Bakgrund: Lungcancer är en aggressiv form av cancer som ofta är utbredd redan vid diagnostisering och har generellt en mycket dålig prognos. Att möta en lungcancerdiagnos och dess förlopp under den första tiden kan medföra både psykiska och fysiska påfrestningar för dessa personer. Sjuksköterskan innehar en viktig roll i omvårdnadsarbetet kopplat till dessa personer. Hanteringen av dessa utmaningar kan gynnas av en personcentrerad vård.

Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser första tiden efter diagnostisering av lungcancer.

Metod: Studien hade en kvalitativ ansats som utgångspunkt där fyra patografier analyserades. Patografierna analyserades genom Graneheim och Lundmans (2004) innehållsanalys.

Resultat: Resultatet grundades på fyra utvalda patografier. Resultatet beskrevs utifrån två huvudkategorier, En existentiell kris och En förändrad tillvaro. En existentiell kris beskrevs med hjälp av tre underkategorier. Personerna upplevde Ett initialt kaos, En osäker framtid samt en Rädsla att lämna familjen. En förändrad tillvaro beskrevs med hjälp av tre underkategorier. När personerna hade tagit sig igenom de första emotionella reaktionerna infann sig en Acceptans av situationen och av det kommande slutet. I samband med den nya inblicken över livet var det vanligt att de började känna Hopp och positiva tankar. Den förändrade tillvaron tydliggjorde ett Behov att få stöd från familjen och sjuksköterskor.

Slutsats: Denna studie visar att personer diagnostiserade med lungcancer upplever psykologiska och existentiella utmaningar, särskilt den första tiden efter diagnosen. Dessa känslor skapar tillsammans ett komplext omvårdnadsbehov där ett känslomässigt stöd blir centralt. För sjuksköterskor innebär detta vikten av personcentrerad vård som möter varje persons unika behov, erbjuder emotionellt stöd och främjar en öppen kommunikation. Detta blir betydelsefullt för personen som möter sin lungcancerdiagnos eftersom det kan skapa trygghet, samt främja personens livskvalitet.