Bakgrund: Den äldre befolkningen ökar i världen vilket innebär att allt fler kommer att drabbas av en demenssjukdom. Det ställer stora krav på vård och omsorg i det ordinära boendet. Personcentrerad vård ska främja livskvalité och en vardag som fungerar för personer med demenssjukdom. Däremot tillämpas inte alltid den personcentrerade vården på grund av både tidsbrist och kunskapsbrist. Även brist på specialistsjuksköterskor bidrar till att vården av personer med demenssjukdom blir lidande.

Syftet: Belysa sjuksköterskors upplevelse av personcentrerad vård för äldre personer med demenssjukdom i ordinärt boende.

Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Sex sjuksköterskor från tre kommuner i södra Sverige intervjuades individuellt med semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: Det framkom två huvudkategorier och sex underkategorier. Den första huvudkategorin var Patienten i fokus med underkategorierna; relation till patient och anhöriga, sjuksköterskans bemötande och patientens delaktighet i sin omvårdnad. Den andra huvudkategorin var rätt förutsättningar med tre underkategorier; sjuksköterskans tidsbrist, kunskapsbrist hos sjuksköterskan samt arbetsmiljö.

Slutsats: För att vården av personer med demenssjukdom ska bli bättre och för att den personcentrerade vården till personer med demenssjukdom ska bli bättre behöver vårdgivare satsa på utbildning för sina medarbetare men även se över sin organisation då det är nödvändigt med kontinuitet och tid för att möjliggöra god personcentrerad vård till denna patientkategori. Även organisationsstrukturen behöver ses över så att det är rätt person som gör rätt saker och för att frigöra tid för sjuksköterskorna som de istället kan lägga på patienterna.

Background: The world's elderly population is growing, which means that more and more people will be affected by dementia. This places great demands on health and social care in ordinary housing. Person-centred care should promote quality of life and a functional everyday life for people with dementia. However, person-centred care is not always applied due to both lack of time and lack of knowledge. A shortage of specialized nurses also contributes to the poor care of people with dementia.

Purpose:  To highlight nurses' perceptions of person-centred care for older people with dementia in ordinary housing.

Method: The study has a qualitative design with an inductive approach. Six nurses from three municipalities in southern Sweden were interviewed individually using semi-structured interviews. The interviews were analysed using qualitative content analysis.

Results: Two main categories and six subcategories emerged. The first main category was Focus on the patient with the subcategories; relationship with the patient and relatives, the nurse ́s treatment and the patient's participation in their care. The second main category was the right conditions with three subcategories: nurses`lack of time, nurses`lack of knowledge and work environment.

Conclusion: In order to improve the care of people with dementia and to improve person-centred care for people with dementia, care providers need to invest in training for their staff but also review their organisation, as continuity and time are necessary to enable good person-centred care for this patient category. The organisational structure also needs to ber eviewed to ensure that the right people are doing the right things and to free up time for nurses to spend on patients.