Den globala uppvärmningen har en omfattande inverkan på en rad olika områden, från förändrade vädermönster som hotar livsmedelsproduktionen till stigande havsnivåer som ökar risken för katastrofala översvämningar. Som en respons på dessa utmaningar har hållbar transportplanering blivit alltmer central. Målet är att öka användningen av hållbara färdmedel såsom cykel, gång och kollektivtrafik för att reducera klimatavtrycket per resa. Ett viktigt verktyg i detta arbete är "Mobility management", vilket omfattar "mjuka" åtgärder avsedda attpåverka transportbeteenden genom exempelvis information och kommunikation.

Resvanestudier visar att svenska kommuner befinner sig på olika nivåer i arbetet med att främja hållbara färdmedel. Användningen av gång, cykel och buss uppvisar betydande variation, med utpräglade studentstäder som Lund och Uppsala som har en högre andel hållbara transportmedel jämfört med riksgenomsnittet. Förutom översiktsplanen är dessa planeringsinstrument inte reglerade i lag, vilket leder till en betydande variation i användningen av hållbara färdmedel.

Denna studie syftar till att undersöka två kommuner med stora skillnader i resvanor genom en kvalitativ analys av deras policydokument. Studien fann att kommunernas planering avhållbar mobilitet och användning av "Mobility management" var mycket likartad, men vissa skillnader identifierades. Exempel på dessa skillnader inkluderar Borås fokus på aspekter som trafikflöde, kapacitet och hastighet, medan Lund lade större vikt vid tillgänglighet och en attraktiv livsmiljö. Även om kommunernas planering av Mobility management i stort sett var likartad, upptäcktes vissa variationer, såsom Lunds högre användning av "upplevelsebaserade" Mobility management-åtgärder.