvalitativ forskningsstrategi och genomförs enligt en fallstudiedesign där de två kommunerna Malmö och Göteborg valts som föremål för undersökningen. Vidare har de två inomkommunala områdena Holma och Biskopsgården utpekats för att studera specifika socioekonomiskt utsatta områden. Datainsamlingsmetoderna utgörs av en dokumentstudie baserad på kommunernas översiktsplaner och planprogram för de utvalda områdena. Även en intervjustudie har genomförts i syfte att erhålla djupgående och nyanserad information utifrån kommunala planerares uppfattningar och tolkningar. Empirin bearbetas sedermera utifrån en kvalitativ innehållsanalys i enlighet med det teoretiska ramverket. 

Med utgångspunkt i analysen dras slutsatsen att ekonomiska och sociala hållbarhetsintressen, såsom att minska boendesegregationen och stärka attraktiviteten i stadsrummet, prioriteras på bekostnad av den urbana grönstrukturen samt ökar risken för gentrifiering. Förtätningsinsatserna tenderar emellertid att genomföras på ett sätt som inte gynnar invånarna i de socioekonomiskt utsatta områdena, utan riktas istället mot resursstarka medborgargrupper. Vid intressekonflikter mellan motstående hållbarhetsintressen prioriteras ofta det som anses bristande i området, vilket ställer krav på de fysiska planerarna att anta en strategisk position i syfte att bibehålla en balans mellan intressena över tid. Slutligen dras slutsatsen a den fysiska planeringen har ett ansvar att förhålla sig transparent gentemot befolkningen gällande de intressekonflikter som uppstår och på vilka grunder som prioriteringarna avgörs. Detta kan sedermera bidra till att stärka förståelsen, intresset och engagemanget för den kommunala fysiska planeringen.