Bakgrund: Palliativ vård syftar till att lindra lidande och förbättra livskvaliteten för patienter med obotliga sjukdomar genom att ta hänsyn till fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov. Vården delas in i en tidig fas med livsförlängande behandling och en senare fas med fokus på symtomlindring och stöd till patient och närstående. Smärtlindring är en central del av palliativ vård och omfattar både farmakologiska metoder, som opioder, och icke-farmakologiska metoder, som massage och musikterapi. Dessa kombineras för att möta patientens fysiska och psykosociala behov. Omvårdnaden bygger på fyra hörnstenar: symtomlindring, multiprofessionellt samarbete, god kommunikation och stöd till närstående. Vården kan ges i hemmet eller på sjukhus och anpassas efter individuella behov.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av smärtlindring vid palliativ vård.

Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på kvalitativ metod och induktiv insats.

Resultat: Tre huvudkategorier identifierades: Vikten av kommunikation och samarbete i smärtlindring, Utmaningar och utbildningsbehov samt Etiska övervägande och livskvalitet i palliativ vård. Dess delas sedan i sex underkategorier: Samverkan med läkare och vårdteamet, kommunikation med patient, Begränsningar för effektiv smärtlindring, brist på kunskap och utbildning, balans mellan smärtlindring och livskvalitet samt etiska beslut i vårdpraktiken.

Slutsats: Kontinuerlig utbildning är avgörande för att sjuksköterskor ska hantera smärtlindring i palliativ vård genom att stärka kunskaper om farmakologiska smärtlindring, förbättra samarbete och kommunikation, samt öka tryggheten i beslutsfattande. Fortbildning stärker både vårdkvaliteten och arbetsmiljön genom att minska misstag och öka kompetensen hos sjuksköterskor.